Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 FöRSTA TALET.
Och detta kan hans broder, som är närvarande här, vittna om
för er, eftersom han själv är död.
Läggen nu märke till, varför jag omtalar detta: det är
därför att jag ville visa er, varifrån förtalet om mig härleder sig.
Ty då jag fick kännedom om detta orakelsvar, tänkte jag för
mig själv som så: Vad menar då guden och vad ligger då. under
det gåtfulla uttrycket? Ty jag vet ju med mig, att jag inte
är det allra minsta vis. Vad är det således han menar, då han
säger, att jag är den visaste? Ty osanning talar han då väl
ej, det är ju omöjligt för honom. Och lång tid var jag villrådig
om vad han menade. Därefter företog jag, fast med stor
motvilja, en undersökning av saken på ungefär följande sätt.
Jag uppsökte en av dem, som ansågos vara visa, för att där,
om någonstädes, vederlägga gudautsagan och kunna förklara
för oraklet: Denne är visare än jag, och du sade, att jag är
visare! Då jag skärskådade min man — jag behöver ej nämna
hans namn, men det var en av statsmännen, vid vars prövande
jag gjorde en sådan erfarenhet, atenare — då jag nu samtalade
med honom19, så fick jag den uppfattningen, att han
visserligen föreföll många andra människor och allra mest sig själv
vis, men likväl icke var det. Och därpå försökte jag visa
honom, att han nog trodde sig vara vis, men icke var det. I
följd härav fattade nu denne hat till mig och likaledes många
av de närvarande. Men i alla fall tänkte jag nu i mitt stilla
sinne vid bortgåendet: den mannen åtminstone övergår jag i
vishet, ty visserligen lär väl ingendera av oss äga någon rätt
insikt,2* men han tror sig ha insikt, fast han ej har, jag åter
varken har eller tror mig ha någon sådan. Jag förefaller
således vara i någon ringa mån visare än han, nämligen däruti,
att det jag icke vet, det tror jag mig icke heller veta. Därefter
gick jag till en annan, en av dem, som ansågos visare än han,
och jag fick alldeles samma uppfattning. Och så fattade även
han och många andra hat till mig.
7. Sedan gick jag nu alltjämt vidare i tur och ordning,
fast jag med bedrövelse och fruktan märkte, att jag blev
föremål för hat, men jag ansåg det likväl vara nödvändigt att sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
