WALTER, T. C. Litt.: O. Kade, Der neuaufgefundene Luther-kodex von 1530 (1872); dens., J. W:s Wittem-bergisch geistlich Gesangbuch von 1524 (1878); H. Holstein, Der Lieder- und Tondichter J. W. (i Archiv für Liter aturgeschich te 1884); R. Haas, Zu W.’s Choralpassion nach Matthäus (i AMW 1922); W. Gurlitt, J. W. und die Musik der Reformationszeit (i Jahrbuch der Luthergesell-schaft 1933); W. Ehmann, J. W. Der erste Kantor der protestantischen Kirche (i MuK 1934); O. Schröder, Zu J. W:s Choralpassionen (i Max Schneider-Festschrift, 1935); C.-A. Moberg, En svensk Johannespassion från Stormaktstiden (Uppsala univ:s årsskr. 1941: 7, 13); C. Gerhardt, Die Torgauer W.-Handschriften... (diss. 1942, tr. 1949; m. bibliogr.) L S. Walter, Thomas Christian, dansk ämbetsman (1749—88), skrev sångspel i it. stil. En kort tid g. m. sångerskan Caro-line Halle (->Müller, C. F.). — LMA1776. WaTtershausen [-ha°zon], H e r m a n n Wolfgang Sartorius, Freiherr von, tysk tonsättare (f. 1882 12/io), från 1920 lärare och bitr. dir. vid Akad. der Tonkunst i München; dir. 1923—33. W. stud, för M. J. Erb i Strassburg och Thuille i München, där han sedan bosatte sig. I modern men tonal stil har W. skrivit operor, däribl. Oberst Chabert (efter Balzac; Frankfurt a. M. 1912; överste Chabert, Sthlm s. å.). — G. 1927—33 m. tonsättaren Philippine Schick. Verk: Melodramen Alkestis (1932); Apokalyp-tische Sinfonie op. 20 (1924), symf. Hero und Leander op. 22 (1925) o. a. ork.-verk; Klavier-studien und Bearbeitungen für die linke Hand m. m. — Musikalische Stillehre in Einzeldar-stellungen (4 d., 1920—23), Richard Strauss (1921), Musik, Dramaturgie, Erziehung (1926; saml. uppsatser), Der stilistische Dualismus in der Musik des 19. Jahrh:s (i G. Adler-Fest-schrift, 1930), Die Kunst des Dirigierens (1943) m. fl. A. L-ll Walther, Johann Gottfried, tysk tonsättare och lexikograf (1684—1748), Bachs främste samtida inom orgelkoralens område, även känd för sitt värdefulla Musicalisches Lexicon oder Musi-calische Bibliothec (1732), det första biogr., bibliogr. och realmusiklexikonet. På mödernet besläktad med J. S. Bach, var W. elev till J. B. Bach i Erfurt och org. där från 1702. År 1707 blev han stadsorg., senare hovmusiker, i Weimar. — W. var på sin tid högt ansedd som tonsättare (av bl. a. J. Matt-heson); dock tr. endast en kons, för klaver solo (1741) och några verk för orgel. För detta instr. skrev W. i ett flertal olika former; betydelsefullast äro koralvariationerna, øch av övriga verk må framhållas bearb. för orgel av violinkons. m. m. av Vivaldi, Albinoni, To-relli m. fl. — Nytr.: W:s samlade verk för or 1363 gel, utg. av M. Seiffert i DDT 23/27; orgelkoraler m. m., utg. av H. M. Popper, K. Matthaei m. fl. Litt.: H. Gehrmann, J. G. W. als Theoreti-ker (i VJ 1891; diss.); H. W. Egel, J. G. W:s Leben und Werke (diss. 1904); M. Seiffert i DDT 26/27 (1906); G. Schünemann, J. G. W. und H. Bokemeyer. ... (i BJ 1933); O. Brodde, J. G. W.... (diss. 1937). I.S. Walther, Johann Jakob, tysk tonsättare och violinist (1650—trol. 1717), jämte H. F. Biber sin tids främste violinvirtuos, från 1674 konsertm. i Dresden, senare »italiensk sekr.» vid hovet i Mainz. W. utgav Scherzi da violino solo con il b. c. per Vorgano o cimbalo, accompagnabile anche con una viola o liuto (1676; nytr. av G. Beck-mann i EDM 1:17) och Hortulus chelicus (1688; nytr. av G. Beckmann, 1921, M. Seiffert, 1930, A. Schering m. fl.), bägge med rik omväxling i formen och krävande högt utvecklad violinteknik. — Litt.: G. Beckmann i EDM 1:17 (1941); F. Göthel i Das Musikleben 1950. I.S. Walther von der Vogelweide [- [-få/gal-vaMo],-] {+få/gal- vaMo],+} tysk minnesångare och skald (trol. f. i Tyrolen, d. omkr. 1230), en av de mest berömda, av vars produktion dock endast få melodier bevarats. Till dessa höra den s. k. Palestina-sången (Nu alerst lebe ich mir werde, trol. 1228, upptecknad i »Münster-hdskr.» från 1300—1400-t.) samt 5 visor i »Colmar-hdskr.» (1300-t.) och A. Puschmanns »Singebuch» (1584). — W. stod tidvis i tjänst hos Filip av Schwaben, Otto IV och Fredrik II samt deltog med lidelse i sin tids politiska liv. Hans dikter ha utg. av K. Lachmann (101935 av C. von Kraus) och W. Wilmanns 01916—24, 2 bd av V. Michels); transkr. av Palestina-sången bl. a. i AdHM, SchGMB, DTÖ 20: 2 och HAM 1. Litt.: R. Molitor, Die Lieder des Münster-ischen Fragmentes (i SIMG 1910/11); R. Wust-mann, Die Hofweise W:s von der V. (i R. von Liliencron-Festschrift, 1910); dens., W:s Pa-laestinalied (i SIMG 1911/12); F. Gennrich, Sieben Melodien zu mittelhochdeutschen Min-neliedern (i ZMW 1924/25); C. Bützler, Unter-suchungen zu den Melodien W:s von der V. (diss. 1940; m. bibliogr.); H. Böhm, W. von der V.... (21949); J. A. Huisman, Neue Wege zur dichterischen und musikalischen Technik W:s von der V.... (diss. 1950). I. S. Valthorn (eng. French horn, fr. cor, it. corno, tyska Waldhorn), bleckblås-instrument med konisk borrning, relativt trång mensur, stort klockstycke och trattformigt munstycke. Röret är böjt i en cirkelslinga. Det moderna v. är vanl. stämt i F och omfånget är noterat C—c3. V. är en utveckling av jakthornet och vann insteg i konstmusiken under 1600-t. genom fr. 1364