W AGNE R-R É GE NY Litt.: C. F. Glasenapp, S. W. und seine Kunst (3 bd, 1911—19); P. Pretzsch, Die Kunst S. W:s (1919); O. Daube, S. W. und sein Werk (1925); dens., S. W. und die Märchenoper (1936); F. Stassen, Erinnerungen an S. W. (i Blätter des Bayreuther Bundes 1940—41). — Lettres de S. W. (1933; utg. av H. Rebois). G.P. Wagner-Ré'geny, Rudolf, tysk tonsättare (f. 190 3 28/8), främst känd genom sina modernt orienterade operor; 1947— 50 dir. för MH i Rostock och därefter vid MK i Berlins östsektor. — Bild sp. 1346. W., som stud, i Leipzig och Berlin, verkade i sistn. stad som körrepetitör vid Volksoper från 1924 och medföljde R. von Labans turnéer som ackompanjatör och dirigent. Som tonsättare är W:s namn främst knutet till nyare strävanden inom ty. opera. Med utgångspunkt från Hindemith har han senare tillämpat en fritt tolkad tolvtonsteknik, varvid han stundom begagnat samma tonföljd som underlag för alla satser i flersatsiga verk. Den tematiska utformningen ansluter sig till Blachers »variabla metrik», och utarb. av stoffet präglas av neoklassisk koncentration. I sin harmonik bibehåller W. den konsonanta kadensen, och fak-turen är gärna starkt polyfon. Verk: Operorna Moscopulos och Der nackte König (1928), Der Gunstling (Dresden 1935), Die Bürger von Calais (Berlin 1939), Johanna Balk (Wien 1942), Amor schiesst schlecht (Wien 1951) m. fl., 2 baletter, däribl. Der zerbrochene Krug (Berlin 1937), Vier Szenen mit Musik ... (Güstrow 1947), Mythologische Figurinen för ork. (som balett: Berlin 1951), en pianokons. (1935), 2 pianosonater (uppf. 1947) o. a. klaver-musik; sånger m. m. — Litt.: A. Burgartz, R. W.-R. (1935); K. Laux, Musik und Musiker der Gegenwart 1 (1949). G.P. Wagnertuba ->Tuba 1. Vagning, Esther, dansk pianist, deb. 1928 i Khmn. V., som stud, för Agnes Adler samt i Paris, Berlin och London, är främst känd som kammarmusikspelare. Turnéer till bl. a. London, Paris, Bryssel och Skandinavien. Er-l Wahl, Johannes Egon, dansk sångare, tenor (f. 1915 8/n), efter debut i Khmn 1938 känd som »Det syngende X». W., som bl. a. fått en allsidig mus. utbildning på blindinst. i Khmn, har framträtt på varietéer, konserter, i radio och gjort gram-mofoninsp.; gästat Oslo och Malmö. Er-l Wahlberg, Anton Bernhard, musikpedagog (f. 1878 19/4), blev 1924 musiklärare vid Söderhamns h. allm. läroverk. W. avlade org.- och kyrkosångarex. i Härnösand 1899, musiklärar- och kyrkosångarex. vid MK i Sthlm 1903, var musiklärare vid Sthlms folkskolor 1903—11 (gr. Maria folkskolors musikkår 1905), kapellm. vid Folkteatern 1903—05 och Östermalmsteatern från 1905; org. och mu 1343 siklärare i Malmberget, där han även var dirigent. Gr. Sundsvalls filharm, sällskap 1921 och Söderhamns orkesterfören. 1926; ordf, i n. kretsen av Musiklärarnas riksförb. Bland W:s komp, märkes symf. d, festmarscher, pianostycken, sånger m. m. Wahlberg, Lars, orgelbyggare (omkr. 1723—76), lärjunge till Wistenius. W. öppnade i början av 1750-t. tills, m. lä-rokamraten Anders W o lian der (1719— 1803) verkstad i Kalmar men privilegierades först 1771. Han byggde omkr. 15 orglar, flera jämförelsevis stora, av vilka endast den klang-ligt högtstående i Loftahammar (1767; urspr. 10 st.) bevarats. Kvarstående väl avvägda fasader i bl. a. Hallingeberg (1761), Fredrikskyrkan i Karlskrona (1764; W:s största arbete), Vimmerby (1769) och Skänninge (1772; 10 st. ingå i den nya orgeln) vittna om hans skicklighet även i detta avseende. Efter W:s död under byggandet av domkyrkoorgeln i Växjö (fullb. av Schwan) arbetade Wollander hos andra mästare, bl. a. Schiörlin. — Litt.: E. Erici, Orglar och orgelbyggare i Linköpings stift (i Linköpings stift i ord och bild, 1949). Wahlberg, Rune Anders, pianist, dirigent och tonsättare (f. 1910 15/a), kapellm. vid Stora teatern i Gbg 1943—51. W. stud, piano, kontrapunkt och dirig. vid MK i Sthlm 1928—35 samt dirig. för H. Abend-roth vid MK i Leipzig (ty. statsex. 1937). Han deb. som pianist i Gävleborgs läns orkesterfören. 1929, som dirigent där 1935 och har därefter framträtt i bägge egenskaperna i olika sv. orkesterfören. samt dirig. i Leipzig 1937. — Statens tonsättarstip. 1939. Verk: Symf. nr 1 F (1948), nr 2 E (1951), symf. dikter, sviter, 2 pianokons., Ballad för piano och ork. (1946), Meditation för vl. och ork., Nocturne, Litet poem, Pastoral, Festspel (1941) o. a. ork.-verk; Årstidssånger för deklamation, bl. kör och ork. (1951) o. a. körverk; pianostycken och sånger, även m. orkester. Waitz, Thordis Bertha (Mille), g. Haugseth, norsk sångerska, sopran (f. 1903 21/g), stud, för Mimi Hviid samt i Berlin, deb. 1923 och har givit konserter i Oslo o. a. no. städer samt framträtt i opera och operett. ö. G. Walbom, O 1 e, dansk sångare, tenor (f. 1919 10/u), deb. 1944 i Khmn som Rosil-lon i Den glada änkan och har sedan haft en vidsträckt verksamhet som opera- och operettsångare, teaterdekoratör samt instruktör i television och radio. Er-l Valcå'rcel, Theodoro, peruansk tonsättare av indiansk börd (1900—42), en av landets främsta och mest genuina. V., som bl. a. stud, för Pedrell i Barcelona, är i sina verk inspirerad av inhemsk folkmusik, vilken han också samlat och utg. Hans 1344 Tryckt 17/n 52