WIEN Theater an der Wien. Interiör. Litografi omkr. 1830. Musikundervisning meddelades vid bl. a. Schottenkloster (gr. 1154), S:t Stefan-domskolan och vid univ., Alma Mater Rudolfina, gr. 1365. En kantor valdes s. å. vid Stefansdomen; förekomsten av en orgel där är belagd 1334. Berömda org. el. kapellm. — domkapellm.-ämbetet inrättades vid Stefanskantoriet 1460 — ha under tidernas lopp varit J. Pachelbel, J. C. Kerll, J. J. Fux, G. Reuter d. ä. och d. y., J. G. Albrechtsberger m. fl. Det eg. Ste~ fanskantoriet, »ett slags elitskola för den mus. ungdomen i det medeltida Wien», gr. 1460. Hofmusikkapelle, som anses gå tillbaka på babenbergarnas Burgkaplanei, erhöll fast organisation genom Maximilian I 1498. Detta bestod av sångare, senare bl. a. Jakobus Gallus, och talrika instrumentalister. Hovorg.-befatt-ningen erhöll 1490 en lysande innehavare i P. Hofhaimer. Senare hovorg. voro J. J. Frober-ger, Gottlieb Muffat, J. G. Albrechtsberger, S. Sechter, Bruckner m. fl. Andra berömda, vid hovet verksamma musiker voro H. Isaac och L. Senfl. Svåra yttre omständigheter under 1520-t. (turkfaran, pester, stridigheter i samband med reformationen m. m.) skadade musiklivet. Omkr. mitten av 1500-t. bortföll musikundervisningen vid univ., men inte minst borgarna odlade flitigt musik. Från 1560-t. leddes under flera årtionden hovkapellet av nederländare, under 1600-t. voro ofta it. musiker hovkapellm. Musikodlingen under barocken gynnades av kejsartonsättarna Ferdinand III (1637—57), Leopold I (1658—1705), som själv bl. a. skrev 8 oratorier, Josef I (1705—til) och Karl VI (1711—40). Hovkapellet kom att under den sistms regering omfatta 134 musiker. I kyrkomus. hänseende intog Wien under de 17. och 18. årh. en betydelsefull position med hovkompositören, operatonsättaren m. m. J. J. Fux som ett av de främsta namnen. Oratorieodlingen började på allvar med Leopold I:s Sacrificio d’Abramo 1660. Karakteristiska voro de där utformade s. k. sepolcro-oratorierna, vilka ha bet. ss. små barockoperor. Sedan turkarna definitivt besegrats 1683 utvecklades och förskönades staden och blev ett 1463 kulturellt centrum. Den följ, tiden kom den specifikt wienska folkliga musiken att spela en framträdande roll även i konstmus. sammanhang. En folklig företeelse är från 1800-t. ->Schrammelkvartetten. Av ->Mannheimsko-lans tonsättare var I. Holzbauer född i Wien. Haydn, Mozart och Beethoven utgjorde -> wienklassicismens berömda mästartrio. »Det glada Wien» blev även centrum för ->valsen och ->operetten. Hofmusikkapelle, som på 1700-t. omorg. av F. Gassmann, förde under 1800-t. en undanskymd tillvaro. Det övertogs 1918 av staten, upplöstes 1922, återuppstod 1924 under J. Schnitts rektorskap och lyder sedan 1945 under förbundsrepublikens undervisningsministerium; framför regelbundet kyrkomusik i Hofburgkapelle. Utförande organ äro medl. av Wiener Philharmoniker och statsoperans kör samt ->Wiener Sängerknaben. Konstnärlig ledare är A. Lippe. Scenmusiken. Från 1626 voro sångare från Mantua verksamma i Wien. Dessa medförde den nya operakonsten, som omkr. 1640 koncentrerades till danssalen i Hofburg. Med en av J. Burna-cini 1652 byggd kulissteater erhöll Wien sin tidigaste hovopera och tillika sin första teater över huvud. Redan före 1650 uppf. operor av bl. a. C. Monteverdi och P. F. Cavalli, varmed en lång glansperiod inleddes för it. operor och musiker — senare uppträdde italienare även ss. förpaktare av hovteatrarna —, en dominans som bröts först vid 1800-t:s mitt. För den praktfulla iscensättningen av M. A. Cestis II pomo d’oro, en av den wienska barockteaterns höjdpunkter, byggdes 1665 Theater auf der Kortina. Efter skiftande öden brann den ner 1699. Den 1708 öppnade Josefinisches Theater härbärgerade hovoperan till 1744. Med Theater nächst dem Kärntner T(h)or, byggd 1708 och från 1713 ledd av J. A. Stranitzky, tillkom en stadsteater, på vars repertoar de improviserade komedierna tilldelades stort utrymme. Ur hovbollhuset vid Michaelerplatz uppstod Burgtheater, färdigställd 1760 och från 1776 kallad Hof- und Nationaltheater. Sedan den ovann, stadsteatern brunnit ner, öppnades 1763 Kärntnert(h)ortheater, senare benämnd Hof-operntheater. Från 1785 framfördes^ ty. och it. sångspel, fr. o. m. 1810 även operor och baletter. Märkliga operahist. händelser voro Burgtheater-premiärerna på Orfeo ed Euridice 1762, Alceste 1767 och Paride ed Elena 1770. För balettkonsten inföll en glansperiod under G. ->Angiolini och J. G. ->Noverre. Det nationella sångspelet upplevde 1778—88 rik blomstring på Burgtheater. Det introducerades med I. Umlaufs Bergknappen (->Sång-spel). Enleveringen ur seraljen hade här sin premiär 1782, Figaros bröllop 1786 och Cosi fan tutte 1790. Det nationella sångspelet framfördes i stor utsträckning även vid Theater in der Leopoldstadt (gr. 1781 och från 1838 kallad Carltheater) och Theater im Freihaus — Troll- 1464