ZARZUELA rismen, men romantiska drag ur den äldre it. operan återgå även i hans musik. Som verkningsfull miljöskildrare framstår Z. t. ex. i operan I cavalieri di Ekebü (efter Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga; Milano 1925; Kavaljererna på Ekeby, Sthlm 1928). Han verkade även som pedagog och var vid sin död dir. för kons, i Pesaro. — G. 1917 m. sångerskan, sopran, Tarquinia Tarquini, som bl. a. kreerade titelr. i Conchita. Verk (u. n.): Operorna II grillo del focolare (efter Dickens; Turin 1908), Conchita (Milano 1911), La via della finestra (Pesaro 1919; om-arb. Trieste 1923), Giulietta e Romeo (Rom 1922), Giuliano (Neapel 1928), La farsa amo~ rosa (Rom 1933) o. a.; Concerto romantico för vl. och ork. (1921) m. fl. ork.-verk; körverken O Padre nostro (1912), Ave Maria (1913), Alla patria; sånger, filmmusik m. m. — Litt.: Vittoria Bonajuti Tarquini, R. Z.... (1951; m. verkfört.). E. S~m Zane'lla, Amilcare, italiensk tonsättare (1873—1949), utbildad vid MK i Parma, där han blev dir. 1943; dir. för Liceo Musicale i Pesaro 1905—39. Z. gästade som dirig. och pianist Sydamerika. Verk: Operor bl. a. Aura (Pesaro 1910), Su-lamita (Piacenza 1926) och II revisore (Trieste 1940); symf. f (1901), symf. dikter ss. Vita (1907) o. a. ork.-verk; rekviem o. a. körmusik; kammarmusik (bl. a. pianokvint, d, stråkkvart. A); pianostycken och sånger ss. Il racconta del figlio m. m. G. M. Zanetti(ni) el. Gianettini, Antonio, italiensk tonsättare (1650—1721), elev till Legrenzi, från 1690 hovkapellm. i Modena; skrev operor, oratorier, kantater m. m. Litt.: Elisabetta Giannina Luin, A. G. e la musica a Modena alla fine secolo 17. (1931). Zangius [tsa'nsios], Nicolaus, tysk tonsättare (f. omkr. 1570, d. före 1620), hovmusiker i Braunschweig, Wien och Berlin. Z. skrev a cap.-motetter, ty. körvisor och quodlibets. — Nytr.: Cantiones sacrae ... (6-st.; 1612) och Ander Teil deutscher Lieder (3-st.; 21617), utg. i DTÖ bd 87 m. biogr. av H. Sachs. Zapatea'do [t>a-], spansk dans i 3/4-takt av arab, ursprung, tillhörande flamenco-gruppen. Z. är utpräglat maskulin och rytmiskt karakteriserad av kraftigt mar-cato med klackarna. K.R-n Zapffe, H a a k o n, norsk musikförläggare (1870—1944), övertog 1893 J. A. Rösholms musikhandel och -förlag i Oslo. Detta hade etablerats 1856 och omfattade även instrumenthandel och lånebibl. Z:s Musik-handel og Forlag utgav ca 1 500 nr; uppgick 1927 i Norsk Notestikk & Forlag. H. K. 1569 Riccardo Zandonai. Gioseffo Zarlino. Zare'ska, Eugenia, engelsk operasångerska, mezzosopran, av rysk börd, har bl. a. medv. vid festspelen i Edinburgh och Venedig. Z. var 1941 knuten till La Scala, 1942 till Teatro Reale i Rom, från 1947 till Covent Garden och Glyndebourne Opera Co.; även film-och grammofoninspelningar. Zarlfno, Gioseffo, italiensk musikteoretiker och tonsättare (1517—90), elev till Willaert och kapellm. i Markuskyrkan i Venedig från 1565. I Z:s Istitutioni harmoniche (1558; 21562; 31573) uppträder ffg. det dualistiska förkla-ringssättet av förhållandet mellan dur och moll (->Dualism). Z. ansåg, att alla ackord kunde härledas ur sammanställningen av stor och liten ters: han delade kvintintervallet antingen c-e-g el. d-f-a och kallar den stora treklangen »allegra» (dvs. »munter»), den lilla »mesta» (dvs. »sorglig»). I nämnda skr. återfinnes därjämte en kontrapunktlära. Han publ. även Dimostrationi harmoniche (1571; 21573) och Sopplimenti musicali (1588). Hans saml. verk utgåvos i 4 vol. 1589. Z:s teorier angrepos 1589 av V. Galilei. — Z. var en ansedd kompositör, men endast få verk ha bevarats, därav 2 5-st. motetter, publ. i ToAMI 1. Litt.: V. Bellenio, G. Z. (1884); F. Högler, Bemerkungen zu Z:s Theorie (i ZMW 1926/27); H. Zenck, Z:s Istitutioni harmoniche als Quelle zur Musikanschauung der italienischen Renaissance (i ZMW 1929/30); G. F. Malipiero, L’armonioso labirinto. Da Z. a Padre Mar-tini... (1946). I. S. Zarzuela [JjarboäTa], spansk opera med talad dialog, till namnet härledd av la Zarzuela, ett lustslott i närheten av Madrid, där från början av 1600-t. uppfördes Fiestas de Zarzuela. Liksom i fr. komisk opera var handlingen antingen av komisk el. semiseriös karaktär, och z. påverkades från årh:s slut av den fr. hovbaletten. Fr. sångspel blev delvis typbildande för z. under senare hälften av 1700-t., och en ny uppblomstring från mitten av det följ, seklet har influerats från samma håll. Den 1570