Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vegesack ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WELLHAGEN
Som musikvetenskapsman utbildad för
Ad-ler vid univ. i Wien (dr phil. 1908 på en avh.
om Giuseppe Bono, tr. i SIMG 1909/10) var W.
1911—15 lärare i musikhistoria vid Neues
Wiener Kons.; blev 1913 docent och 1930 prof, i
musikvetenskap vid univ. där. Från 1938 har
W. undervisat företrädesvis vid univ. i
Oxford, där han sedan 1948 innehar lektorat i
bysantinsk musikhistoria.
W:s forskningar ha omfattat främst 3
områden: den bysantinska musiken,
barockoperan och samtida musik. På alla dessa fält har
han framträtt med betydelsefulla arbeten ss.
Byzantinische Musik (1927; sp. uppl. 1930), A
history of Byzantine music (1949) och
framför allt det av honom 1931 gr. saml.-verket
Monumenta musicae byzantinae (1935 ff.; tills,
m. C. Höeg och H. J. W. Tillyard), vidare
Cavalli und der Stil der venetianischen Oper
(1640—60) (i StM 1913) och Der Beginn des
musikalischen Barock und Die Anfänge der
Oper in Wien (1922) samt slutl. Arnold
Schön-berg (1921; eng. uppl. 1925) och Die neue
Instrumentation (2 vol., 1929—30).
Sin praktiska musikskolning erhöll W. som
elev till Schönberg. I sitt tonsättarskap har
han dock icke slaviskt följt denne utan i
stället utformat en personlig stil med förankring
i klassicism och barock. W framstår i sina
bästa verk som expressionist utan extrema
drag, en antiromantiker med polyfona
tendenser. I operorna visar han utpräglad förkärlek
för sången och danspantomimen, medan de
kyrkliga komp, bäras av djup religiös känsla.
Skrifter (u. n.): Schönberg and beyond (i
MQ 1916), Die Grundlagen der
musikgeschicht-lichen Forschung (i AMW 1919), Aufgaben
und Probleme ... der byzantinischen und
orien-talischen Kirchenmusik (1923), Don Giovanni and
the dramma giocosa (i MR1943), Eastern elements
in western chant (1947), Words and music in
Byzantine liturgy (i MQ 1947), Essays on opera
(1950), Byzantine neumes (i MQ 1952) o. a.
Scenisk musik: Operorna Die Prinzessin
Gir-nara (Frankfurt a. M. 1921; omarb. Mannheim
1928), Alkestis (Mannheim 1924), Die Opferung
des Gefangenen (Köln 1926), Scherz, List und
Rache, sångspel efter Goethe (Stuttgart 1928),
Die Bakchantinnen (Euripides; Wien 1931) och
Incognito (1951); baletterna Das Wunder der
Diana (Mannheim 1924), Persisches Ballett
(Donaueschingen s. å.), Achilles auf Skyros
(s. å.), Die Nächtlichen (Berlin s. å.).
Övriga verk: 3 symf. (1948, 48 och 50), Pros~
peros Beschwörungen, symf. dikt efter
Shake-speares Stormen op. 53 (1936—38),
Vorfrüh-ling, symf. dikt op. 12, pianokons. op. 49
(1935), svit för vl. och kammarork. op. 38
(1924) o. a. ork.-verk; kantaten Mitte des Le~
bens op. 45 (1932), 2 mässor op. 51 (1934) och
58 (1938), körer a cap.; oktett F (1949), 6
stråkkvart., solosonater för vl. (op. 36) och vlc.
(op. 31 och 39) o. a. kammarmusik,
pianostycken, sånger m. m.
Litt.: O. F. Beer, E. W. und die Oper (i Die
1411
Musik 1931); H. F. Redlich, E. W. (i MQ 1940;
m. bibliogr.). G.P.
Wellhagen, Elisabeth Albertina,
operasångerska, sopran (f. 1897 30/s),
sedan 1943 lärare vid Wohlfarts
musikskola i Sthlm.
Utbildad för Haldis Ingebjart i Sthlm och
Hertha Dehmlow i Berlin tillhörde W. 1935—
37 Deutsches Opemhaus i Berlin och deb.
sistn. år i Aachen som Agathe i Friskytten.
Sjöng där och i Breslau (1938—39) bl. a.
Fi-ordiligi i Cosi fan tutte, Senta i Holländaren,
Elisabeth i Tannhäuser, Elsa i Lohengrin och
Desdemona i Otello. W. har även konserterat
i Sthlm (ffg. 1933) och Berlin. — Har uppburit
Christine Nilssons stip. G. P.
Weman, Nils Henry Paul,
kyrkomusiker (f. 1897 lö/8), en av vårt lands f.
n. bästa orgelspelare, sedan 1927
dom-kyrkoorganist i Uppsala. — Mel. i SvK
1939 nr 59, 185, 264, 330, 416 b, 520, 533.
— LMA 1947.
W. avlade org.-ex.
1918, kyrkosångar- och
musiklärarex. 1919 samt
stud, kontrapunkt
(Ell-berg) och ork.-dirig.
(Morales) vid MK i
Sthlm; i sistn. ämne
även elev till von
Weingartner; stud, orgel
för F. Sauer och F.
Schütz. — W. var 1921
—27 org. och körledare
vid Gustaf Adolfskyr-
kan i Borås, blev 1938 anförare för Uppsala
studentkårs allm. sångfören. och 1943 lärare
i kyrkosång vid Uppsala univ. samt ledare
för Uppsala domkyrkokör och Collegium
can-torum; 1937—42 dirig. för Uppsala blandade
studentkör. Han var 1927—43 musiklärare vid
Fjellstedtska skolan samt blev 1943 dirig. för
Ärkestiftets kyrkosångsförb. och ordf, i
Kyrkosångens vänner i Ärkestiftet; examinator vid
av staten anordnade organistkurser i Uppsala.
W. är ledamot av Kyrkosångens vänners
orgelråd sedan dess bildande 1934. Han var en
av de 3 sakkunniga som utarb. Förslag till
alternativa koraler (19'34) samt sekr. i 1936 års
koralbokskommitté och 1941 års liturgisk-mus.
kommitté.
Utgåvor: Orgelskola (d. 1, 1936), Koralbok för
skola och hem... (1940; tills, m. O. Lindberg
och D. Wikander), solosångsaml. Cantate
Domino (1941), Musica organi (bd 1, 1949). —
Våra koral- och mässböcker (i Sveriges allm.
organist- och kantorsförenings Minnesskrift
1901—1951, 1951). I.S.
Wendelborg, Kristian, norsk
tonsättare (1863—1938), känd för sina
kantater och körverk, särsk. populära i de
no.-amer. körsammanslutningarna.
1412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0732.html