DE VICTORIA Vicentino [vit/entfnå], Nicola, italiensk tonsättare och musikteoretiker (1511—72), en av de första representanterna för den it. antikiserande renässansen på musikens område. V. stud, för Willaert och var 1539—49 anställd hos fam. d’Este i Ferrara som musiklärare och kapellm. Han uppträdde i Rom 1551 i akad. dispyt med den port, musikern V. Lu-sitano* med anledning av sina 5-st. madrigaler (bok 1 1546, bok 5 1572, bok 2—4 okända), där han försökte återuppliva antikens diatoniska, kromatiska och enharmoniska tonsläkten. V. konstruerade även en archicembalo och -organo med 31 toner per oktav. Har redan före Zar-lino beskrivit den dubbla kontrapunkten. — Skrifter: L’antica musica ridotta alla moderna prattica (1555), Descrizione dell’ archiorgano (1561). Litt.: O. Chilesotti, Di N. V.... (i RMI 1912); H. Zenck, N. V:s L’antica musica (i T. Kroyer-Festschrift 1933). M. T. Wick, Fr ed er ick, norsk-amerikansk musikförläggare och tonsättare (f. 1881 2O/io), ägare till The Wick Music Pu-blishing Co., Minneapolis. W. kom till USA 1901, stud, vid National Cons. of Music i New York och från 1911 en tid vid MK i Oslo, spec. folkmusik. Han har verkat som vl.- och musikpedagog såväl privat som vid olika coll. samt i 28 år varit den främste ledaren för The Norwegian Singers’ Association of America ävensom dirig. för andra skand. körer samt symf.-orkestrar. Hans firma har utg. mera no. musik än något annat amer. förlag. — Av W :s egna över 10O0 komp, och arr. må nämnas Echo from the North, Scherzo, Polonaise in F och Norwegian Scetches. H. K. Wickberg, David, sångförfattare och tonsättare (1869—1950), kommendör i Frälsningsarmén och territoriell ledare för rörelsen i Danmark, Schweiz, Italien och Sverige. W., som även haft förordnanden i Tyskland och England, har framträtt med saml. Sånger och dikter (1945). I Frälsningsarméns svenska sångbok är han företrädd med sångerna Jag giver mitt allt åt Jesus, Bida blott, Fram över våg, som brusar, Oroliga, fruktande hjärta, Till härlighetens höjder, Vad dig möter, vad dig händer, Hur dyster över ödslig hed; även ett stort antal sånger i Frälsningstoner och Favoritsånger. P. A. Wickman, Hans-Olof (Putte), jazzklarinettist (f. 1924 10/9), sedan 1948 ledare av en egen sextett. W., som från 1944 medv. i olika dansorkest-rar, är en av vårt lands bästa exponenter för intelligent och förfinad jazzmusik. Hans sextett har rönt stor uppmärksamhet även utomlands. O.H. 1453 Wicks, Camilla Dolores, amerikansk violinist (f. 1928 °/8), en av de yppersta yngre talangerna. W. utbildades redan vid 3 års ålder av sin far, den norskfödde violinisten och violinpedagogen I n g w a 1 d W., och framträdde mycket tidigt offentligt; fortsatte stud, för Persinger och Temianka samt deb. i New York som solist med orkester 1942. Hon har därefter med stor framgång konserterat i Amerika och Europa (Sverige ffg. 1948). — W:s spel präglas av naturbegåvningens lätthet för teknik, varmed hon förenar bl. a. förnämlig tongivning och spontant musicerande, vilka egenskaper kommit inte minst moderna verk till godo (H. Rosenberg, F. Valen m. fl.). Den sistn:s vl.-kons. har hon även spelat i en kortfilm. L. S. VFctimae paschali [-me paskali], lat., begynnelseorden till påskdagens sekvens Victimae paschali laudes immolent Chris -tiani, lat., åt påskens offer må de kristna frambära lovoffer. V., som tillskrives Konrad II:s hovkaplan Wipo (d. 1048), är en av medeltidens berömdaste liturgiska sånger och en av de fyra, som fingo stå kvar i den rom. mässan efter det tridentinska kyrkomötets liturgiska reform. I sin Kyrkoordning anbefaller Laurentius Petri, att v. sj unges vid påsken »medh then Suenska Loffsongen Christus är uppstånden aff dödha, emellan hwar tw vers, så när som then första, effter hwilken man strax sjunger samma Loffsong». Denna ordning med in-skottsvers på folkspråket återspeglar den medeltida sekvenstradition som reformationen bevarade i vårt land. I SvKps 1697 upptages v. i sv. omdiktning under nr 164 och föreslås i 1600-t:s handböcker som gradualps. på påskdagen (Jesus Kristus han är vorden). R. S. de Victo'ria, Tomås Luiz el. To-maso Ludovico da Vittoria, spansk tonsättare (f. omkr. 1540, möjl. 1549; d. 1611), åren 1565—omkr. 1595 verksam i Rom, där han tillhörde Palestrinas få direkta lärjungar. Uppgifterna om hans levnad äro något osäkra. Han stud, från 1566 vid Collegium Germanicum i Rom och var körledare 1573—78. Prästvigd 1575, tjänstgjorde han 1578—85 vid kyrkan S. Girolamo della Caritå och tog där även aktiv del i de av F. Neri föranstaltade religiöst-mus. mötena. Efter återkomsten till Spanien trädde V. i tjänst hos änkekejsarinnan Maria i klostret Descalzas Reales i Madrid. V. skrev enbart kyrkomusik och efterbildade 1454