W ALDIS mest imponerande verk är balettsviten Suray-Surita, instr. av R. Holzmann 1939, vidare Con-cierto indio för vl. o. ork., symf. dikter m. m. Walcha, H e 1 m u t, tysk orgelspelare (f. 190 7 27/io), en av de mera bemärkta; från 1929 verksam i Frankfurt a. M. W., som är blind, stud, för Ramin i Leipzig och vikarierade för denne som org. i Thomas-kyrkan från 1926. I Frankfurt a. M. har han varit org. i Friedenskirche från 1929, lärare i orgel vid Hoch’s Kons, från 1933 (prof. 1935) samt ledare för kyrkomusikavd. vid MH; från 1939 avhöll han här de s. k. Frankfurter Bach-stunden. W., som även framträtt som tonsättare, har vunnit erkännande för utsökta Bach-tolkningar i Deutsche Grammophon AG:s »Ar-chiv»-serie av J. S. Bachs orgelkomp. Har utg. Händeis orgelkonserter m. m. — Litt.: N. Friis, H. W.... (i DMT 1951). G. P. Walcker, Eberhard Friedrich, tysk orgelbyggare (1794—1872), gr. av den ännu bestående firman E. F. Walcker & C i e, Tysklands främsta. Son till orgelbyggaren Johann Eberhard W. i Cannstadt, öppnade W. 1820 en verkstad i Ludwigsburg och hade 15 år senare uppnått en ledande ställning; 1842 införde han kägellådan i förbättrat utförande. I firmans världsomfattande verksamhet deltogo hans 5 söner, främst Karl (1845—1907) och Paul (1846—1928). Den senare överflyttade 1890 till W. Sauer i Frankfurt a. d. O. och öveijog denna firma 1910. W:s sonson Oscar (1869— 1948) var från 1916 ensam innehavare av båda företagen. Han deltog i den ty. orgelrörelsen, bl. a. uppförde han i samarbete med W. Gur-litt den rekonstruerade Praetoriusorgeln i univ. i Freiburg i. Br. (1921; förstörd 1943); fil. hdr där 1921. Utgav Erinnerungen eines Orgelbauers (1948; självbiogr.). Nuv. ledare är hans barnbarn Werner W.-M a y e r. I Norden har firman bl. a. byggt orglarna i S:t Petri (1914; ombyggd) och Karoli (1921) i Malmö, Sthlms stadshus (1924) och Vor Frel-sers kirke i Oslo (1930). — Litt.: W. Gurlitt, Schwäbische Orgelbaukunst (1941); J. Fischer, Das Orgelbaugeschlecht W. (1949). B. K. Waldeland, Agnes Hilda, svensk pianist och pianopedagog av tysk-engelsk börd (f. 1917 24/n), tidigare norsk medb., sedan 1944 i Sverige. — Sv. medb. 1945. W. stud, för L. Kreutzer, Nils Larsen, Robert Riefling och Boon, framträdde med orkester i Oslo 1933 och deb. där 1934, varefter hon har konserterat i Norden, till vars mest uppmärksammade yngre pianister hon hör, och på kontinenten; bildade 1950 i Malmö en duo tills, m. violinisten J. Suchy. Valdemar, balett av Aug. Bournonville med musik av J. F. Frölich. Uppfördffg.: Khmn 1835. Baletten, som är inspirerad av da. romantisk R. Wagner-Régeny. Hilda Waldeland. diktning, främst B. S. Ingemanns, var Bour-nonvilles första större originalarbete och han utförde själv titelpartiet. Sv. Kr.-J. Waldemarsskatten, opera i 4 akter. Musik av A. Hallén till text av A. Klinckowström. Uppförd ffg.: Sthlm 1899. — Huvudroller: Waldemar Atterdag (baryton), Peder Brand (bas), Ava (sopran), Klemens (bas), Borgmästaren (bas), Olof Eskilsson (tenor), Ebbe Strangeson (tenor). Valde'ngo, Giuseppe, nutida italiensk operasångare, baryton, utbildad vid MK i Turin. Efter deb. som Figaro i Barberaren på La Scala 1936 har V. varit eng. där; från 1947 även vid Metropolitan. Grammofoninsjungningar. Valdflöjt, Valtflöjt (ty. Waldflöte), öppen, vanl. svagt konisk labialstämma i orgeln av 4'—1' tonhöjd samt med klar och fyllig ton. Waldimir, eg. Engström, Sune, populärmusiker (f. 1907 15/n), sedan 1936 kapellm. och arrangör vid sv. radio, där han till 1943 ledde en egen ensemble. W., som stud, kontrapunkt för Ellberg vid MK i Sthlm, har verkat som restaurangmusiker, var 1926—30 repetitör vid K. teaterns operaskola, 1929—35 arrangör och mus. ledare för Wiggerskvartetten och 1948 kapellm. vid Oscarsteatern; gästdirig. i Norden och England. Han har dessutom varit verksam vid olika grammofon- och filmbolag och bland hans komp, märkas film- (Ungdom av i dag, Melodier från Gamla sta’n, Åh, en så’n grabb, Kungl. patrasket) o. a. populärmusik. — Studieresor till England och USA. G. M. Waldis, Burkhard, tysk skald och tonsättare (omkr. 1495—efter 1556), urspr. franciskanmunk i Riga, senare protestant, av politiska skäl fängslad 1536—omkr. 1545, slutl. präst i Abterode. W. utgav Der Psalter, in newe Gesangsweise und künstliche Reimen gebracht (1553) med 1345 43. Musik. IV. 1346