ÖPPNA STÄMMOR Ö. etablerade sig 1758 i Sthlm och fick några år senare flera medhjälpare. Ett stort antal instr. utgick från hans verkstad, harpor, cist-rer, ett 100-tal violiner, över 30 violonceller m. m. — Ö:s instr. äro högt skattade på grund av den höga kvaliteten; särsk. violoncellernas fina utförande och goda ton har berömts. Ö:s son Johan Ö. d. y. (1753—81) blev elev till och 1778 kompanjon med sin far och fortsatte efter dennes död verksamheten. Han blev hovinstrumentmakare och fick 1780 MA:s guldmedalj för en cembalo. Verkade även som org. i Storkyrkan. — Litt.: Hedvig Boivie, Några svenska lut- och fiolmakare under 1700-t. (i Fataburen 1921). Ä.L-y Öhman, Carl Martin, operasångare, tenor, och sångpedagog (f. 1887 4/9), under 1920- och 30-t. en av de internat. mest kända svenska lyriska artisterna. — Litt. et art. 1927. Hovsångare 1933. Efter stud, vid MK i Sthlm, för C. Gentzel och i Milano deb. ö. 1917 som Fra Diavolo på Stora teatern i Gbg, eng. där 1917—19 och 20— 24. K. teatern i Sthlm tillhörde han endast 1919—20 men gästuppträdde där i stället så mycket oftare. Sin internat. karriär inledde Ö. vid Metropolitan 1924—25; åren 1925—37 var han verksam vid skilda scener i Berlin (till 1932 omväxlande vid Staatsoper och Städtische Oper) och företog vidsträckta turnéer över hela Europa, överallt firad för sin stämmas lyriska fägring och schmelz samt för sin förnämliga föredragskonst. En osedvanlig popularitet förvärvade han med tolkningen av prins Sou Chong i Leendets land och som konsertsångare; var ofta anlitad som solist av skilda manskörer, främst Sthlms studentsångarförb. ö:s eg. fält var den veristiska och fr. romantiska operans, men även flera av de wagnerska tenorrollerna (Walther i Mästersångarna) gav han en mycket förtjänstfull tolkning. Numera verksam som sångpedagog i Sthlm. — G. 3. ggn 1927—43 m. operasångerskan Isobel Ghasal. Roller (u. n.): Erik i Holländaren, titelr. i Tannhäuser, Lohengrin och Siegfried, Siegfried i Ragnarök, Radames i Aida, titelr. i Otello, Canio i Pajazzo, Rodolphe i Bohème, Cavara-dossi i Tosca, Don José i Carmen, Simson i Simson och Delila, Herman i Spader dam o. a. jämte talrika operettroller. — Litt.: C. Nordberger, Med M. Ö. i Ostende, Wien och Prag (i förf:s Intermezzo, 1936). G.P. Öhrn, Gustav Henriksen, norsk musiker (f. 1872 °/ö), i många år klarinettist i Nationaltheatrets ork. i Oslo. ö. har komp, ork.-verk ss. Höitid, Havblikk, Preghiera, Andante funèbre, Pourquoi samt danser och marscher för militärork. el. piano. Öhrström, Knut Axel Robert, operasångare, tenor (f. 1885 17/0), anställd vid K. teatern i Sthlm 1917—34. Efter stud, för Örtengren i Sthlm och Vanzo i Milano deb. Ö. 1917 på Sthlmsoperan som 1597 Martin öhman. Turiddo i Cavalleria rusticana och framträdde där huvudsaki. i den it. och fr. 1800-t:s-reper-toaren; gästspelade 1927 i Tyskland och 1928 i Oslo. Som solist medföljde han O. D. på deras sångarfärder 1914—30 och konserterade bl. a. i USA 1924—26. Roller: Titelr. i Lohengrin, Arnold i Wilhelm Tell, Manrico i Trubaduren, Radames i Aida, Canio i Pajazzo, Masaniello i Den stumma, titelr. i Faust, Don José i Carmen, Simson i Simson och Delila o. a. G. P. Öländer, Per August, tonsättare (1824—86), eg. tulltjänsteman. Ö., som stud, för Nordblom, var 1. violinist i Ma-zerska kvartettsällskapet och en tid musikkritiker i Sthlms Dagblad. — AssMA 1850. LMA 1864. — G. 1853 m. sångerskan Johanna Nordblom. Verk: Operan Blenda (Sthlm 1876), operetten Mäster Placide (Sthlm 1879); symf. Ess; kammarmusik ss. stråksext. o. flera stråkkvart.; Missa solemnis, 2 Davids ps. för soli, kör o. orgel o. a. körverk; manskvartetter, sånger m. m. A. L-ll Öppna stämmor, den största gruppen bland orgelns labiala oktavstämmor. De indelas i första hand i cylindriska (vari även trästämmor med prismatiska pipor ingå) och koniska stämmor. Till de förra höra -^principalerna och deras avarter, en vid grupp, hålflöjt, svegel, sifflöjt (avarter av it. principal) och nachthorn, en trång grupp (->-Stråkstämmor) samt ->överblåsande istämmor. De koniska ö. äro vanl. kägelformiga; 1598