TRÅDUPPTAGNING Marschtrumma (eng. tenor drum, fr. caisse roulante, it. cassa rullante, ty. Rühr-trommel), en hög cylindrisk t. med träram, vilket ger instr. ett dovare ljud än lilla t. Bastrumma <eng. bass drum, fr. grande caisse, it. gran cassa, ty. grosse Trommel el. Basstrommel), en stor rund t. med träram och relativt löst spända skinn, som slås med en stock med mjuk stoppning. Å. L-y Trumpet (fr. trompette, it. tromba, cla-rino, ty. Trompete). 1. Bleckblåsinstr. med cylindriskt ljudrör, som anblåses med ett skålformigt munstycke. Den moderna ventilförsedda t., som utvecklats ur den medeltida natur-t., är vanl. stämd i B el. F med ett noterat, praktiskt användbart omfång fiss — c3, resp, e — g2. T. har som natur-t. förekommit i Europa sedan antiken, först som ett rakt, cylindriskt rör med klockstycke (->busine), senare på grund av större rörlängd böjt i S-form el. slinga. Instr. användes huvudsaki. för militärt och ceremoniellt bruk, och utövandet av trum-petarkonsten fick skråmässigt fastställda inskränkningar (->Clarino). Efter 1600 börjar t. användas i konstmusiken och mot slutet av årh. var det allmänt accepterat i opera, kyrkomusik etc. Då hade också instr. någorlunda standardiserats betr, stämningen. Den mest använda är t. i D med en rörlängd av 1' och ett omfång uppåt till 16. naturtonen dvs. d3. Från 1700-t. finnas även instr. i C, låga B samt Ess och F. Man började nu även begagna tillsatsbyglar av olika längd varigenom instr:s stämning kunde varieras. En cir kulärt böjd t. förekommer under 1600 —1700-t., och J. S. Bachs trumpetare Gottfried Reiche är avbildad med en dylik t. med 4 runda slingor. Det är därför tänkbart att en del kromatiska halvtoner kunde åstadkommas genom att stoppa in högra handen i klockstycket (->Stopp toner). Under 1600—1700-t. begagnades även en dragtrumpet (eng. slide trumpet, fr. trompette ä coulisse, it. tromba di tirarsi, ty. Zugtrompete), föreskriven bl. a. i J. S. Bachs partitur. Instr. var eg. en sopranbasun, stämd en kvart el. kvint högre än altbasunen. En ty. konstruktion visar emellertid en t., vars munstycke hölls fast mot läpparna medan instr. kunde dragas ut en halvton och på så sätt fylla ut vissa intervall i naturtonskalan. I England användes långt in på 1800-t. en drag-t., försedd med en utdragbar bygel med en fjäder, som bringade den tillbaka i läge. I och med uppfinningen av ventilen för bleckblåsinstr. i början av 1800-t. förvandlades t. till ett kromatiskt instr. Den vanligaste var först en t. i F med tillsatsbyglar för E, Ess, D och C, vilka kunde kombineras till låga B, A och Ass. Byglarna kommo dock snart ur bruk, och musikerna transponerade vid behov sina stämmor direkt till F-trumpet. Mot slutet av 1800-t. började t. i höga B med 4V2' rör längd 1265 mera allmänt användas och trängde ut de större instr. i F och Ess. T. förlorade härigenom mycket av sin karakteristiska klangfärg, glansen och kraften ersattes av större rörlighet och ett utökat register uppåt. Den av Wagner föreskrivna bastrumpeten är en vidmensurerad t. i C, B el. A, som lättare än en vanlig t. når de erfordrade låga tonerna. — Litt.: Se under art. Clarino; A. Car-se, Musical wind instruments (1939). Å. L-y 2. Den vanligaste tungstämman i orgeln; har koniska ljudbägare av naturlig längd och vanl. obelädrade munstycken, vilket ger en smattrande, övertonsrik klang. — Som manualstämma är tonhöjden 16'—4' (som 4' även kallad Clairon, Clarino) och som pedalstämma 16'—2', varvid den i 2-fotsläge även benämnes Kornett el. Singend Kornett. En svagare intonerad t. av 8' el. 4' kallas ofta Corno. Trompette harm o n ique är en 8-fots t. med dubbel uppsatslängd, vilken stundom anblåses med högtrycksluft. B. K. Trumpetinstrument. Trumpeter är en sammanfattande benämning som C. Sachs och E. von Hornbostel infört i musikinstrumentsystematiken för alla de blåsinstr., hos vilka den spelandes läp-pai’ med varierande spänning tjänstgöra som vibrerande membran. För vidare indelning ->Blåsinstrument. Trumscheit ->Marintrumpet. Trunk [tronsk], Richard, tysk kör-dirigent, tonsättare och musikkritiker (f. 1879 10/2), president vid MA i München 1934—45; ledare av dess körkonserter och av Münchener Lehrergesangverein 1935—39. — Prof. 1927. T. var elev av I. Knorr vid Hoch’s Kons, i Frankfurt a. M. samt av Rheinberger vid MA i München, där han var sånglärare, kördirigent och musikkritiker; ledde Arion Society i New York 1912—14. T. var 1916—22 musikkritiker i Staatszeitung, Bayreuth, och från 1925 tf. dir., 1933—34 dir. vid Rheinische Musikschule i Köln, dessutom körledare. T. har skrivit operetten Herzdame (München 1917), divertimento op. 75 o. a. ork.-musik, körverk (även m. ork.), kammarmusik, sånger m. m. Som förnyare av manskör litteratur en har T. tillerkänts stor betydelse. Å. B. Trådupptagning är det allmänt brukade namnet på en elektromagnetisk Ijudregi-streringsform, där det ljudbärande materialet utgöres av en tunn speciallegerad ståltråd. Upptagningsmetoden används huvudsaki. när kvalitetsfordringarna ej äro alltför höga. De 1952 vanliga apparaterna registrera näml, ej högre frekvenser än 6 000 p/s, och svävningar på grund av varierande hastighet kunna knappast undvikas. Dessa apparater ha vunnit 1266