Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
»det gamla», med alla folk och nationer — judar
och hedningar såväl som kristna.»
III. Inom Indiens kulturreligioner.
I en på ett indiskt förlag utgiven biografi1 över
den store Mahatma Gandhi anföres följande
yttrande av honom: »Detta är den princip, som jag
accepterat, att intet arbete utfört av någon
människa, hur stor hon än må vara, verkligen kan
lyckas, om det icke har sin grundval i religionen.»
I dessa ord visar sig Gandhi som en äkta son av
Indien, ty religionen är själva livsnerven i Indiens
liv. Om man ur de utomordentligt rika och
mång-gestaltade utformningar, som religionen tagit på
indisk mark, vill urskilja något drag, som det för
indisk religion specifika, så måste man stanna vid
det spekulativt inåtvända draget, innerligheten,
hängivenheten, sökandet efter enhet med gudomen
och försjunkandet däri. Mystiken har sen gammalt
i Indien sin hemort som kanske ingenstädes annars.
De äldsta upptecknade uttrycken för Indiens
religiösa liv äga vi i Veda-sångerna, främst Rigveda.
De tillhöra ännu ett mera primitivt stadium, det är
en omedelbar och naiv uppfattning, som här finner
sitt uttryck i sköna lovsånger till de olika
gudom-ligheterna, som personifiera naturens starka makter,
1 Mahatma Gandhi, An essay in Apprecialion by R. M. Gray
and Manilal C. Parekh, Mysore, India, övers, på Lindblads
förlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
