WIEN Khmn, sjöng W. därefter med framgång i operetter och sångspel på olika teatrar. Hennes strålande mimik, charm och visföredrag förskaffade henne internet. berömmelse (Europa, Amerika, Asien), ej minst i makens för henne skrivna pantomimer Det förste karneval, Haanden, Manden med Dukkerne o. a., och ända in på 1940-t. var hon verksam inom dansk kabaré. — G. 2. ggn 1899 m. den ung. tonsättaren Henri Berény (1871—1932). Er-l Wiehmayer, Johann T h e o d o r, tysk pianist (f. 1870 7/i), lärare vid MK i Leipzig och Stuttgart 1902—06 resp. 1908—25. W. stud, vid förstn. kons, för Reinecke m. fl. samt för M. Krause och deb. i Leipzig 1890; framträdde i Sverige s. å. Har utg. etyder och Schule der Fingertechnik (2 d.; sv. uppl.) för piano, teoretiska skr. m. m. Viella el. vielle, även (b ond-) 1 i r a (eng. hurdy-gurdy, fr. vielle ä roue, it. ghironda rebecca el. lira tedesca, ty. Drehleier, Radleier el. Bauernleier'), mekaniserat stränginstr. med 1—2 melodi- och 2—4 i kvinter stämda bordun-strängar, som bringas i svängningar därigenom att ett med harts bestruket trähjul inuti korpus gnider mot strängarna, när det kringvrides med en vev i korpus’ nedre ända. Liksom hos nyckelharpan förkortas strängarna medelst tangenter. V. hör till västerlandets äldsta musikinstr.; litterärt är det belagt redan på 900-t. under namn av organistrum, och ikonografiska källor visa, att instr. var högst populärt under hela medeltiden. Till en början (900—1100) hade v. en sådan storlek att den hanterades av 2 spelare: en skötte den av 8 diatoniska tangenter bestående klaviaturen medan den andre vevade hjulet. När instr. förminskats för en spelare fick dess korpus antingen fidelform el. gjordes som en enkel fyrkantig låda. Strängarna inneslötos i särsk. låda. Efter medeltidens slut föll v. i vanrykte. En kort men intensiv återuppblomstring hade dock instr. under rokokon, då det liksom säckpipan infördes som pastoralt instr. i Frankrikes högsta sällskapskretsar, och denna gynnade ställning behöll det till efter revolutionen. Talrika framstående instrumentmakare sökte då överträffa varandra i tekniska finesser och luxuöst konstfull utstyrsel av v., vars korpus gavs formen av luta el. gitarr. Till de tekniska nyheterna hörde bl. a. v. med sympatetiskt medsvängande resonanssträngar (vielle d’amore) el. med ett under el. parallellt med tastaturen inbyggt litet pipverk jämte en i det inre av korpus placerad liten bälg, som sattes i funktion när veven drogs runt (vielle organisée). Till kompositörer, som skrivit för v., höra bl. a. Mozart och Haydn, vilka senare på uppdrag av konung Ferdinand IV av Neapel tonsatt sammanlagt 5 kons, för en el. 2 v. 1461 Viella. Med 1800-t:s början förlorade instr. på nytt sin favoriserade ställning, och numera möter man det blott som folkmusik- och tiggarinstr. i Sydfrankrike, Spanien och Portugal samt här och var i Polen, Ukraina och Vit-Ryssland. Litt.: E. de Bricqueville, Notice historique sur la vielle (i SIM 1909); dens., Notice sur la vielle (21911). E.E. Wiel-Lange, Frederik Johannes, dansk tonsättare (1849—1925), sogne-praest i Broust 1886—1911. Efter teol. ex. 1874 stud. W. vid MK i Khmn och var ett antal år musiklärare i Khmn. Erhöll det Anckerske legat 1902. — Verk: El jaleo de Xeres för soli, kör o. ork., konsertuvertyr i G, Eventyrbilleder o. a. pianostycken, sånger och psalmmelodier. Er-l Vi elske vort Land, midsommarvisan i H. Drachmanns Der var engang med musik av P. E. Lange-Müller (1887). WIEN. Förbundsrepubliken Österrikes huvudstad Wien (ca 1 680 000 inv. 1952) är sedan 1600-t:s slut ett av världens viktigaste musikcentra, beroende bl. a. på stadens läge som kulturell skärningspunkt i såväl öst-västlig som nord-sydlig riktning. Musikälskande härskare och adel beredde jordmånen för en rik och vittförgrenad musikodling på bred basis. Under de senaste årh. ha mästare ss. Gluck, Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, Bruckner, Brahms, H. Wolf, Mah-ler, R. Strauss liksom J. Strauss d. y. m. fl. spritt glans över Wien. I senare tid ha bl. a. Schönberg och J. Marx varit verksamma där. Allmänt. Wien lydde till 830 under ärkestiftet Salzburg och kom därefter att i kyrkoadministra-tivt hänseende tillhöra Passau. Via förstn. stad mottog Wien impulser från ledande greg. sångskolor i Västeuropa. Bland ->minnesångens ryktbara representanter, som uppträdde vid babenbergarnas hov, märktes bl. a. Walther von der Vogelweide och Neidhart von Reuen-thal. Spelmännen och stadsmusikanterna org. 1288 i det s. k. Nikolai-Bruderschaft — ett av de tidigaste i sitt slag — som bestod till 1782. På 1300-t. bildades ett Gotzleichnahmsbruder-schaft, vilket uppf. passionsspel. 1462