- Project Runeberg -  Sohlmans musiklexikon / Första upplagan. 4. Oratorium - Öververk /
1411-1412

(1948-1952) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegesack ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WELLHAGEN Som musikvetenskapsman utbildad för Ad-ler vid univ. i Wien (dr phil. 1908 på en avh. om Giuseppe Bono, tr. i SIMG 1909/10) var W. 1911—15 lärare i musikhistoria vid Neues Wiener Kons.; blev 1913 docent och 1930 prof, i musikvetenskap vid univ. där. Från 1938 har W. undervisat företrädesvis vid univ. i Oxford, där han sedan 1948 innehar lektorat i bysantinsk musikhistoria. W:s forskningar ha omfattat främst 3 områden: den bysantinska musiken, barockoperan och samtida musik. På alla dessa fält har han framträtt med betydelsefulla arbeten ss. Byzantinische Musik (1927; sp. uppl. 1930), A history of Byzantine music (1949) och framför allt det av honom 1931 gr. saml.-verket Monumenta musicae byzantinae (1935 ff.; tills, m. C. Höeg och H. J. W. Tillyard), vidare Cavalli und der Stil der venetianischen Oper (1640—60) (i StM 1913) och Der Beginn des musikalischen Barock und Die Anfänge der Oper in Wien (1922) samt slutl. Arnold Schön-berg (1921; eng. uppl. 1925) och Die neue Instrumentation (2 vol., 1929—30). Sin praktiska musikskolning erhöll W. som elev till Schönberg. I sitt tonsättarskap har han dock icke slaviskt följt denne utan i stället utformat en personlig stil med förankring i klassicism och barock. W framstår i sina bästa verk som expressionist utan extrema drag, en antiromantiker med polyfona tendenser. I operorna visar han utpräglad förkärlek för sången och danspantomimen, medan de kyrkliga komp, bäras av djup religiös känsla. Skrifter (u. n.): Schönberg and beyond (i MQ 1916), Die Grundlagen der musikgeschicht-lichen Forschung (i AMW 1919), Aufgaben und Probleme ... der byzantinischen und orien-talischen Kirchenmusik (1923), Don Giovanni and the dramma giocosa (i MR1943), Eastern elements in western chant (1947), Words and music in Byzantine liturgy (i MQ 1947), Essays on opera (1950), Byzantine neumes (i MQ 1952) o. a. Scenisk musik: Operorna Die Prinzessin Gir-nara (Frankfurt a. M. 1921; omarb. Mannheim 1928), Alkestis (Mannheim 1924), Die Opferung des Gefangenen (Köln 1926), Scherz, List und Rache, sångspel efter Goethe (Stuttgart 1928), Die Bakchantinnen (Euripides; Wien 1931) och Incognito (1951); baletterna Das Wunder der Diana (Mannheim 1924), Persisches Ballett (Donaueschingen s. å.), Achilles auf Skyros (s. å.), Die Nächtlichen (Berlin s. å.). Övriga verk: 3 symf. (1948, 48 och 50), Pros~ peros Beschwörungen, symf. dikt efter Shake-speares Stormen op. 53 (1936—38), Vorfrüh-ling, symf. dikt op. 12, pianokons. op. 49 (1935), svit för vl. och kammarork. op. 38 (1924) o. a. ork.-verk; kantaten Mitte des Le~ bens op. 45 (1932), 2 mässor op. 51 (1934) och 58 (1938), körer a cap.; oktett F (1949), 6 stråkkvart., solosonater för vl. (op. 36) och vlc. (op. 31 och 39) o. a. kammarmusik, pianostycken, sånger m. m. Litt.: O. F. Beer, E. W. und die Oper (i Die 1411 Musik 1931); H. F. Redlich, E. W. (i MQ 1940; m. bibliogr.). G.P. Wellhagen, Elisabeth Albertina, operasångerska, sopran (f. 1897 30/s), sedan 1943 lärare vid Wohlfarts musikskola i Sthlm. Utbildad för Haldis Ingebjart i Sthlm och Hertha Dehmlow i Berlin tillhörde W. 1935— 37 Deutsches Opemhaus i Berlin och deb. sistn. år i Aachen som Agathe i Friskytten. Sjöng där och i Breslau (1938—39) bl. a. Fi-ordiligi i Cosi fan tutte, Senta i Holländaren, Elisabeth i Tannhäuser, Elsa i Lohengrin och Desdemona i Otello. W. har även konserterat i Sthlm (ffg. 1933) och Berlin. — Har uppburit Christine Nilssons stip. G. P. Weman, Nils Henry Paul, kyrkomusiker (f. 1897 lö/8), en av vårt lands f. n. bästa orgelspelare, sedan 1927 dom-kyrkoorganist i Uppsala. — Mel. i SvK 1939 nr 59, 185, 264, 330, 416 b, 520, 533. — LMA 1947. W. avlade org.-ex. 1918, kyrkosångar- och musiklärarex. 1919 samt stud, kontrapunkt (Ell-berg) och ork.-dirig. (Morales) vid MK i Sthlm; i sistn. ämne även elev till von Weingartner; stud, orgel för F. Sauer och F. Schütz. — W. var 1921 —27 org. och körledare vid Gustaf Adolfskyr- kan i Borås, blev 1938 anförare för Uppsala studentkårs allm. sångfören. och 1943 lärare i kyrkosång vid Uppsala univ. samt ledare för Uppsala domkyrkokör och Collegium can-torum; 1937—42 dirig. för Uppsala blandade studentkör. Han var 1927—43 musiklärare vid Fjellstedtska skolan samt blev 1943 dirig. för Ärkestiftets kyrkosångsförb. och ordf, i Kyrkosångens vänner i Ärkestiftet; examinator vid av staten anordnade organistkurser i Uppsala. W. är ledamot av Kyrkosångens vänners orgelråd sedan dess bildande 1934. Han var en av de 3 sakkunniga som utarb. Förslag till alternativa koraler (19'34) samt sekr. i 1936 års koralbokskommitté och 1941 års liturgisk-mus. kommitté. Utgåvor: Orgelskola (d. 1, 1936), Koralbok för skola och hem... (1940; tills, m. O. Lindberg och D. Wikander), solosångsaml. Cantate Domino (1941), Musica organi (bd 1, 1949). — Våra koral- och mässböcker (i Sveriges allm. organist- och kantorsförenings Minnesskrift 1901—1951, 1951). I.S. Wendelborg, Kristian, norsk tonsättare (1863—1938), känd för sina kantater och körverk, särsk. populära i de no.-amer. körsammanslutningarna. 1412

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free