Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
»Vad är det han gör?» frågade jag. »Kastar
tärningen om liv och död», svarade man. Under tiden
låg den unga flickan bakom förhängena, hörde och
följde allt. Röken från pappersbålet blev allt
tjockare. Flickan kom i svår andnöd och fick
våldsamma anfall av hosta. Jag kände mig upprörd
över denna behandling av en dödssjuk och bad
därför en av tjänarinnorna att öppna ett fönster för
att ge flickan luft. Tjänstekvinnan låtsade som om
hon ej hört min begäran. Jag vände mig då till en
annan, yngre tjänsteflicka, som jag kände. Hon
gick då verkligen och öppnade en dörr. Så kom
flickans mor in. Hon var tydligen något generad
över det hela. »Jag och min man» — mannen var
en högre ämbetsman — »vi tro icke riktigt på
detta», sade hon. »Men flickans farmor har legat
över oss med böner, att vi skulle kalla på
taoist-prästerna. ’Den västerländska läkekonsten förmår
ju intet’, hade denna sagt, ’låt oss då försöka våra
egna, beprövade gamla medel.’»
För oss var det tydligt, att flickan stred sin sista
strid, kanske påskyndad av denna
utrökningscere-moni. Efter några ord till tröst skildes vi åt. »Bed
för oss!» var moderns sista ord. Klockan var nu tio
på kvällen. Vid midnatt dog den unga flickan.
Följande morgon råkade jag en kinesisk vän,
svägerska till flickans mor. Hon berättade om
flickans död och tilläde: »Det är väl, att föräldrarna
ej i hjärtat tro på besvärjelserna, annars kunde du
nu ha ställt det illa för er. Du vet nog icke riktigt
hur farligt du betedde dig i går kväll.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
