- Project Runeberg -  Sohlmans musiklexikon / Första upplagan. 4. Oratorium - Öververk /
1477-1478

(1948-1952) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wieser ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIIPURIN LAULUVEIKOT W. förenat en ovanlig skådespelarbegåvning med lidelsefullt temperament, konstnärligt allvar och vaket intellekt. — Har skrivit själv-biogr. Mitt liv, min koffert (1930). Roller (u. n.): prins Orlofsky i Läderlappen, titelr. i Boccaccio, Denise de Flavigny i Lilla helgonet, Hanna Glawari i Den glada änkan, Alice i Dollarprinsessan, Marosi i Höstmanöver, Sylva Varescu i Csardasfurstinnan, titelr. i Kejsarinnan Maria Theresia, Frasquita och Ma-dame Pompadour m. fl. G. P. Vift stolt paa Kodans Bölge, dansk folksång med text av B. S. Ingemann (omkr. 1807), mel. av R. Bay (omkr. 1820). Viga'no, Salvatore, italiensk dansör och balettmästare (1769—1821), en av de främsta koreograferna på sin tid, liksom Noverre ytterst mån om dramatisk uttrycksfullhet och konsekvens i dansen. Utbildad i Neapel inbjöds V. mot slutet av 1780-t. av Dauberval att medv. vid gästspel i London och blev härvid inspirerad att själv försöka sig som koreograf. År 1791 uppf. hans första balett i Venedig, och 1793—95 var han med sin fru, den spanska dansösen Maria M e d i n a, eng. vid Wienoperan, som han även tillhörde 1798—1803; från 1811 balettm. vid La Scala i Milano. — Bild sp. 1475. Mest berömda av V:s omkr. 45 baletter blevo Die Geschöpfe des Prometheus (musik av Beet-hoven; 1801), Gli strelizzi (1809), Dedalo (1813), Otello (1818), La vestale (1818) och I titani (1819). K. R-n Wigman, Mary, tysk dansös och koreograf (f. 1886 13/n), som representant för den fria dansen av expressionistisk karaktär Tysklands mest betydande artist i sin generation. Efter utbildning vid Jaques-Dalcroze-inst. stud. W. för von Laban och påverkades starkt av hans idéer men förföll inte till samma kvasifilosofiska teoretiserande utan hade tillräckligt av skapande fantasi för att omsätta lärdomarna i effektivt konstnärligt handlande. Den radikala estetiken och frontställningen mot akad. dans bibehöll hon dock konsekvent — även som ledare för en egen skola i Dresden — och blev på denna linje en av de första som med framgång presenterade koreogr. kompositioner utan musikunderlag. W:s patetiska terre-å-terre-danser och pantomimer växte fram helt inifrån som typiska uttryck för den ty. 20-talsexpressionismen, och hennes uttrycksart var — i motsats till många andra fridansares — verkligen äkta konst, hänsynslöst personlig i sin tunga, stundom groteska och makabert dystra men ändå artistiska stil. Hon kom också att utöva ett starkt inflytande även utomlands, särsk. i USA, där hon ffg. turnerade 1931 och där hennes stil vidarebefordrats av bl. a. Hanya Holm. I Sverige upp- 1477 Mary Wigman. trädde W. ffg. 1926; år 1952 ledde hon här en kurs i fri dans. Pantomimer: Sieben Tänze des Lebens, To-tentanz, Vision, Feier, Wanderung, Elegien, Monotonie, Tanz des Kleides, Zweispiele, Tanz der dunklen Königin m. fl. K. R-n Wihan, Hanus (Hans), böhmisk vio-loncellist (1855—1920), från 1888 lärare vid MK i Prag, gr. 1891 en stråkkvart., varur ->Böhmiska kvartetten uppstod. W. stud, vid nämnda MK, blev 1873 lärare vid Mozarteum i Salzburg, var 1877—80 furstlig kammarvirtuos i Sondershausen och från sistn. år 1. solocellist i hovork., München; skrev vlc.-stycken och sånger. G. N. B. Wihtol ->Vitols. Vihue'la [viho-], lutinstr. av spanskt ursprung med huvudsaklig användning under 1500- och 1600-t. V. var en mellanform mellan luta och gitarr med på sidorna insvängd korpus, sarger och starkt välvd botten. Stålsträngarna spelades med plektron. Den i Italien begagnade chi-tarra battente (-»-Gitarr) är en direkt efterföljare till v. Å. L-y Wiik, Birger, norsk pianist och tonsättare (f. 190 2 24/3), musiklärare i Åle-sund sedan 1927 och realskolelärare från 1939. W. stud, piano för X. Scharwenka, teori för G. Lange och Stöhr; dirigentkurs i Oslo och stud, i Frankrike, England och Italien. Han har medarb. i Ålesund avis samt komp, en rad körsånger ss. Ålesundsangen, Du fagre Trondhjem, Jonsoknatt, Snö, Mors navn, Sjöen, Höstfuglen, Vårtegn m. m., psalmer samt utg. folkmel. från Sunnmöre. H. K. Viipuri ->Viborg. Viipurin Lauluveikot, finländsk manskör, gr. 1897 i Viborg, till 1919 kallad 1478

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 4 21:07:31 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-4/0767.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free