WICTORIN i sina mässor och motetter Palestrinas stil. Han var en av de främsta företrädarna för den rom. skolan, men han tog även intryck av sina landsmäns musik (Morales, Guerrero o. a.) och många verk röja en friare och personligare uppfattning av melodik och harmonik än italienarnas. Viktigast av V:s under livstiden publ. verk äro: 33 4—8-st. motetter (1572), utgörande nästan hela hans produktion inom denna form, Liber primus, qui missas, psalmos, magnificat ad Virginem Dei Matrem salutationes aliaque complectitur (6—8-st.; 1576), Cantica B. V. per annum (magnificat och Maria-antifoner; 1581), Hymni totius anni (s. å), 4—8-st. mässor (2 d., 1583—92) — liksom övriga verk bygga dessa mässor uteslutande på V:s egna el. liturgiska c. f., vidare en saml. 8—12-st. nya och äldre verk av skilda typer, försedda med orgelstämma (1600), slutl. hans 2 mest inspirerade verk, Officium Hebdomadae Sanctae (1585) och Officium defunctorum sex vocibus. In obitu et obsequiis sacrae imperatricis (1605); utgåvor av flera verk publ. senare i Italien och Tyskland. — Saml.-utgåva av F. Pedrell i 8 bd, 1902—13 (bd 1 m. verkfört, och bd 8 m. bl. a. en biogr.). Litt.: H. Collet, V. (1914); F. Pedrell, T. L. de V. Abulense (1918); R. Casimiri, Il Vittoria (1934); H. von May, Die Kompositionstechnik T. L. de V:s (diss. 1943). I. S. Wictori'n, C a r 1-G unnar, försäkringsman (1892—1951), en av gr. av Sveriges orkesterföreningars riksförbund 1928 och från s. å. dess v. ordf, och verkst. direktör. — AssMA 1937. W., som nedlade ett energiskt arbete på S.O.R:s utveckling, ledde Vetlanda orkesterförening 1922—45; dess ordf, från 1922. Skrev även en del musik. Vida'l, Paul, fransk tonsättare (1863— 1931), kapellm. vid Stora Operan i Paris 1892—1914, vid Opéra-Comique 1914—19. V., som stud, vid MK i Päris, där han 1883 fick stora Rompriset och 1894 blev lärare, skrev operorna Guernica (1895), La burgonde (1898) och Ramsès (1908), baletter ss. La maladetta o. a. scenmusik, ork.-verk, kyrkomusik, sånger m. m. K. R-n VFÖar, J 6 r u n n, isländsk pianist och tonsättare (f. 1918 7/i2), har stud, vid MH i Berlin och i New York. Hon har givit framgångsrika konserter i sitt hemland; har skrivit baletterna Eldurinn (»Elden», 1950) och Ölafur liljuros (1952), filmmusik, pianostycken och sånger. J. Th. Widding, Severin, dansk präst och hymnolog (1875—1936), har med Dansk Messe, Tide- og salmesang 1528—1573 (2 bd, 1933—34) och sina stud. betr, dansk psalmsång (ms. i Det kgl. bibi.) lämnat grundläggande bidrag till den da. hymnologin. 1455 Har även utg. 150 Kirkemelodier (1913) och Menighedens Melodier (s. å.; tills, m. L. Birke-dal-Barfod). H. G. Widdop [°i'dap], Walter, engelsk operasångare, tenor (1892—1949), ansedd som en av sitt lands främsta. W. deb. som Siegfried 1924 på Covent Garden i London, där han blev särsk. uppskattad som Wagnersångare. Gästspelade och konserterade i Holland, Spanien, Tyskland, Amerika, Australien och Sydafrika. Förutom ledande Wag-n erpartier må nämnas titelr. i Faust, Don José i Carmen, Canio i Pajazzo, Radames i Aida och Linkerton i Madame Butterfly. Även gram-mofoninsjungningar. G. M. Widéen, Karl Ivar Natanael, tonsättare och kyrkomusiker (1871—1951), domkyrkoorganist i Skara från 1900 och 1901—33 musiklärare vid Högre allm. läroverket där. Som tonsättare är W. främst känd för sina kör- och solosånger. — LMA 1921. Litt. et art. 1931. W. avlade org.-ex. 1889, kyrkosångar- och musiklärarex. 1891 vid MK i Sthlm och var 1892—99 org. och kantor i Laholm. I Skara verkade han även till 1944 som dirigent för musiksällskapet och var 1915—21 dessutom 1. förbundsdirigent i Smålands sångarförb. Åren 1916—21 var han led. av koralbokskommittén samt av kommittén för utarb. av hymnarium och vesperale för sv. kyrkan. I stilrena, melodiskt rikt inspirerade kantater, hymner, sånger och psalmer har W. berikat den andliga tonkonsten med talrika verk. Sin största popularitet nådde han måhända med sina profana kör- och solosånger, bland vilka märkas de ofta sjungna manskvartetterna Sommarfrid i Solelid (1897), Dalmarsch (Karlfeldt; 1899), Serenad (Tallarnas barr; Karlfeldt; 1906), Spel-mansvisa och Smålandssången Röd lyser stugan, alla präglade av osökt innerlighet och na-tionalromantisk naturkänsla. Verk (u. n.): Koralkantaten Vid Jesu kors, en mässa, saml. Hymner (1914), I Husaby och Flores och Blanzeflor, båda för kör med piano, skolsångssaml. Västgötabilder (1942), koralförspel m. m. — Mel. i SvK 1939 nr 453, 477, 517, 518 och 570. — Bild sp. 1458. Litt.: B. Anrep-Nordin, I. W.... (i Vår sång 1929); H. Schiller, Göternas tondiktare (i förf:s Och livet har sin gång, 1938); I. Widéen, Mitt möte med musiken (i Vår sång 1941); nekrolog i TFM 1951. G.P. Widerberg, Henriette Sophie, operasångerska, mezzosopran (1796—1872), anställd vid K. teatern i Sthlm 1817—37. — Hovsångerska 1837. Dotter till skådespelaren Andreas W. (1766—1810), som under engagemang vid K. teatern från 1790 gjorde sig bemärkt i det mus. lustspelet, uppträdde W. till en början på Djurgårdsteatern i Sthlm och därefter i Gbg. Brist- 1456