Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wieser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIIPURIN LAULUVEIKOT
W. förenat en ovanlig skådespelarbegåvning
med lidelsefullt temperament, konstnärligt
allvar och vaket intellekt. — Har skrivit
själv-biogr. Mitt liv, min koffert (1930).
Roller (u. n.): prins Orlofsky i Läderlappen,
titelr. i Boccaccio, Denise de Flavigny i Lilla
helgonet, Hanna Glawari i Den glada änkan,
Alice i Dollarprinsessan, Marosi i Höstmanöver,
Sylva Varescu i Csardasfurstinnan, titelr. i
Kejsarinnan Maria Theresia, Frasquita och
Ma-dame Pompadour m. fl. G. P.
Vift stolt paa Kodans Bölge, dansk
folksång med text av B. S. Ingemann
(omkr. 1807), mel. av R. Bay (omkr.
1820).
Viga'no, Salvatore, italiensk
dansör och balettmästare (1769—1821), en av
de främsta koreograferna på sin tid,
liksom Noverre ytterst mån om dramatisk
uttrycksfullhet och konsekvens i dansen.
Utbildad i Neapel inbjöds V. mot slutet av
1780-t. av Dauberval att medv. vid gästspel i
London och blev härvid inspirerad att själv
försöka sig som koreograf. År 1791 uppf. hans
första balett i Venedig, och 1793—95 var han
med sin fru, den spanska dansösen Maria
M e d i n a, eng. vid Wienoperan, som han även
tillhörde 1798—1803; från 1811 balettm. vid La
Scala i Milano. — Bild sp. 1475.
Mest berömda av V:s omkr. 45 baletter blevo
Die Geschöpfe des Prometheus (musik av
Beet-hoven; 1801), Gli strelizzi (1809), Dedalo (1813),
Otello (1818), La vestale (1818) och I titani
(1819). K. R-n
Wigman, Mary, tysk dansös och
koreograf (f. 1886 13/n), som representant
för den fria dansen av expressionistisk
karaktär Tysklands mest betydande
artist i sin generation.
Efter utbildning vid Jaques-Dalcroze-inst.
stud. W. för von Laban och påverkades starkt
av hans idéer men förföll inte till samma
kvasifilosofiska teoretiserande utan hade
tillräckligt av skapande fantasi för att omsätta
lärdomarna i effektivt konstnärligt handlande.
Den radikala estetiken och frontställningen
mot akad. dans bibehöll hon dock konsekvent
— även som ledare för en egen skola i Dresden
— och blev på denna linje en av de första
som med framgång presenterade koreogr.
kompositioner utan musikunderlag.
W:s patetiska terre-å-terre-danser och
pantomimer växte fram helt inifrån som typiska
uttryck för den ty. 20-talsexpressionismen, och
hennes uttrycksart var — i motsats till många
andra fridansares — verkligen äkta konst,
hänsynslöst personlig i sin tunga, stundom groteska
och makabert dystra men ändå artistiska stil.
Hon kom också att utöva ett starkt inflytande
även utomlands, särsk. i USA, där hon ffg.
turnerade 1931 och där hennes stil
vidarebefordrats av bl. a. Hanya Holm. I Sverige upp-
1477
Mary Wigman.
trädde W. ffg. 1926; år 1952 ledde hon här en
kurs i fri dans.
Pantomimer: Sieben Tänze des Lebens,
To-tentanz, Vision, Feier, Wanderung, Elegien,
Monotonie, Tanz des Kleides, Zweispiele, Tanz
der dunklen Königin m. fl. K. R-n
Wihan, Hanus (Hans), böhmisk
vio-loncellist (1855—1920), från 1888 lärare
vid MK i Prag, gr. 1891 en stråkkvart.,
varur ->Böhmiska kvartetten uppstod.
W. stud, vid nämnda MK, blev 1873 lärare
vid Mozarteum i Salzburg, var 1877—80
furstlig kammarvirtuos i Sondershausen och från
sistn. år 1. solocellist i hovork., München;
skrev vlc.-stycken och sånger. G. N. B.
Wihtol ->Vitols.
Vihue'la [viho-], lutinstr. av spanskt
ursprung med huvudsaklig användning
under 1500- och 1600-t.
V. var en mellanform mellan luta och gitarr
med på sidorna insvängd korpus, sarger och
starkt välvd botten. Stålsträngarna spelades
med plektron. Den i Italien begagnade
chi-tarra battente (-»-Gitarr) är en direkt
efterföljare till v. Å. L-y
Wiik, Birger, norsk pianist och
tonsättare (f. 190 2 24/3), musiklärare i
Åle-sund sedan 1927 och realskolelärare från
1939.
W. stud, piano för X. Scharwenka, teori för
G. Lange och Stöhr; dirigentkurs i Oslo och
stud, i Frankrike, England och Italien. Han
har medarb. i Ålesund avis samt komp, en
rad körsånger ss. Ålesundsangen, Du fagre
Trondhjem, Jonsoknatt, Snö, Mors navn, Sjöen,
Höstfuglen, Vårtegn m. m., psalmer samt utg.
folkmel. från Sunnmöre. H. K.
Viipuri ->Viborg.
Viipurin Lauluveikot, finländsk
manskör, gr. 1897 i Viborg, till 1919 kallad
1478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0767.html