UPPSALA STUDENTKÅRS ALLM. SÅNGFÖRENING musicerande, som främst tog sig uttryck i manskvartettens form. År 1842 gr. ->-Uppsala studentkårs allmänna sångförening. Med sin doktorsavh. 1842 om den nyaste musiken (närmast Mendelssohns) återupplivade Josephson traditionerna från Vallerius’ och Burmans tid och fullföljde det akad. sysslandet med musiken ss. vetenskap genom att från 1864 hålla musikhist. föreläsningar, något som sedan traditionsmässigt fortsatts av varje ny dir. mus. intill våra dagar. Ej förrän 1927 inrättades den 1. docenturen i musikhistoria vid univ., där f. n. utom dir. mus. en ord. prof, och 2 docenter undervisa i musikforskning. Under I. Hedenblads och H. Alfvéns tid värnades studentsångstraditionerna i U. med än större framgång än tidigare. O. D. upplevde en glanstid som aldrig förr och vann namn ss. en av samtidens bästa manskörer. Att Alfvéns eminenta egenskaper ss. skapande och utövande musiker betydde en rik tillgång för musiklivet i U. framgår bl. a. av musikfesten 1911 (100-mannaork., den största som dittills varit samlad i landet, och 350-mannakör), abonnemangskonserterna i den 1916 gr. U. konsert-fören. och kompositioner som Reformationskan-taten (1917) och Universitetskantaten (1927). Som pedagog och som ledare av det 1902 gr. Sällsk. för kammarmusik utövade W. Lundgren (»Paganini») under seklets 2 första decennier stort inflytande på generationer av akademiker. Under den nuv. dir. mus. S. E. Svensson (från 1939) har Akad. kapellets konstnärliga betydelse ökat, och kapellet svarar, omväxlande med en av C. Barkel ledd symf.-ork. från Sthlm, för den 1942 ombildade U. konsertför-en:s program. Kammarmusiken har i nyare tid tillgodosetts av en lokalavd. inom Mellersta Sveriges kammarmusikfören., 1930—36, och därefter av Kammarmusikfören. (under Svenssons ledning), medan exklusivt modem musik odlats spec. av Värmlands nations musikcirkel (från 1943) och Sällskapet Samtida musik (från 1949). Beaktansvärda inslag i stadens musikliv utgöra de av domkyrkoorg. H. Weman anordnade musikandakterna i domkyrkan (1927—52: 500 musikprogram med äldre och moderna orgelverk och kyrkokantater). Årl. 1937—42 uppf. Schütz’ Matteuspassion, sedan 1943 Bachs Jo-hannespassion och juloratorium. Domkyrkans stora orgel undergick 1939 en klangförnyelse; en kororgel om 14 stämmor byggdes 1950. — Även H. Trefaldighets- samt Missions- och S:t Johanneskyrkorna ägna allt större utrymme åt högtstående kyrkomusik. Drivande krafter ha här varit främst S.-E. Johanson och V. H. Sanner. — Ett viktigt arbete i odlingen av profan bl. körsång har nedlagts av lOGT-kören (under A. Lundberg) och Upsala körförbund (under Carl Godin). — Av musikanstalter i övrigt märkas Uppsala musikskola (gr. 1930), Kommunala musikskolan (från 1950) och Institutionen för musikforskning (från 1947). Litt.: T. Norlind, Musiken i U. under 1600- 1313 42. Musik. IV. t. (i Kult och konst 1908); C.-A. Moberg, Musik und Musikwissenschaft an den schwedischen Universitäten (i MIGM 1929—30); dens., Olof Rudbeck d. ä. och musiken (i Rudbecksstud. 1930). Se även litt. under art. Alfvén, Orphei Drängar och Uppsala studentkårs allm. sång-fören. C.-A. M. Uppsala universitetsbibliotek, Sveriges största vetensk. bibliotek, gr. 1620, äger även en ytterst värdefull saml. av musi-kalier från 15—1600-t. Grundstommen utgöres av krigsbyten från Braunsberg (1626) och Mainz (1632) samt den av Andreas von Düben d. y. skänkta saml., främst ms. (bl. a. 135 kantater av Buxtehude och Schütz’ Juloratorium). Även kan nämnas F. S. Silverstolpes donation (1852) med ms. av J. M. Kraus, W. A. Mozart o. a. — Kat. över tr. från 15—1600-t. utg. av R. Mitjana (1911), fullföljd av Å. Davidsson (2 d., 1951). — Art. av T. Norlind i SIMG 1907/08. Uppsala domkyrkas gosskör, gr. 1920 på initiativ av ärkebiskop Nathan Söderblom, sedan erforderliga medel för körens verksamhet donerats av fru Sally von Bahr. Dirigenter: F. Mellander (1920 —46) och B. Oldermark (från 1946). U. medv. vid högmässogudstjänsterna i domkyrkan, där kören begagnar en särsk. läktare. Den har uppträtt i sv. och fi. radio samt bl. a. konserterat i Norge (1921 och 49) och Finland (1952); kören består f. n. av 50—60 sopraner och altar samt omkr. 15 tenorer och basar. Uppsala studentkårs allmänna sångförening, populärt kallad Allmänna sången, sammanslutning av studenter inom Uppsala studentkår för odlande av manskörsång. Grunden lades 1830 av O. F. Tullberg, men en mer fast org. med styrelse och stadgar fick fören. först 1842 under C. Laurin. Redan under Haeffners tid odlades i Uppsala manskvartettsång, varjämte allmän studentsång förekom vid högtidliga tillfällen, under 1820-t. dock mera sporadiskt. Under 1830-och 1840-t. hade kören förutom Tullberg och Laurin olika ledare, bl. a. G. Wennerberg, men uppnådde en verklig storhetstid först under O. Arpis ledning (1852—71). Vid den berömda sång-artävlan i Paris 1867 vann kören en stor framgång. Arpi efterträddes av C. A. Forssman (1871—74), som företog framgångsrika sångarfärder inom landet. Efter Forssman kom I. Hedenblad (1875—1901 och 1907—09), under vilken kören företog nya sångarfärder, bl. a. till Paris (1878 och 1900). Som dirigenter under senare tid ha verkat G. Kallstenius (1902—07), W. Lundgren (1909—19), H. Alfvén (1919—31 och 1934—38), T. Sundelin (1931—34) och H. Weman (från 1938). Alfvén berikade i högre grad än någon annan körledare efter Arpi körens repertoar med värdefulla verk. Litt.: A. Neander, Uppsalastudenternes sång- 1314