UPPSATS er (1874); G. Kallstenius, Blad ur Uppsalasångens historia (1913) och Uppsalasången 1913—30 (1930). A.L-ll Uppsats, en av beståndsdelarna i orgelns tungpipor, ->Orgelpipa. Uppskärning, detalj i orgelns labial-pipor, ->Orgelpipa. Upptakt, den del av ett taktmotiv (-^-Takt) som noteras före taktstrecket. Varje melodiskt-rytmiskt betingat taktmotiv har en huvudaccent som mycket ofta befinner sig inuti motivet el. t. o. m. vid dess slut. Vid korrekt taktnotering står taktstrecket omedelbart före denna huvudaccent, varvid alltså en del av taktmotivet kommer att stå före taktstrecket. Om så är fallet redan i början av en komp, blir den första takten »ofullständig», dvs. en u. (som ej heller räknas vid taktnumrering); de resterande tidsvärdena för full takt skola då återfinnas i komp:s sista takt. Taktmotivets avgränsningar inuti komp, ge också upphov till u., vilka kunna förtydligas genom ->f raser ing, i notbilden medelst fraseringsbågar. I. B-n Urba'ncic (tidigare Urbantschitsch), Victor, isländsk dirigent och tonsättare av österrikisk börd (f. 1903 9/8 i Wien), sedan 1938 verksam i Reykjavik. Elev av G. Adler, J. Marx, Krauss och Wein-garten blev U. dr phil. 1925 på en avh. om sonatformen hos Brahms. Han var dirigent vid bl. a. Stadttheater i Mainz 1926—33, docent i musikhistoria vid univ. i Graz 1934—38 samt lärare vid MK där; sedan 1938 ork.- och körledare vid Tonlistarfélagiö samt lärare i musikhistoria, teori och piano vid MK i Reykjavik. —■ U. har skrivit ork.-, kammar- och pianomusik samt sånger. J. Th. Urbånkovå, Dolly, ->Smetana. Urhan [yra'n], Chrétien, belgisk violinist och tonsättare (1790—1845), även virtuos på viola d^amore och på den av M. Woldemar införda »violon-alto», som förutom de vanliga 4. violinsträngarna hade en 5. sträng, som gav tonen ostrukna c. Efter stud, för bl. a. Lesueur, Habeneck och R. Kreutzer kom U. 1816 till Stora operan i Paris; konsertm. där 1825. U:s komp., vilka utmärkas av originalitet i form och idéer, utgöras av kammarmusik, viola d’amore- och pianostycken m. m. — Litt.: A. Förster, C. U. (1907). A. L-ll Uribe-Holguin [orfba-ålgfn], Guil-1 e r m o, colombiansk tonsättare (f. 1880 17/3), ansedd som sitt lands ledande; en starkt markerad personlig profil, om än med drag av fr. impressionism och inslag av folklig rytmik och melodik. U. stud, vid Acad. Nacional de Müsica i Bo-gota, senare för dTndy vid Schola Cantorum i Paris och slutl. violin för C. Thomson i Bryssel. Återvände 19101 hem, där han till 1935 verkade som dir. vid MK i Bogota; därefter pri-vatundervisning. År 1941 publ. han Vida de un müsico colombiano (självbiogr.). — G. 1910 m. pianisten Lucia Gutiérez. Verk: Den lyriska tragedin Furatena op. 76; symf. f, op. 11 (1916), Sinfonia del terruno op. 15 (1924), Tres danzas op. 21 (1927; omarb. 1940), Serenata op. 29 (1928), Cantares op. 33 (1929), Villanesca f. piano o. ork. op. 37 (1930), Suite tipica op. 43 (1932), pianokons. op. 61 (1939), 2 vl.-kons. op. 64 o. 79 o. a. ork.-verk; Te Deum op. 14 (1920), rekviem op. 17 (1926) o. a. körverk; kammarmusik ss. 2 pianokvint, op. 31 o. 66, 3 stråkkvart, op. 12, 19 o. 63, 5 vl.-sonater, 2 vlc.-sonater m. m. — Biogr. av F. C. Lange i Boletin latino-americano de müsica 1938 (m. verkfört.). G. M. Urio [ori'å], Francesco Antonio, italiensk tonsättare (f. omkr. 1660), fran-ciskanmunk och kyrkokapellm. i Rom. F. Chrysander o. a. forskare ha hävdat att teman ur ett Te Deum av U. (utg. i suppl. till saml.-uppl. av Händeis verk) begagnats av Händel i Dettinger Te Deum o. a. verk. Nyare forskningar (av bl. a. P. Robinson) ha häremot tolkat partiturets titel »Te Deum. Urio.» ss. ett verk av Händel, skrivet i Castello di Urio under besöket i Italien 1709. — Litt.: F. Chrysander, F. A. U. (i Allgemeine musikalische Zei-tung 1878/79); P. Robinson, Handel and his or-bit (1908); dens., Handel or U., ... (i ML 1935). Urlus [y'rlys], Jacobus (Jacques), holländsk operasångare, tenor (1867— 1935), känd främst som glansfull Wag-nersångare. Efter utbildning bl. a. för Averkamp och vid MK i Amsterdam deb. U. 1894 på operan där i Pajazzo och var eng. till 1900, varefter han 1900—15 tillhörde Stadttheater i Leipzig och 1913—17 även Metropolitan. U. företog vidsträckta gästspel; framträdde i Bayreuth från 1911; uppträdde 1918—20 på kons, i Sverige och sjöng bl. a. Tristan, Radames i Aida och Don José i Carmen på K. teatern. U. var även en mycket uppskattad konsertsångare. G. P. Ur nutidens musikliv, månadsskrift utg. 1920—25 i Sthlm av Svenska samfundet för musikforskning under red. av T. Norlind. Ursin, norsk musikerfamilj, den äldsta kända, vars medlemmar verkat som organister i omkr. 200 år, varav 130 i Ullensaker. Släkten härstammar från rektorn i Stege, Danmark, Niels Akselsen Ursin (1) (1654 —1723), vars son Lars Nielssön U. (2) (d. 1763) kom till Norge och 1740 var klockare i Eids-voll. Dennes son, Niels Larsen U. (3) (1728— 97) var först org. i Eidsvoll, därefter i Ullensakers och Hovins kyrkor 1769—97; dessutom 1315 1316