Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
rige, berättade en gång vid ett studentmöte vid Sorö
något ur sin vidsträckta erfarenhet från många års
arbete bland stammarna på Madagaskar.
Föredraget finnes tryckt i en av hans böcker: Den
Heliga Elden. Bland annat gav han då ett
karakteristiskt exempel på den fruktan, som behärskar
naturfolkens själsliv, innan de lärt känna
kristendomen. Det var nere i Syd-Betsileo, i Madagaskars
inland. Johannes Johnson skulle bygga ett hus.
Han höll med några infödda arbetare på att gräva
ut en tomt härför på en backsluttning. Plötsligt
stötte en gammal arbetare sin spade mot en sten,
vilket väckte hans uppmärksamhet, då jorden här
icke innehöll lös sten. »Där är en sten», sade han.
»Tag bort den då», svarade pastor Johnson. Det
ville icke mannen. Då tog Joh. Johnson själv
spaden, grävde undan jorden och fick fram stenen.
Men då fick han se, att den stod för en öppning till
en liten gravkammare, byggd av några kantställda
stenar; en mörk strimma av aska var allt som
fanns kvar av den för långa tider sedan här
begravde. Han var själv nj^ i landet vid den tiden
och visste inte hur farligt det var för hedningarna
att förgå sig mot de döda, men han vältade dock
för stenen, kastade jord över och sade till männen
att låta graven ligga. »Men», så slutade berättelsen,
»den stackars gråa betsileo-bonden gick hem i
förfärlig ångest och mörker, omringad av inbillade
fiender; inom en vecka hade han av ångest mistat
förståndet, inom en månad var han död.»
Det är också ett känt faktum, att män, som av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
