Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
av honom. Jag kastade mig ned inför hans bild
och bad honom innerligt om hjälp att min stil skulle
bliva bättre och mitt minne starkare. Det finns en
gud för byggnader av strå, vilkens tjänare äro vita
rävar. Man beder honom, att han måtte beskydda
hemmet för eld och tjuvar, och enär min far mest
vistades på resor och jag bodde ensam med min
mor, bad jag oupphörligt guden att bevara vårt
lilla hem för olycka. Den största farhågan hyste
jag för den gud, som anses kunna utrannsaka
hjärtats innersta. Hans sinnebild är en svart korp, och
hans tempelväktare utdela blad med denna fågels
bild. Den som ljugit och sedan slukade ett sådant
blad fick, så trodde man, ögonblickligen
blod-störtning.»
Så fortsätter Kanzo Utchimura att i sin bok
berätta om dessa olika gudomligheter och sina
mellanhavanden med dem. »En gud förbjöd mig
päron», säger han, »en förbjöd mig ägg, en annan
bönor» — detta när han begärde hjälp för tandvärk
av den gudomlighet, som därför plägade anropas
— »och snart voro många saker och ting, som jag
synnerligen gärna åt, förbjudna». Mången gång
voro en guds krav i strid med en annans, och ett
känsligt samvete kom därigenom i ett svårt läge.
»Jag blev retlig», fortsätter han, »och full av bävan,
emedan jag skulle göra så många gudar till viljes.
Jag tänkte ut en bön, som kunde gälla för alla
gudar, och tilläde sedan de böner, som gällde för de
enskilda, när jag gick förbi deras tempel. Där
flera tempel lågo nära varandra, var det en plåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
