VERS di Åndersen (Venedig 1934); Sinfonia italiana (1929), Sinfonia epica (1938), Sinfonia sacra m. manskör och ork. (1943—46) o. a. ork.-verk; oratoriet II figliuol prodigo (1942) o. a. körverk; kammarmusik; sånger (även m. ork.). G. M. Verhulst [farhölst], Johannes Jo-sephus Hermanus, holländsk dirigent och tonsättare (1816—91), blev 1849 dirigent vid Maatschappij tot bevordering der Toonkunst i Rotterdam och ledde 1860— 86 Diligentia-konserterna i Haag. — LMA 1860. V. utbildades vid MK i sistn. stad, av Men-delssohn m. fl., ledde 1838—42 Euterpe-kons. i Leipzig, blev senare kungl. musikdir. i Haag; org. talrika holl. musikfester åren 1850—83. Skrev symf. op. 46, kyrkomusik, kantater, körer, stråkkvartetter m. m. — Jfr art. Nederländerna, sp. 1166. Veri'sm, it. verismo, av vero, verklig, naturtrogen, en litterär-musikalisk dramatisk stilriktning besläktad med den fr. naturalismen och liksom denna inriktad på att utan romantisk utsmyckning återge tilldragelser ur vardagslivet. Medan naturalismen hos t. ex. A. Bruneau och G. Charpentier (operan Louise, 1900) s. a. s. typbildar verkligheten, vill v. däremot reproducera ett händelseförlopp i fotografisk blixtbelysning. Den dramatiska slagkraften ut-vinnes gärna genom våldsamma, oförmedlat insatta kontrastverkningar. Stilbildande för v. blevo P. Mascagni med Cavalleria rusticana (1890) och R. Leoneavallo med Pajazzo (1892). Företrädare för en lyriskt modererad v. äro G. Puccini (Tosca, 1900; Madame Butterfly, 1904), G.-C. Menotti m. fl. Inslag av v. förekomma även i utomitaliensk opera, t. ex. hos J. Massenet (La navarraise, 1894), E. d’Albert och M. von Schillings (Mona Lisa, 1915). Jämförande art.: Opera, sp. 1354 ff. E. S-m Verkprincip, den inom modern orgelkonst tillämpade, klassiska metoden för disponering av flermanualiga verk (->Or-geldisposition). Vermeulen [formö :'lan], Matthijs, holländsk tonsättare (f. 1888 8/2), musikkritiker i Amsterdam 1909—20 och från 1946, däremellan bosatt i Paris. Elev av bl. a. Diepenbrock har V. skrivit 5 symf.: nr 4 Les victoires op. 12 (1941) och 5 Les lendemains chantants (1944), kammarmusik och sånger. — Skr.: Het avontuur van den geest (1947), Principen des europeese muziek o. a. Art. av W. Paap i Mens en melodie 1949. Wermine(-Björling) [vo/rmain], B e t-t e Jeanne, svensk-amerikansk operasångerska, mezzosopran (f. 1925 11/i2), från 1948 eng. vid K. teatern i Sthlm. Utbildad vid Univ. of Texas i Austin och Juilliard Graduate School i New York för bl. a. Karin Branzell deb. W. under pseud. Christine Lindberg 1947 på Sthlmsoperan som Amneris i Aida. Hon har vidare sjungit Azucena i Trubaduren, Lola i Cavalleria rusticana och Delila i Simson och Delila samt framträtt på konserter, bl. a. i Khmn 1949. — G. 1951 m. operasångaren Gösta Björling. G.P. Werner, August, norsk-amerikansk sångare, baryton (f. 1893 5/i2), kom 1915 till USA, där han gjort stora insatser för kännedomen om no. musik och kultur. W., som stud, vid Master School of Music i New York, blev 1931 prof, vid State of Washington Univ. Han har givit en rad kons, i USA, Canada och Norge, främst som kör- och ork.-solist, och folkviseaftnar i radio, dirig. flera no. och en sv. kör (Harmony i Seattle) samt skrivit skådespel och arr. folkmel. för manskör. H. K. Werner, Gregorius Joseph, tysk tonsättare (1695—1766), Haydns företrädare som kapellm. hos furst Esterhåzy, skrev mässor, oratorier och instr.-musik; nytr. i H. J. Moser, Corydon 2 (1933), av E. F. Schmid (1934, 35, 39, 40) och H. Fischer (1938, 39). Wernhagen(-Kahlow), Signe, sångerska, sopran (f. 1906 Uio), främst känd som romanssångerska. Utbildad bl. a. i Khmn och Berlin samt för Dagmar Gustafson i Sthlm deb. W. 1935 i Malmö och har därefter framträtt med ork.-fören. i Skåne samt sjungit i radio. Konser-terade i Khmn 1936 och 46. Vero'vio, Simone, italiensk nottryckare, verksam i Rom 1586—1604. V. var den förste som använde kopparstickstek-nik för notframställning. We'rrekoren (Werrecore etc.) [- kå -], Hermann Mat(t)hias, tonsättare, verksam 1538—55 som kapellm. vid domkyrkan i Milano; har ofta förväxlats med Mattheus Le Mai(s)tre o. a. W. skrev 1 bd motetter (1555) samt stycken i saml.-verk 1540—64, bl. a. Die Schlacht vor Pavia, utg. i W. Schmeltzls saml. Guter selt-zamer ... teutscher Gesang ... (1544). — Art. av F. X. Haberl i KJ 1871 och 73. I. S. Vers, en inom prov, trubadurlyrik förekommande form som enl. F. Gennrichs systematiseringsförsök kan härledas ur hymnen. I motsats till flertalet samtida former med klar melodisk formstruktur och refrängavsnitt är den för varje textstrof helt genomkompone-rad. (För ex. se G. Reese, Music in the middle ages, 1940, s. 228 f.) I. B-n 1433 1434