WIKANDER Wiborgs Sångarbröder; sedan 1927 finskspråkig. V. var den ledande manskören i Viborg och företog bl. a. konsertturnéer till Lettland och Tyskland 1922 samt till Ungern och Polen 1939. Kören fortsätter sin verksamhet i Hfors och gästade Sverige 1950. — Dirigenter: A. Schul-man 1897—1905 och 1907—22, T. Björklund 1933 —42, T. Kuusisto 1945—51 och M. Lohikoski från 1951. V. H-o Wikander, David, tonsättare (f. 1884 21 /7), en av de främsta representanterna för den nutida svenska kyrkomusiken, verksam i Sthlm, organist i Storkyrkan 1920—52. LMA 1941. Litt. et art. 1952. W. avlade org.-, kyrkosångar- och musik-lärarex. 1909—10 vid MK i Sthlm. Han var 1913 —27 musiklärare vid Ateneums seminarieav-delningar och 1914—44 vid Sthlms folkskolor samt led. av 1936 års koral- och 1940 års mässbokskommitté. År 1934 medv. han vid gr. av Storkyrkans Schola Can-torum. — Mel. i SvK 1939 nr 204, 252, 304, 352, 355 och 575. W. tillhör en generation av sv. tonsättare — Rangström, Atterberg, Kallstenius m. fl. — för vilken det nationalromantiska arvet betytt mycket. Hans profana korsatser, ss. Kung Liljekonvalje, Förvårskväll och Vinterkväll, kännetecknas sålunda av en ädel lyrisk ton, icke så sällan med stilistisk anknytning till folkvisan och med en måttfull men uttrycksfull klangbehandling, stundom med impressionistiska anslag. I sin omfattande och betydelsefulla sakrala produktion har W. delvis påverkats av nyare kyrkomus. strävanden, något som bl. a. yttrar sig i linjens företräde framför klangen. Hans korsatser förena enkelhet och innerlighet med en viss kärvhet i uttrycket. Vokalverk (u. n.): Adventshymn (Sitt öga Jesus öppnat har; 1931), Motett på Domsöndagen (s. å.), Påskhymn (s. å.), Koralmässa på motiv ur reformationstidens sv. tradition för julen för bl. kör a cap. (1936), Adventshymn (Fröjde sig storligen, dotter Sion; 1941), Mässa för bl. kör a cap. (1947), Missa brevis in festis solemnibus (1951), Vinterorgel för bl. kör och baryton (s. å.), Olavus Petri-kantat (1952). Instr.-verk: Introduktion och fuga för stråkork.; verk för orgel: Sonata över Hit o Jesu samloms vi (1944), Passacaglia över koralen Jag vill lova och prisa (s. å.), Var. över två sommarkoraler (1946), Tre pingstmel. (1951), Julmusik över koralen En jungfru födde ett barn i dag (s. å.) samt stycken i sv. saml.-verk m. m. — Litt.: K.-E. Svedlund, D. W. (i Vår Sång 1947). B. W-r 1479 Vikingablod, opera i 4 akter. Musik av P. E. Lange-Müller till text av E. Chris-tiansen. Uppförd ffg.: Khmn 1900; Sthlm 1904. — Huvudroller: Fursten (bas), Prinsessan (mezzosopran), Sjökungen (baryton). Vfkivaki, isländsk folkvisedans, som var i bruk fram till slutet av 1600-t. Åtsk. v.-mel. äro bevarade, och försök ha på senare år gjorts att rekonstruera v. på basis av dessa, hittills dock utan nämnvärda resultat. J. Th. Wiklander, Nils Bertil Valdemar, militärmusiker (f. 1909 20/0), musikdir. vid Kungl. Svea Flygflottilj invid Sthlm sedan 1942. W., som avlade musikdir.-ex. vid MK i Sthlm 1939 och stud, formlära för O. Lindberg, dirig. för O. Morales, är sedan 1943 även ledare för Sthlmspolisens musikkår. Var led. av 1943 års militärmusikutredningskommitté. Wiklund, Adolf, tonsättare och dirigent (f. ,1879 6/0, d. 1950 3/4), bror till V. W., en av de viktigare företrädarna för det tidigare 1900-t:s sv. senromantik, särsk. genom ett antal temperamentsfulla och klangligt raffinerade orkesterverk; som dirigent knuten först till K. teatern och därefter till Konsertfören. i Sthlm. — LMA 1915. Född i Långserud (Värmland) stud. W. vid MK i Sthlm (org.-, kantors- och musiklärarex. 1901) samt för J. Lindegren (kontrapunkt) och R. Andersson (piano). Han vistades 1903—04 i Paris på statsstip. och 1905—07 i Berlin som Jenny Lind-stipendiat (bl. a. elev av Kwast). Dirigentutbildningen fullföljde han som kapellm.-volontär i Karlsruhe 1907 och repetitör vid Hofoper i Berlin 1908. Eng. 1911 vid K. teatern, hovkapellm. 1923, avgick 1924 och knöts året därpå till Konsertfören., där han var ord. (2.) dirigent till 1938 och därefter i betydande utsträckning gästdirig. (bl. a. för skolkonserter-na). W. framträdde även i utlandet, bl. a. i Wien och London. — Som pianist var han under tidigare år en uppskattad solist, bl. a. i sina egna pianokons., och ackompanjatör. W:s skapande uppvisade till en början (liksom även någon gång i senare verk) en tydlig påverkan av Brahms, kanske även Stenham-mar, men dess dominerande karaktär visade sig mest vara romantisk-impressionistisk med stark tonvikt på melodisk och klanglig fägring, på livfull fantasi och lyrisk inspiration. Ungdomligt entusiastiska och schvungfulla episoder växla med svärmiska, intensivt upplevda stämningar, ofta på ett mer improvisatoriskt än formfast sätt; den stränga, följdriktiga uppbyggnaden är ej hans eg. styrka, vilket exempelvis framträder i hans enda, något Sibe-lius-befryndade symfoni, inte minst i sista sat 1480