WEINBERG Kyrkomusiken tillgodoses med regelbundet återkommande »Abendmusiken» i Jakobs- och Johanneskyrkorna. Bland körer må nämnas MH:s kör och Volkschor Weimar. Musikunder-visningen fick sitt centrum i den 1872 gr. hertigliga Orchester- und Musikschule, nuv. Staat-liche Hochschule für Musik, som ledes av O. Gerster. I det s. k. Hofgärtnerei, där Liszt bodde från 1869, öppnades genom donation av furstinnan Carolyne von Sayn-Wittgenstein och dennas dotter 1887 ett Liszt-museum, varjämte Regerarkivet i Jena 1922 överflyttades hit. Litt.: A. Mirus, Das Liszt-Museum zu W. (31902); P. von Bojanowski, Das Weimar J. S. Bachs (1903); P. Raabe, Zum 50jährigen Jubi-läum der Hofkapelle (1905); Aus der Glanzzeit der Weimarer Altenburg. Bilder und Briefe aus dem Leben der Fürstin Carolyne Sayn-Wittgenstein (1906; utg. av Marie Lipsius); A. Bar-tels, Chronik des Weimarischen Hoftheaters 1817—1907 (1908); C. Höfer, Weimarische Thea-terveranstaltungen zur Zeit des Herzogs Wilhelm Ernst (1914); A. Aber, Die Pflege der Musik unter den Wettinern und wettinischen Ernestinern,... (1921); W. Bartels, W. und die deutsche Kultur (21922); Festschrift zum Feier des 50jährigen Bestehens der Staatlichen Musikschule (1922); K. Rücker, Die Stadtpfeiferei in W. (1939). G. P. Weinberg [va^nbaig], Jacob, amerikansk pianist och tonsättare av rysk börd (f. 1879 1/7), blev 1928 chef för teoriavd. och lärare i piano vid New York Coll. of Music; undervisar sedan 1937 vid Hunter Coll. där. W. har stud, vid MK i Moskva och för Le-schetizky och var 1915—21 lärare vid MK i Odessa; kom till USA 1926. Han har konserte-rat i Ryssland och USA samt skrivit operan The pioneers (New York 1934), en pianokons., oratoriet Isaiah (1947), kammarmusik, sånger och teor. arb. m. m. Weinberger [va^-], Jaromir, tjeckisk tonsättare och dirigent (f. 1896 8/i), sedan 1939 bosatt i USA, där han tidigare varit lärare vid Cons. of Ithaca. W. vann snabbt popularitet med operan Svanda dudåk (Praha 1927; Schwanda, Gbg 1931), i vars melodik han efterbildade Dvorak och Smetana. Utbildad vid MK i Prag och för Reger, framträdde W. bl. a. med en rad ork.-verk och pantomimen »Enleveringen av Evelina» (1917). I operan Lidé z Pokerflatu (efter B. Harte; Brünn 1932) införde han jazzrytmer. För scenen skrev W. vidare till egen text Die geliebte Stimme (München 1931), Wallenstein (Wien 1937) samt musik till flera av Shakespeares dramer. Andra mera kända verk äro ork.-komp. Under the spreading of the chestnut tree (1938) över eng. folkmusik, Abraham Lincoln sym-phony (1940), The legend of sleeping hollow 1403 (1941) och A bird’s opera (s. å.); körverk, pianostycken, sånger m. m. E. S-m Weiner [vagnar], Leo, ungersk tonsättare (f. 1885 10/4), elev av landsmusik-akad. i Budapest, där han 1908 blev lärare i teori, komp, och ensemblespel. Verk: Scenmusik till Csongor és Tünde (Vor-ösmarty; 1915); Concertino för piano och ork. op. 15 och en rad smärre ork.-verk ss. sviter och divertimenti; kammarmusik (bl. a. 3 stråkkvart.); pianostycken m. m. — Transkr. för ork.: J. S. Bach, Liszt, Bartok o. a. G. M. Weingarten [vaizn-], Paul, österrikisk pianist (1886—1948), dr phil. vid univ. i Wien 1910, lärare vid MA där 1921—38 och från 1945; även doc. vid MH. W., som var elev av Sauer m. fl. vid MK i Wien, spelade i stor utsträckning nyare musik under sina in- och utomeur. turnéer. Tjänstledig från sin befattning vid MA i Wien, var han 1936—38 lärare vid MA i Tokyo. Weingartner [vaizn~], Paul Felix, Ed-ler von Münzberg, schweizisk dirigent, tonsättare och musikskriftställare av österrikisk börd (1863 2/ö—1942 7/5), en av sin samtids märkligaste orkesterledare, berömd inte minst som Beet-hoven-tolk. — Schw. medb. 1931. — LMA 1910. Hdr vid univ. i Basel 1929. W. var elev av W. Mayer (piano och komp.) och av C. Reinecke m. fl. vid MK i Leipzig samt stud, för Liszt. Han begynte sin dirigentverksamhet vid Stadttheater i Königsberg 1884, var anställd vid stadsteatrarna i Danzig 1885—87 och Hamburg 1887—89 och beklädde poisten som kapellm. vid Nationaltheater i Mannheim 1889—91; 1. kapellm. vid Hofoper i Berlin 1891—98 och ledare av Königliche Ka-pelle där 1892—1907. Dirig. Kaim-Orch. i München 1898—1907. Samtidigt konserterade han framgångsrikt i Tyskland som medl. av en pianotrio, vilken f. ö. bestod av R. Rettich (vl.) och H. Warnke (vlc.). W. var dir. vid Hofoper i Wien 1907—11 och ledde 1907—27 Wiener Philharmoniker, med vilka han besökte Sydamerika 1922, var gästkapellm. vid Stadttheater i Hamburg 1912—14 och kom sistn. år till Darmstadt som GMD, hovkapellm. och dirigent för de storhertigliga konserterna. Var dir. för Volksoper i Wien 1918—24 och från 1927 dir. vid MK och ledare för de av Allgemeine Musikgesellschaft i Basel arr. konserterna; gästdirig. vid Stadttheater där samt var 1935—36 dir. vid Staatsoper i Wien. W. turnerade i Europa (London ffg. 1898), USA 1. ggn 1905 (framträdde som operaka-pellm. i Boston 1912 och 13) samt i Sydamerika (ffg. 1920) och Japan 1936. Besökte Sverige 1923, då han i Sthlm dirig. Beethovens alla symf., 1936 och 40. — W. deltog i utg. av saml.-utgåvor av Berlioz’ verk (tills, m. C. Mal-herbe; från 1900) och Haydns (från 1907), be- 1404