VRETBLAD, P. lande på många områden inom musiklivet i Oslo. V., som stud, vid MK i Oslo och. för Pfitzner vid Sternsches Kons, i Berlin, ledde olika orkestrar, bl. a. Centraltheatrets 1908—29, samt gästdirigerade. Ordf, i Norsk tonekunstnersam-fund 1924—35, musikanmälare i Aftenposten samt 1935—43 dir. för Norsk Musikförlag. Verk: Musik till sagospelet Veslefrik med felen (Oslo 1967), symf. dikten Frithjof og Ingeborg, manskörer ss. Min stamfar hade en stor pokal (Heidenstam), Månenat, Sol och Den fyrste songen (båda Sivle), Du kveld med din fred, sånger för bl. kör, solosånger m. m. — Skrift: Warmuths Musikhandel, Brödrene Hals, Norsk Musikförlag A/S (1943). H. K. Vosserull, el. endast R u 11, norsk dans i 2/4-takt och moderat tempo. På Voss och i Hardanger kallas gangar och hal-ling vanl. v. ö. G. Wotquenne [våtke'n], Alfred, fransk musikhistoriker (1867—1939), bibliotekarie vid Bryssels kons.-bibl. 1894—1918 och från 1921 kyrkokapellm. i Antibes. W. ägnade sig främst åt bibliogr. arbete och utgav en kat. över kons.-bibl. (5 bd, 1898— 1914; tillägg 1901 över it. libretti), tematiska kat. över Gluck (1904; m. suppl. 1911), C. P. E. Bach (1905) och L. Rossi (1909) o. a., dessutom flera saml. med fr. och it. sånger, bl. a. Ré-pertoire W. (4 bd) samt Alphabetisches Ver-zeichnis der Stücke in Versen aus den dra-matischen Werken von Zeno, Metastasio und Goldoni (1905). En stor del av W:s privatbibi, förvärvades 1929 av Library of Congress i Washington. M. T. Vox, lat., röst, inom orgeln använt i följ, sammansättningar: V. a n g e 1 i c a, änglaröst, en vanl. 8' tungstämma utan eg. uppsatser och med genomslående tungor. — V. c a n d i d a, eg. klar, ren röst, i sv. 1800-talsorglar vanlig labialstämma av trä, närmast en svagt intonerad avart av ->principal. — V. coelestis ->Voix céleste. — V. humana, människoröst, regalstämma avseende en imitation av människorösten. Den är av klassiskt ursprung och har under tidernas lopp givits skiftande konstruktion. I äldre sv. orglar även benämnd V. virginea, jungfruröst. — V. r e t u s a, ung. »kvävd röst», en äldre, svagt intonerad avart av ->principal. (von) Woyrsch [-våh-f], Felix, tysk tonsättare och dirigent (1860—1944), en av senare tiders mest uppskattade protestantiska oratoriekompositörer. Utbildad i Hamburg blev W. 1894 ledare för kyrkokören i Altona, 1895 org. och 1903 dirig. för stadens symf.- och folkkonserter. Hans komp, lägga i dagen en utomordentlig teknisk skicklighet och körverken en stark religiositet. Verk: 3 operor, däribl. Wikingerfahrt (Nürnberg 1896); 6 symf., vl.-kons. op. 50 o. a. ork.- 1549 verk; Totentanz op. 51 och Passionsoratorium op. 45 o. a. körverk ss. Da Jesus auf Erde ging; kammarmusik; orgel- och pianostycken samt sånger. Utg. ett urval körer av Schütz (3 d., 1894). G.M. Wrani'tzky (Vranicky), Paul, österrikisk tonsättare (1756—1808), violinist under Haydn hos furst Esterhåzy och från 1785 hovkapellm. i Wien. W., som stud, för J. M. Kraus i Wien, skrev på sin tid uppskattade operor, främst Oberon (Wien 1789), balett- och scenmusik; vidare 27 symf., vlc.- och fl.-konserter, kammarmusik. W:s bror, Anton W. (1761—1820), som var elev av brodern, Albrechtsberger, Mozart och Haydn, var kapellm. hos furst Lobkowitz och eftersökt vl.-pedagog i Wien. Skrev symfonier, vl.-konserter, kammarmusik m. m. G. M. Vretblad, Viktor Patrik, kyrkomusiker och musikskriftställare (f. 1876 ö/4), far till Å. V., 1906—43 organist i Os" carskyrkan i Sthlm. — AssMA 1915. Litt. et art. 1916. LMA 1921. Prof:s titel 1951. Efter ex. vid MK i Sthlm 1896 och fortsatta studier där för Hilda Thegerström (piano) och Dente (kontrapunkt) verkade V. bl. a. som org. vid Franska reformerta kyrkan i Sthlm 1900—06. Sin utbildning fullb. han i Tyskland 1901 och 15. Som org. i Oscarskyrkan gjorde han en betydande insats vid dess motettaftnar (från 1909), varjämte han ofta framträdde som orgelspelare såväl där som i utlandet. Från 1902 var han musikkritiker i huvudstadstidn., 1906—08 och 1920—43 i Social-Demokraten och dessutom korrespondent till utländska musik-tidskr. ss. Signale für die musikalische Welt och Ménestrel (Paris). V. har även anlitats för administrativa uppdrag: sekr. i Fören. Svenska tonsättare 1918—45 och sekr. och kassör i Dramatiska och mus. artisternas pensionsfören. sedan 1915 m. m. Han var dessutom anställd i postverket 1900—41, från 1933 som kontrollör hos Kungl. Generalpoststyrelsen. — Uppbar 1901—02 statens tonsättarstipendium. Som tonsättare har V. främst komp, kyrkliga körverk och orgelmusik, varvid han följt en klassicistisk, nordisk-romantisk linje. Ännu mer känd har han blivit genom talrika bearb. av Romans verk. Krönet på hans insatser för denne tonsättare utgöra hans skrifter Johan Helmich Roman 1694—1758. Svenska musikens fader (2 d., 1914), där han även sökt upprätta en systematisk fört, över Romans verk, samt Johan Helmich Roman. Minnesteckning (1944). Att forskningen numera på vissa punkter kom-hiit att intaga en avvikande hållning gentemot de av V. framlagda resultaten förringar icke 1550