W ALLENTIN Åke Wallgren. ländsk operasångare, baryton (1855— 1925), stud, i Paris och Italien och sjöng på Finska teatern i Hfors 1884—90 och på K. teatern i Sthlm 1891—94. — Komp, i ms. i Sibeliusmuseum. A.F. Wallentin, Fredrik V., musiker (f. 1885 13/?), organist och körledare i S:t Johannes metodistförsaml. i Uppsala sedan 1910. W., som 1905—09 hade samma befattningar i Matteusförsaml. i Gävle, har gjort en betydande insats inom Metodistkyrkan, bl. a. tillhör han dess psalmbokskommitté. W. är även verksam som pedagog och tonsättare (kantater ss. Livets flod, Getsemane och Julmorgon, psalm-mel. m. m.). A. N. Waller [°å'la], Thomas (Fats), amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst (1904—43), en av jazzens stilskapare. W., som gjort hundratals grammofoninsp. både som pianist, orgelspelare, vokalist och ork.-ledare, turnerade i Europa 1938 och besökte då även Sverige. Komp.: Ain’t misbe-havin’, Honeysuckle rose, Alligator crawl, Stealin’ äpples, l’m crazy ’bout my baby o. a. Valle'rius, Harald, universitetslärare och musiker (1646—1716), verksam i Uppsala. V. har spelat en betydande roll i sv. musikhistoria som utg. av akad. avh. om musik, ledare av studenternas musikövningar och som ansvarig för red. av 1697 års koralpsalmbok. 1355 Yngst av 12 syskon, växte V. upp i stor fattigdom i Vallerstad prästgård (Östergötland), där fadern var kyrkoherde, och tillvann sig i Uppsala Rudbeck d. ä:s uppmärksamhet. Han skrev 1674 en Disputatio physico-musica de sono för mag.-graden, blev 1676 kantor vid domkyrkan och dir. mus. vid univ. År 1690 utnämndes V. till prof, i matematik och framlade 1682 —1712 ej mindre än 105 disputationer, som ventilerades under hans presidium, även om alla ej skrivits av honom själv. De flesta syssla med matematiska el. psykofysiska frågor, ett par (Disputatio physico-musica... de modis, 1686, och Disputatio musica de tactu, 1698) liksom diss. 1674 direkt med mus. spörsmål. Som utövande musiker ledde V. intill sin utnämning till prof, en längre tid regelbundna »konserter» i sitt hem och akad. musikövningar. Han skrev även komp., bl. a. en »oda ac-clamatoria» till texten Gud giffwe wårom konung och al öffwerheet för vokal-st., dul-cianer, violer, skalmejor, sinkor och trumpeter (1675) och en sorgekantat (1686). Men dessa musikalier torde, liksom mycket annat, ha förintats vid Uppsala brand 1702. Ett mäktigt men givetvis opersonligt monument över V:s kyrkomus. verksamhet utgör musiken till 1695 års psalmbok, vars utarb. an-förtrotts honom och Rudbeck d. ä. Hur arbetet dem emellan fördelats och om de (som T. Norlind gör gällande) även bidragit med egna melodier, vet man ej. Den enda kända bevarade komp, av V. är en »fägnesång» (vid ett bröllop 1700) för sång-st. och b. c. C.-A. M. Litt.: E. Wrangel, H. V. och musiken till gamla psalmboken (i Samlaren 14, 1893); H. Palm, Om H. V. och redaktionen af 1697 års svenska koralpsalmbok (i Kyrkosången 1904); C.-A. Moberg, En komposition av H. V. (i Linköpings bibl.:s handl. ny ser. 2:1, 1934); T. Norlind, Från Tyska kyrkans glansdagar 3 (1945). Wallgren, Åke Axel, operasångare, basbaryton (1873—1939), en av de främsta Wagnersångare K. teatern i Sthlm någonsin ägt i detta fack; eng. där 1900—34. — Litt. et art. 1914. LMA 1924. Hovsångare 1929. W. utbildades för J. Günther vid MK i Sthlm. Sin operadebut hade han 1898 på Stora teatern i Gbg som Tonio i Pajazzo; tillhörde därefter några år ett resande operasällskap. Som operastipendiat framträdde han 1900 ffg. på K. teatern som Lothario i Mignon; en ännu större framgång vann han där s. å. som Mefi-stofeles i Faust, senare en av hans glansroller. Utrustad med en varm, voluminös stämma av sällsynt välklang, en imponerande scenfigur och intuitiv mänsklighet i uttryck och uppfattning vann W. snart helt den stora publiken, främst genom sina storartade Wagnertolkningar. Genom sin förmåga att skapa stämning på scenen gjorde han minnesvärda insatser som Wotan i Nibélungens ring, kung Märke i Tristan och Gurnemanz i Parsifal, vilket icke hindrade 1356