ÅRHUS kosångerska, sopran (f. 1910 28/4), bosatt i Uppsala. Efter stud, för Kolck, Hultén, G. Lindberg och Kerstin Lindberg-Torlind har Ä. verkat inom Metodistkyrkan med talrika konserter över hela Sverige, grammofoninsjungningar m. m. A. N. Århus ->Aarhus. Å. S. B., förk. för ->Åbo Sångarbröder. Åsbrink, Molly Sofia Teresia, sångerska, alt (f. 1916 8/io), främst känd som vissångerska. Utbildad av bl. a. S. Liedibergius, vid MH i Sthlm (Hislop), i Rom samt vid Accad. Musi-cale Chigiano i Siena, har Å. efter debut i Sthlm 1946 vunnit ett aktat namn även som oratorie- och romanssångerska; har framträtt bl. a. i folkparkerna och i radio samt gjort grammofoninsjungningar. G. P. Ätergångston, en art av »ackordfrämmande toner», i sv. språkbruk vanl. dets. som ->växelton. För att särskilja dessa båda termer vore det dock tänkbart att reservera termen å. uteslutande för de båda fall, då den melodiska utsmyckningen omfattar antingen över- el. undersekunden till ackordtonen ifråga. Jämförande art.: Genomgångston, Språngton, Växelton. I. B-n Återställningstecken (it. bequadro, fr. bécarre, ty. Auf lösung szeichen, eng. natural) S, placeras i notskriften omedelbart framför ett nothuvud och upphäver för noten ifråga varje tidigare angivet fast el. tillfälligt f- eller b-tecken. Å:s hist. ursprung är medeltidens b quadra-tum; se vidare ->B samt art. Förtecken. å* Idre svensk musik. Svensk monu-/\ mentauppl. utg. av Gunnar Wen--L -V_ nerberg-sällskapet, fr. o. m. nr 5 (1938) av Svenska samfundet för musikforskning. 1. J. H. Roman, Sonata a tre (1935; bearb. av H. Rosenberg). 2 och 3. Dens., Violinkonsert d-moll (1935; bearb. av H. Rosenberg). 4. Dens., Sinfonia per la chiesa (1935; bearb. av H. Rosenberg). 5. Dens., Jubilate. Psalm 100 (1938; bearb. av S. E. Svensson). 6. M. de Ron, Stråkkvartett f-moll (1940; rev. av S. Kjellström). 7. A. Wesström, Kvartett E-dur för 2 vl., va och vlc. (1941; rev. av S. Kjellström). 8. J. H. Roman, Besinner dock at Herren förer sina heliga underliga. Psalm 4 v. 4 (1944; bearb. av V. Sö-derholm). 9. Dens., Hjälp Herre, de heliga äro förminskade ... Davids Psalm 12 v. 2 (1945; bearb. av V. Söderholm). G. M. O dian, skådespel av M. Lybeck med musik av J. Sibelius. Uppfört ffg.: Hfors 1910. Ödmann, Arvid Fredrik, operasångare, tenor (1850—1914), en av den svenska sångscenens mest beundrade och firade artister och under- en mera än 30-årig verksamhet vid K. teatern i Sthlm den ojämförlige representanten för det lyriska tenorfacket. — Litt. et art. 1885. LMA 1897. Hovsångare 1906. Efter stud, för F. Arl-berg deb. Ö. 1873 på K. teatern som Tamino i Trollflöjten. Han full följde senare sin utbildning för J. Günther, Hallström samt Masset i Paris och knöts 1875 till teatern, som han med undantag för ett tvåårigt eng. i Khmn 1887—89 tillhörde till 1911. Vid debuten bet. som en »äkta nordisk tenor, hög, ren och klar» vann han snart sin publik men slog som konstnär först igenom på allvar, då han sjöng Fernando i Leonora vid Zelia Trebellis gästspel 1878. Till en början litet stel i aktionen blev han småningom även en god skådespelare, särsk. som komiker, men framför allt som Don José i Carmen. Trollglansen kring hans namn härledde sig emellertid från den smäktande klangen i stämman, och det var som primo amoroso i den fr. och it. operan han i första hand erövrade publiken. — Bland närmare ett 80-tal roller märkas Florestan i Fi-delio, Lohengrin, Walther i Mästersångarna, Arnold i Wilhelm Tell, Romeo, som han sjöng över 200 ggr, Radames i Aida, Otello, Turiddo i Cavalleria rusticana, Fra Diavolo — en lysande rolltolkning — Zephoris i Konung för en dag, Wilhelm Meister i Mignon och Bergakungen i Den bergtagna. E. S-m Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885); Alma Hård-Ö., A. ö. Minnesblad (1915); J. Svanberg, Kungl. teatrarne... 2 (1918); H. Malmberg, Mästersångare (i Sångartidn. 1948). Öfverlund, Albin Anian, finländsk violoncellist (f. 1883 17/n), dir. mus. 1934, sedan 1918 lärare vid MK i Hfors. Ö., som bl. a. stud. vlc. på statsstip. i Bryssel, teori och komp, för Kotilainen, I. Krohn och Melartin, blev 1911 cellist i Hfors stadsork, och 1922 dirigent för Brages stråkork. Har komp, rapsodier och sviter för ork., 2 stråkkvart., vlc.-stycken m. m. — Självbiogr. i Suomen Säveltäjiä 1945. J. R-s Öhberg, Johan d. ä., instrumentma-kare (1723—79), en av de främsta sv. violinbyggarna under 1700-t. 1595 1596