UNGERSKA KVARTETTEN (Cluj) gr. 1799 en »Nationalteater», som redan 1822 framträdde med ung. operor; även ett MK bildades. De västligare belägna städerna ss. Sopron (Ödenburg) jämte Buda (teater från 1780) och Pest följde däremot centraleur. linjer även i sitt musikliv. Sopron fick sitt kons. 1829, medan huvudstaden genom Liszts generositet erhöll sin musikläroanstalt 1840. Denna stad har sedan mitten av årh. varit landets musikcentrum med opera, symf-ork. m. m. Under senare år har där tillkommit en »kammar-opera», och från Budapest utgå även ambulerande statl. operaturnéer till landets alla delar. Kammarmusiken har sedan Budapestkvart:s dagar (gr. efter 1. världskriget) stått på en hög nivå i Ungern. Dock synes intresset för konstarten f. n. ha sjunkit betydligt; av viktigare ensembler märkas Waldbauer-, Vegh-oeh Tåtrai-kvart. Däremot är körmusiken på frammarsch: framsprungna ur 1700-t:s skolkö-rer bildades under 1800-t:s nationella rörelser talrika manskörer, t. ex. Budai Dalårda 1864. De skilda Liedertafel sammanslöto sig 1867 till en riksorganisation (Orszågos Dalåregyesület) och förvandlades så småningom delvis till bl. körer. Viktig var även den 1888 gr. greg. kören i Pécs. Av gosskörer må framhållas Schola Cantorum Sabariensis i Szombately, gr. av A. Werner. Efter 2. världskrigets slut har musikpedagogiken haft sin främste företrädare i Z. Ko-dåly med biträde av E. Adåm och L. Bardos. De senaste årens musikutveckling i Ungern har präglats av allt större folklighet; den markant nationella tendens, som förmärktes under åren efter 2. världskrigets slut, har delvis fått vika för starka ry. inflytanden. Jämförande art.: Budapest. Litt.: LavE 1: 5; AdHM 2; L. Fökövi, Musik am Hofe des Matthias Corvinus (i KJ 1900); G. Kaldy, A history of Hungarian music (1903); E. Wellesz, Ungarische Musik (i Anbruch 1920); G. Schünemann, Ungarische Motive in der deutschen Musik (i Ungarisches Jahrbuch 1924); B. Szabolcsi, Probleme der altungari-schen Musikgeschichte (i ZMW 1924—25); D. Jårosy, Die Entwicklung der ungarischen Kir-chenmusik (i Kongress-Bericht, Wien 1927); O. Gombosi, La vita musicale alla corte di re Mattia (1929); A. Siklos, Storia della musica ungherese (1930); Ol Gombosi, Die ältesten Denkmäler ungarischer Vokalmusik (1931); E. Haraszti, La musique ongroise (1933); B. Szabolcsi, Elemente aus der Völkerwanderungs-zeit in der ungarischen Musik (1935); D. Bartha, Grundfragen der Musikkultur in Ungam (i Schering-Festschrift, 1937); Z. Kodåly & D. Bartha, Die ungarische Musik (1943); D. Bartha, Music in Hungary during the war (i HY 1947/ 48); G. Ligeti, Neue Musik in Ungarn (i Melos 1949); J. S. Weismann, A survey of Hungarian music (i Chesterian 1950/51); G. Kraft, Musik-fahrt nach Ungarn (i Musik und Gesellschaft 1952). G. P. Ungerska kvartetten, stråkkvartett, gr. 1935 av Z. Székely; har konserterat i Europa (Sverige 1949). U:s övriga medl. äro violinisten Alexander Moskowsky (f. 1901 22/io), tidigare S. Végh, altviolinisten Dénes Koromzay (f. 1913 ls/5) och violoncellisten Vilmos Palotai (f. 1906 21/g). Ungersvennen och de sex prinsessorna, balett över motiven i Ivar Arosenius’ akvarellsvit med samma namn. Scenario och musik av G. Nystroem, koreografi av Birgit Cullberg. Uppförd ffg.: Sthlm 1952. Det unge Tonekunstnerselskab, urspr. Unge Tonekunstneres Selskab, dansk förening, gr. 1920 i Khmn främst för att bilda ett forum för unga mus. talanger, såväl tonsättare som utövande. U., som snabbt blev en betydande inst. i danskt musikliv, började 1925 utge ->Dansk Musiktidsskrift och har sedan 1930 egen ork. Genom sammanslagning med Dansk Koncert-foren. och Ung Musik underströks fören:s karaktär av off. musikinst. — Ordf, var först H. Bonnén; särsk. aktiva ha sedan varit A. Ager-by, 1929—42, och hans efterträdare F. Weis. Ungryska skolan, även kallad n y-ryska (ry. vanl. mogu'tjaja ku'tjka, »den mäktiga skaran»), bet. för en grupp musiker med nationella-romantiska tendenser, vilken i hög grad präglade det ry. musiklivet under 1800-t:s senare hälft. Benämningen uppstod 1867 under en tid-ningspolemik mellan en av ungryssarnas främsta vapendragare, Stasov, och Serov. I spetsen för gruppen stod Balakirev, och kring honom fylkades Borodin, Cui, Musorgskij och Rim-skij-Korsakov. Den eg. programförklaringen, »de fems manifest», förf, av Cui och publ. 1865. Unfnsky, Alexander, amerikansk pianist av rysk börd (f. 1910 2/2), tillhör den internat. pianisteliten. U. stud, vid MK i Kiel och Paris och har sedan 1927 turnerat framgångsrikt i Europa (Sverige ffg. 1933), USA (sedan 1943), Sydamerika o. annorstädes; från 1923 bosatt i Paris. Uniso'n, i enklang (it. unisono, ty. Ein-klang). 1. Enklang, dvs. intervallet (pseudointerval-let) ren ->prim. 2. Samfällt utförande, vokalt el. instrumentalt av en och samma melodi (unison sång, den instr. stämangivningen all'unisono). U. omfattar härvid också sådana oktavförskjutningar som betingas av rösternas el. instrumentens lägen (t. ex. kvinno- och mansröster, violiner och violonceller). I. B-n Unisonkoppel ->Koppel. Unitorgel -^Transmission. 1307 1308