Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA TALET. 21
som stupade vid Troja, och särskilt Tetis’ son,40 han som i så
hög grad ringaktade faran i jämförelse med att underkasta sig
någonting skamligt. Ty då hans moder, hon som var en
gudinna, sade till honom, då han önskade döda Hektor, ungefär
så här, tror jag: »Min son, om du tager hämnd för din vän
Patroklos’ dråp och dödar Hektor, skall du själv dö, ty», så
säger hon, »strax efter Hektor väntar dig döden», så aktade
han, fast han hörde detta, döden och faran ringa och fruktade
mycket mer att leva feg och ej taga hämnd för sina vänner och
sade: »så må jag då genast dö, sedan jag utkrävt straff på den
brottslige, så att jag ej må behöva stanna här beledd vid de
buktiga skeppen, en börda för jorden».* Du tror väl icke, att
han bekymrade sig om död och fara? Ty så förhåller det sig,
atenare, i själva verket: där man ställt sig själv i tro, att det
är bäst, eller blivit ställd av en överordnad, där bör man enligt
min mening stå kvar och möta faran utan att taga i beräkning
vare sig död eller något annat före tanken på det skamliga.
17. Jag skulle således handla illa, atenare, om jag på den
tiden, då mina överordnade, som I valt att befalla över mig,
ställde mig på min plats både vid Potidaia och vid Amfipolis
och vid Delion22, om jag då liksom mången annan stannade,
där dessa ställde mig, och äventyrade mitt liv, men däremot när
guden, såsom jag trodde och uppfattade det, ålade mig att
tillbringa mitt liv under sökande efter vishet och under
prövning av mig själv och andra, om jag då av fruktan för döden
eller någon som helst annan sak skulle rymma fältet. Det vore
ju i sanning illa handlat, och då kunde man verkligen med all
rätt instämma mig inför domstolen, därför att jag ej tror på
gudars tillvaro, i det jag är olydig mot oraklet och fruktar
döden och inbillar mig vara vis utan att vara det. Ty att
frukta döden är dock ingenting annat än att tro sig vara vis
utan att vara det, ty det är att tro sig veta, vad man icke vet.
Ty ingen vet, hur döden är beskaffad, om den ej just är den
största lycka av alla för en människa, men de, som frukta den,
bete sig, som om de väl visste, att den är den största av olyckor.
Och är icke detta brist på insikt, denna klandervärda brist, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
