VRETBLAD, Å. hans gärning att som den förste i senare tid ha fäst allmänhetens uppmärksamhet på de värden, som här legat gömda. G. 1908 m. violinisten Ingrid Katarina (Karin) Bodman (f. 1883 28/12), som efter stud, för bl. a. Book vid MK i Sthlm och Marteau vid MK i Genève varit altviolinist i Konsertfören. 1914—31 och även framträtt som solist. Verk: Från Bellmans tid (1924), Festpolonäs (1928) o. a. ork.-verk; W-6-kantat för soli, manskör och ork. (1909), 2 koralkantater m. orgel op. 50 (1928) och 51 b (1931) samt Kyrie för kör och orgel op. 80 (1942); kammarmusik, ss. vlc.-sonat (1899); orgelmusik, däribl. Elegi op. 11 a (1901), Koralfantasi op. 40 a (1921), Fuga och koral över ett böhmiskt tema op. 51 a (1931), Preludium och fuga, d, op. 81 (1942) samt bearb. av andra tonsättare; pianostycken och sånger. — Mel. i SvK 1939 nr 72. — Betr. V:s bearb. av Romans komp, hänvisas till fört, över nytr. i art. Roman, där de viktigaste upptagits. Skrifter (u. n.): Konsertlivet i Stockholm under 1700-talet (1918), Andreas Hallén (1918), Den tjeckiska tonkonsten (1930), Orgelregistren (1932) och Polen i musikhistorien (1938) jämte talrika uppsatser och art. ss. K. M. Bellman und J. H. Roman (i ZIMG 1913/14), Pergoleses »Stabat mater» inför musikkritiken i Stockholm på 1700-talet (i STM 1920), Bedrich Smetana i Sverige (i Svensk-tjeckoslov. sällsk:s års-skr. 1923—24), Posten i musiken (i Posten i forntid och nutid 1924), Abbé Vogler som programmusiker (i STM 1927) o. a. G. P. Vretblad, Åke Patrik, biblioteksman (f. 1909 19/7), son till P. V., sedan 1942 anställd vid KB, bibliotekarie 1945. V., som blev fil. lic. i musikhistoria vid Uppsala univ. 1941, har publ. förtjänstfulla uppsatser om främst 1700-t:s sv. musikodling samt red. 1939—45 den musikhist. bibliogr. i STM. Sedan 1945 är han sekr. och skattmästare i Sv. samfundet för musikforskning. Medarb. i detta lex. m. litt.-kontroll och förf, under sign. Ä. V. Skrifter: J. V. Meder och hans opera »Die beständige Argenia» (1937), J. H. Romans vistelse i Rom (1945), Något om musikaliska ornament i svensk 1700-talspraxis (1949), Bidrag till frihetstidens operarepertoar ur J. G. Sacks bibliotek (1950; alla i STM); musikkommentar till saml. skrifter av Hedvig Charlotta Norden-flycht (Sv. vitterhetssamfundets uppl.) och C. M. Bellman (Bellmanssällskapets uppl. bd 8 ff.); red. musikavd. i Svenska konstnärer... (1943) m. m. G. P. Vreuls [vröls], Victor, belgisk tonsättare (1876—1944), dir. för Cons. de Luxemburg 1906—27 och ledare för dess konserter. V., som bl. a. stud, vid Schola Cantorum i Paris för dTndy, där han själv en tid var lärare, har skrivit operan Olivier le simple (1922) och komedin Un songe d’une nuit d’été (1925; båda Bryssel), en balett, symf. m. vl.-solo 1551 ( 1904), symf. dikter, 2 poem för vlc. o. ork., Elégie f. flöjt o. ork., kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. G. M. de Vries [-fri:s], Jules Jacques Hendrik, holländsk saxofonist (f. 1905 17/i2), sedan 1942 verksam i Sverige; har efter radiodebut i Oslo 1936 vunnit internat. anseende. V . stud. bl. a. vid MH i Berlin, för B. Valdar (klar.) i Oslo, där han bosatte sig 1923 och ledde en egen saxofonkvart. 1932—39, och för M. Mule (Paris; sax.). Han har konserterat i Norden, Tyskland, Holland, Schweiz och Österrike. Vronsky, Vitya, ->Babin. V.S.B., förk. för Viborgs Sångarbröder, ->Viipurin Lauluveikot. Vuataz [fr. uttal: vyata/z], Roger, schweizisk tonsättare (f. 1898 4/i), sedan 1938 anställd vid Radio-Genève, där han blev musikchef 1942. V . var 1929—36 musikkritiker i Journal de Genève, från 1933 lärare vid MK i Genève; även kör- och orkesterdirigent. Han har bearb. äldre musik, bl. a. Bachs Musicalisches Opfer (1926) och Kunst der Fuge (1937). Verk: För radio: Le diable a peur de sa femme (1948), Vénus et Adonis (1950) och Electre (1951); symf. La vie et les métiers au Péloponnèse op. 56 (1938), Petit concert op. 39 (1932), Ouverture pour une féte de jeunesse op. 80 (1948), Épopée antique op. 89 (1951), vl.-konsert (1948) o. a. ork.-verk; oratorierna Abraham op. 25 (1928) och Moise op. 78 (1947), Jésus för soli, dubbelkör, 7 recitatörer och ork. (1951) m. fl. körverk m. och utan ork.; kammar-, orgel- o. pianomusik; sånger (även m. ork.) m. m. Vuillaume [vyVå/m], J e a n-B a p-tiste, fransk violinbyggare (1798— 1875), ansedd som sitt lands förnämste, vars arbeten vunnit stor uppskattning för såväl fin musikalisk som hantverksmässig kvalitet. V . tillhörde en stor släkt violinbyggare och började tidigt i yrket i hemstaden Mirecourt. Är 1818 flyttade han över till Paris, arbetade en tid hos Chanot men etablerade 1828 en egen stor rörelse. Från hans ateljé ha utgått omkr. 3 000 violininstr. och 500 stråkar. V. arbetade huvudsaki. efter it. förebilder, och hans kopior av Stradivari, Guarneri, Maggini m. fl. äro mästerliga. V. är även känd som konstruktören av octobasse (->Kontrabas). Å. L-y Vuillermoz [vyiärmå'], Émile, fransk musikskriftställare (f. 1878 23/s), en av gr. av Société Musicale Indépendante i Paris 1909. V ., som stud, vid univ. i Lyon och MK i Paris för bl. a. Fauré, har även verkat som kritiker. — Skrifter: Musiques d’aujourd’hui 1552