ZACHARIAS, W. —48, MK:s ped. kurser sedan 1936 och Khmns univ. från 1939. — Skrifter: Stemmedannelse og Korsang (i DMT 1934) och Stemmedannelse (1937). — G. m. tonsättaren Walter Z. H. G. Zacharias, Walter, dansk tonsättare (f. 1909 18/i), sedan 1945 musikkritiker i Land og Folk. Elev av Schierbeck tog Z. org.-ex. 1929 samt stud. komp, för Höffding, H. Koppel och Esther Vagning. Han har skrivit kammarmusik, bl. a. stråkkvart. (1944), trio för blåsare, verk för blockflöjt, för altsolo och blockflöjter, Nocturne för kör och stråkar, kör- och solosånger m. m. G. m. sångerskan Agnete Z. H. G. A. C. Zachariasen & Sön, dansk orgel-byggarfirma, gr. omkr. 1830 i Dalum mölle invid Odense av A. Demant, vars son omkr. 1860 flyttade den till Aarhus. Omkr. 1875 övertogs firman av pianobyggaren Frederik Nielsen (d. 1903); efter dennes son inköptes den 1906 av Andreas Conrad Zachariasen (f. 1877 2/s) och äges sedan 1951 av hans son Jens Alexander (f. 1908 2/9), som 1948 började cembalo tillverkning. Firman har bl. a. byggt orglar till Vor Frue kirke i Aalborg och S:t Mortens kirke i Randers. — Nuv. firma-bet. sedan omkr. 1940. Er-l Zacha'rov, Vladimir Grigorjevitj, rysk tonsättare (f. 1901 18/io), representant för den rent nationella riktningen i nutida ry. musik. Z. stud, vid MK i Rostov och blev 1930 dirig. för Pjatnitskijkören, för vilken han skrev åtsk. populära sånger. Z:s körverk och sånger gr. sig på de gamla bylinorna (->Ryssland, avd. Folkmusik) och bondvisorna; film- och radiomusik, en symf. samt talrika folkvisebearb. Sekr. i Sovjetunionens tonsättarförbund. M. S. Zachow [tsa'chåv] eller Z a c h a u, Friedrich Wilhelm, tysk tonsättare (1663—1712), från 1684 organist i Halle; Händels lärare. Z. var elev till Schelle, vars kantattyp han utvecklade i dramatisk riktning. Som orgelspelare upptog han huvudsaki. den pachel-belska stilen. — En samlingsutgåva (kantater, orgel verk m. m.) i DDT 21/22 av M. Seiffert. Zådor, Jenö (Eugen), ungersk tonsättare (f. 1894 5/n), dr phil. 1921, lärare vid Neues Wiener Kons. 1922 och från 1935 vid MA i Budapest; bosatte sig i New York 1939. Z. stud, för Heuberger (MK i Wien) och Reger, musikforskning för H. Abert, Schering och Volbach; musikkritiker i Pécs (Fünfkir-chen) 1915—20. Verk: Operor, bl. a. A holtak szigete (»De dödas ö»; Budapest 1928), 2 baletter; Ro~ mantische Sinfonie, Children’s symphony (1942), scherzot Sinfonia technica, Pastorale and ta- 1567 rantella (1942), Biblical triptych (1943) o. a. ork.-verk; kammar- och pianomusik; sånger; filmmusik m. m. Za'gwijn [-vein], Henri, holländsk tonsättare (f. 1878 17/7), lärare vid MK i Rotterdam; även musikskriftställare. Z., som är autodidakt, har varit en vapen-dragare för R. Steiners eurytmi. — Verk: scenmusik till Sofokles’ Antigone (1946) och Vondels Lucifer (1947), balladen Der Zauber-lehrling (Gotha 1912) och Ode aan Sappho (1949) för soli, kör och ork. o. a. körverk, 2 pianokons. (1939, 46), fl.-kons. (1941) o. a. ork.-verk, kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. — Biogr. av W. Paap i Mens en melo-die 1948. G. M. Zahn, Johannes, tysk koralforskare (1817—95), ledare av lärarsem. i Altdorf 1854—88; utgav bl. a. Die Melodien der deutschen evangelischen Kirchenlieder ... (6 bd, 1889—93). Zamacueca ->Cueca. Zambra, spansk dans med arab, påbrå, tillhörande flamenco-gruppen, urspr. dansad uteslutande av kvinnor till ackomp. av flöjt och oboe (arab. zamr). Zampogne ->Chalumeau, 2. Zander, Johan David, violinist och tonsättare (d. 1796), intog på 1770—90-t. en bemärkt plats i Sthlms konsertliv, särsk. som kapellm. vid C. Stenborgs teaterföretag, för vilka han skrev skådespel i fr. opéra-comique-stil. Från 1772 även violinist i K. hovkapellet (2. konsertm. 1788). — LMA 1788. Verk: Kopparslagaren (1781), Herregårds-Högtiden (1784), Njugg spar och fan tar (s. å.), Lisette (1789), Den förförda flickan (1791), Qvinnorna och förtroendet (1792; samtl. i Sthlm) m. fl.; uvertyr till C. Envallssons Slotterölet el. Kronfogdarne (1787). — Litt.: J. Flodmark, Stenborgska skådebanorna (1893). Z:s far, musikern Johan David Z. (1714 —74), tillhörde Adolf Fredriks kapell och 1743 —74 K. hovkapellet. Dennes bror (?), Johan Gotthard Z. (d. 1748), tillhörde K. hovkapellet från 1740. L S. Zandonai [tsandåna1'], Riccardo, italiensk tonsättare (1883—1944), som operakompositör en av de prominentaste företrädarna för den senare verismen. Z. var elev till Mascagni vid Liceo Musicale i Pesaro och skrev redan 1902 det symf. poemet Il ritorno di Odisseo för soli, kör och ork. Senare koncentrerade han intresset på operan och vann betydande framgångar, främst med Francesca da Rimini (Turin 1914; Sthlm 1937), allmänt ansedd som hans sceniska huvudverk. Stilistiskt anslöt Z. väsentligen till ve 1568