USANDIZAGA självständigt 1828. F. n. har U. den enhetligaste befolkningen av alla Sydamerikas stater, och av urspr. indian- och negerkultur finnes mycket litet bevarat. Folkmusiken är, liksom konstmusiken, främst av eur. (sp.) ursprung och hänger intimt samman med Argentinas. Gauchon är U:s vandrande sångare, vars repertoar främst består i romantiska kärleksvisor el. berättande ballader. En urspr. dansform har dock präglats inom landet, den s. k. pericön, en runddans i 3-takt, som återupplivades 1889 och därefter bibehållit sin popularitet. På konstmus. område spåras från 1800-t:s början vid sidan av det sp. inflytandet starka it. drag. I huvudstaden, Mon-tevideo, gavs redan 1830 it. opera, och den it. traditionen har hållits levande intill våra dagar. Sina första egna tonsättare fick U. i Leon Ri-beiro (1854—-1931) och Luis Sambucetti (1860— 1926) med it. färgade operor och symf.; som gr. av modernare riktningar må nämnas C. Ped-rell, A. Broqua och E. Fabini, hos vilka fr.-impressionistiska impulser förenats med nationella särdrag. Medan Montevideo tidigare i sitt musikliv endast var en avläggare av det närbelägna Buenos Aires, har i våra dagar staden erhållit en egen musikodling av stor livaktighet. Dock förekommer alltjämt ett rikt konstnärligt utbyte mellan de båda huvudstäderna. Monte-videos och därmed även U:s främsta musikinst. är den statl. radion, Servicio Oficial de Difusion Radio-Electrica (förk. SODRE), vars ork., gr. 1931 av L. Baldi, under dirigenter som bl. a. J. J. Castro och eur. gästledare nått internat. standard. SODRE har även operateater, som letts av bl. a. T. Serafin och N. Stince. En kammarork. gr. 1936 i staden av C. Estrada, och bland körer märkes Amigos del Arte. Musikundervisningen bedrives vid det 1890 gr. Cons. Verdi i huvudstaden, och vid Univ. Nacional de Cuyo i Mendoza finnes en avd. för musikforskning; föreståndare sedan 1950 F. C. Lange. Denne har även gjort en betydande insats som musikförläggare och gr. 1930 det numera största latin-amer. diskoteket, Discoteca Nacional de U. i Montevideo; han utg. sedan 1935 även den viktiga Boletin latino-americano de müsica. Litt.: R. A. Buccino, La müsica en Iberoamé-rica (1939); L. Ayestarån, Crönica de una tem-porado musical en el Montevideo de 1830 (1943); N. Slonimsky, Music of Latin America (1945); C. Viglietti, Folklore en el U. (1947). G. P. Usandiza'ga, José Maria, spansk tonsättare (1887—1915), av banbrytande betydelse för en förnyelse av den sp. operakonsten. U. stud, för dTndy vid Schola Cantorum i Paris och som hans främsta verk nämnes operan Las golondrinas (Madrid 1914); vidare kör-och ork.-musik m. m. G. M. Ustvedt, Hans Jacob, norsk läkare (f. 1903 4/7), prof, i invärtes medicin, överläkare vid Ullevåls sjukhus, Oslo. 1319 U. har på musikpsykopatologiskt område skrivit betydelsefulla arbeten, främst Vber die Untersuchung der musikalischen Funktionen bei Patienten mit Gehirnleiden... (diss. 1937), vidare bl. a. Musikkens oprinnelse (i Samtiden 1941), Hva er det å vaere musikalsk? (i Norsk Musikkliv 1942), Musikalsk psykologi og psykopatologi (i NM s. å.), Edvard Grieg (1943) m. m. — Verksam i Sverige 1942—45. H. K. Ut, it., ton-namn använt inom solmi-sation. Stavelsen ut var den första av de tonstavelser Guido av Arezzo sammanställde ur hymnen »Ut quaeant laxis resonare fibris» och tjänar inom hans hexakordlära (->Hexakord) som namn på den 1. tonen i varje hexakord. Den motsvarar alltså tonen c, f el. g. Vid mitten av 1600-t. ersattes ut med den mera sångbara stavelsen do. ->Solmisation, Tonic Sol-fa, Tonica-Do. L B-n Ut(t)endal, Alexander, nederländsk tonsättare (omkr. 1530—81), ärkehertig-lig hovkapellm. i Innsbruck, skrev kyrkomusik (ms. i UUB) och världsliga 4— 5-st. lieder (1574; Västerås). — Nytr. av K. Proske, W. Barclay Squire, H. Ost-hoff (Chorwerk 30) m. fl. U'tile Dulci, lat., »det nyttiga förenat med det angenäma» (efter ett citat från Horatius), ett av 1700-t:s berömdaste ordenssällskap, stiftat 1766 i Sthlm. Samfundet hade två avd., näml, en litterär och en mus. »areopag», som var och en på sitt område spelade en betydande roll i tidens kulturliv. Inom den mus. areopagen, som stod under ledning av en »direktör», samlades »bröder musici» till regelbundna övningar. Ordenscere-monielet var rikligt smyckat med musik, och sammankomsterna fingo stundom karaktären av formliga konserter. Man kunde därvid sammansätta en i det närmaste fullst. symfoniork. De flesta av tidens yppersta amatörer voro jämte ett mindre antal prominenta fackmusiker medl. av U. En mångårig högt skattad musikdir. var den bekante rådmannen J. Wellander. Inom musikavd. väcktes också förslag om och diskuterades allm. åtgärder till det sv. musiklivets fromma. U. blev härigenom den viktigaste och omedelbara föregångaren till Kungl. ->Musikaliska akademien. — Litt.: S. Walin, Kungl. sv. musikaliska akad. (1945). S. W. Utlösning, en orgelterm, som vanl. avser urkoppling av en i rörpneumatisk traktur använd fri kombination. Ut quaeant laxis [- kvä'ant -], lat., inledningsorden till vesperhymnen i Johannes Döparens fest, diktad av Paulus Dia-conus (d. 799). U. har blivit världsberömd 1320