TRONITZ Berlin och Lindeman samt Tellefsen, Udbye och L. Nielsen, ha avlöst varandra som org. vid dessa kyrkor och även i övrigt betytt mycket för stadens musikodling, särsk. som pedagoger. Till domkyrkan var även knuten en katedralskola, vars sångmästare och elever utgjort ett viktigt inslag på musikens område. Den profana musiken odlades intill 1800-t. främst av stadsmusikanterna och deras medhjälpare. Sedan den siste stadsmusikanten, Andreas Berg, avlidit 1844, indrogs emellertid institutionen. Det första kända musiksällskapet tillkom 1769 på initiativ av N. Krog Bredal, J. D. Berlin och C. Thams; 1786 bildades Trondhjems musicalske Selskab och 1815 Det musikalske övelseselskab. I motsats till de två förstn., som snart försvunno, existerade det sistn. i 20 år, varunder flera viktiga orkesterframföranden kunna noteras. Härefter avlöste det ena musiksällskapet det andra, men först Musikforen. av 1861 blev, trots många avbrott, så gammal att dess ork. kunde bilda grundstommen i Trondhjems symfoniorkester. Dessa musiksällskap leddes av bl. a. tullkassör Schult, stiftare av ett legat för upprättandet av Trondhjems musikalske Lyceum, vars räntor numera begagnas för att möjliggöra uppförandet av oratorier och större kyrkomusikverk; vidare den svenskfödde dirigenten Philip Jacobsson (1830—83) samt K. Glomsaas, vilka båda även ledde sångkörer, den sistn. dessutom den i stadens musikliv verksamt deltagande 5. divisionens musikkår. Glomsaas efterträddes av bl. a. A. Withammar, O. Fossum och A. Mostad (nuv. ledare). Trondhje ms symfoniorkester (nu Symfoniorkestret i Trondhei m) stiftades 1909 med M. L. Svendsen som dirigent och var sammansatt av musiker från Mu-sikforen:s och teaterns ork. Ombildad 1931 med H. Hoem som dirigent samt stats- och kom-munalunderstödd sedan 1936 består den av 52 medlemmar. Dirigenter under senare tid ha varit O. Kjelland, A. Fladmoe och från 1951 F. A. Oftedal. En stor mängd sångfören. ha verkat i staden: Tröndernes Mandsangforen. tillkom 1858, Håndverkernes 1878 (upplöst 1904); den förstn. bildade 1913 tills, m. Nidaros sångförening, Trondhjems mandskor, Stud entersangf oren, o. a. Trondhjems Sangerforbund. Till de förnämsta, nu existerande bl. körerna räknas Samklang (ledare E. Saltnessand), Toneveld (T. Nergård, senare H. Hoem) och Tröndernes Ungdomskor, fortsatt som Olavskoret (dirig. O. A. Röstad, f. n. L. Nielsen); de bl. körerna äro sammanslutna i Trondhjems Korforbund. Domkyrkans gosskör stiftades 1927: dess förste ledare var Saltnessand, nuv. L. Nielsen (sedan 1947). Tröndelag arbeiderkorforbund, gr. 1929, är en körsammanslutning från arbetarorganisationerna i T. med omnejd. Ären 1883 och 1936 avhöllos landssångstämmor i staden. Operan och sångspelet ha intagit en jämförelsevis bred plats i stadens musikliv. Redan 1259 1794 uppförde ett turnerande sällskap under S. Pucci it. operor. Då Det forenede dramatiske Selskab år 1803 började sin verksamhet, inleddes en rad värdefulla opera- och operettframföranden, särsk. sedan den alltjämt i bruk varande teatern kommit till stånd (1817); de flesta och bästa representationerna ägde rum under 1800-t:s förra hälft samt 1911—21, då M. L. Svendsen var teaterns mus. ledare. Är 1911 gr. O. Skoug Trondhjems Musikk-skole, vars ledare han alltsedan dess varit; skolan utg. 1921—40 en tidskr., Tröndersk Mu-sikkblad. Trondhjems Musiklaererforen., gr. 1905, har omkr. 60 medl. och förfogar över un-derstödskassa och stip.-fond. Som konsertlokal begagnades 1830—1942 klubbsällskapet Harmoniens sal; nuv. lokaler äro, utom teatern, Trondhjems Arbeiderfor:s, Håndverkfor:s och Frimurarlogens samlingssalar. H. K. Tronitz, Philip Jonas (J o), norskamerikansk pianist (f. 1879 Vs), verksam som pedagog i USA, där han beflitat sig om att sprida kännedom om norsk musik. T. stud, för Erika Nissen och Knutzen samt i Berlin för Kwast, teori för G. Lange och O. Winter-Hjelm, deb. i Oslo 1902 och har även konserterat i USA. Åren 1906—15 prof, vid MK i Sherman, Texas, och 1915—19 egen musikskola i Dallas. Efter en tid i Norge är T. sedan 1924 bosatt i Los Angeles. H. K. Trop [trå:p] (av grek, tropos, melodivändning, visa). 1. I bysantinsk kyrkomusik bet. t. (t r o p a r i o n) en el. flera sjungna inskottsverser mellan psalmläsningarna. De uppkommo på 300-t. och utgöra begynnelsen till den bysantinska hymnpoesin. 2. I västerländsk kyrkomusik innebär t. text-underläggning under melismor, som därigenom göras syllabiska. Denna teknik kan tolkas som en »europeisk» reaktion gentemot »orientalisk» musikuppfattning. Icke desto mindre torde förfaringssättet härstamma från Orienten. De där praktiserade texttillsatserna bestå av sammanhangslösa stavelser i motsats till de västerländska t., som äro en logisk fortsättning el. kommentar till mässans och tidegärdens sångstycken. Man kan skilja mellan två arter av tropering. a) En ny text underlägges tonerna i en melism. Särsk. i Kyrie blev tropering av denna art vanlig, varvid slutmelismen på stavelsen e förvandlades till ett syllabiskt sångparti (t. ex. Lux et origo, Cunctipotens genitor). På samma sätt troperades gärna Of-fertoriets melismer. b) Såväl ny text som ny musik fogas till ett liturgiskt sångparti ss. Introitus och Gloria. Troperingen kan ske så, att en ny textlig och mus. inledning fogas till det urspr. partiet, el. så, att detta avbrytes på ett el. flera ställen och en ny avslutning till-lägges. T. som litterär form framträder på 800-t., och som dess eg. hemland betraktas Frankrike. 1260