WEISBACH arb. bl. a. Oberon och Den flygande holländaren m. m. Som dirigent åsyftade W. största möjliga exakthet och trohet gentemot tonsättarnas intentioner. Hans tolkningar voro inspirerade, klara och fint avvägda samt vittnade om hans utpräglade känsla för verkens arkitektonik. — G. 3. ggn 1912 m. sångerskan, mezzosopran, Lucille Wasself (M a r c e 1; d. 1921), som bl. a. framträdde tills, m. maken i Boston. Verk: Operorna Sakuntala (1883; Weimar 1884), Genesius (1889—90; Berlin 1892), Orestes (trilogi; Leipzig 1902), Die Dorfschule (1918), Meister Andrea (s. å.; bägge i Wien 1920) m. fl.; symf. nr 1 G op. 23 (1898), nr 2 Ess op. 29 (1902), nr 3 E op. 49 (1909), nr 4 F op. 61 (1916), nr 5 c op. 71 (1923) och nr 6 Let tragica h op. 74 (1927—28; till minne av Schubert), symf. dikter, vl.-kons. G op. 52 (1911), vlc.-kons. a op. 60 (1916) o. a. ork.-verk; stråkkvint. C op. 40 (1906), 5 stråkkvart, o. a. kammarmusik; pianokomp.; sånger (även m. ork.) m. m. Skrifter: Die Lehre von der Wiedergeburt und das musikalische Drama... (1895), Über das Dirigieren (s. å.; r1920; eng. uppl. 1906; ry. 1927; även fr. uppl.), Die Symphonie nach Beethoven (1898; 31909; eng. uppl. 1904; även fr. uppl.), Ratschläge für Aufführungen klas-sischer Symphonien (bd 1: ... der Symphonien Beethovens, 1906; 31928; eng. uppl. 1908; bd 2: Schubert und Schymann, 1918; bd 3: Mozart, 1923), Akkorde. Gesammelte Aufsätze (1912), Lebenserinnerungen (bd 1 1923; 21928; bd 2 1929; eng. uppl., Buffets and rewards ..., 1937), Unwirkliches und Wirkliches... (1936) o. a. Litt.: E. Krause, F. W. als schaffender Künst-ler (1904); J. C. Lusztig, F. W. (1908); P. Stefan, Gustav Mahlers Erbe ... (s. å.); Festschrift für Dr. F. W.... (1933; m. verkfört.); E. Evans, F. W. (i MR 1942). Å. B. Weinmann [va^n-], Carl, tysk kyrkomusikforskare (1873—1929), präst, elev till Haberl och P. Wagner m. fl. Verksam i Regensburg, blev W. 1909 föreståndare för biskopliga bibi. (f. d. Proskes) och 1910 ledare för kyrkomusikskolan; dr phil. 1905, dr theol. 1917, prof. 1918, geheimeråd 1923, generalpreses i Allgemeine Cäcilienverein 1926. W. red. KJ 1908—11, Musica sacra (från 1911) och P. Wagner-Festschrift (1926) och utgav katolska liturgiska böcker samt skrev Das Hym-narium Parisiense ... (diss. 1905), Geschichte der Kirchenmusik (1906; 41925; eng., fr., it., po., sp., ung. uppl.), Karl Proske (1909), Das Konzil von Trient und die Kirchenmusik (1919) m. m. Wcis, Flemming, dansk tonsättare (f. 1898 15/4), anknyter i sin musik till moderna riktningar och framstår inom nyare da. musik som en särpräglad begåvning, koncentrerad i form och uttryck. Har särsk. berikat den kammarmus. repertoaren med betydande verk. W. avlade org.-ex. vid MK i Khmn 1920, Felix Weingartner. stud, därefter orgel och komp, i Leipzig (Straube, Graener o. a.) och är sedan 1929 org. vid Annakirken i Khmn; ordf, i Det unge Tonekunstnerselskab. Verk: 2 symf. (1946, 48), symf. uvertyr (1939), In temporis vernalis (1945) för ork.; Musikan-tisk Ouverture för stråkar (1949); kammarmusik: 3 stråkkvart. (1922, 25, 27), Diverterende musik för 3 träblåsare (1928), sonatin för fl., vl. o. vlc. (1942), 2 biåskvint. (Serenade, 1938, Tema med var., 1946); verk för soloinstr. o. piano, sonat för solo-vl. (1935); pianostycken ss. svit (1945), 2 sonatiner (1948, 50) m. m.; oratoriet Det forjaettede land för bl. kör o. ork., a cap.-verk ss. Salme 120 (1950), sånger m. piano m. m. H. G. Weis(s) [va^], Kar el (Karl), tjeckisk tonsättare (1862—1944), organist i Praha och teaterkapellm. i Brno. Bland W:s komp, (scen- och filmmusik samt ork.- och kammarmusik) vann särsk. operan Der polnische Jude (Prag 1901; Den nattlige gästen, Sthlm 1945) en viss framgång. — Biogr. av L. Firkusny (tj.; 1949). G.N.B. Weisbach [vai'z-], Hans, tysk dirigent (f. 1885 lfl/7), internat. berömd orkester- och körledare, sedan 1947 GMD i Wuppertal-Elber-feld. W., som stud, vid MH och univ. i Berlin, var efter anställ- 1405 1406