Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ANDRA TALET.
som jag säkert vet vara ont, och vad skulle jag då föreslå?
Kanske fängelse? Men varför skulle jag behöva leva i ett
fängelse som slav under den för tillfället tjänstgörande
myndigheten, elvamännen?7? Eller penningböter? Och så sitta
fängslad’?s, tills jag fått dem betalda? Men det kommer för
mig på ett ut med det förra, ty jag har inga pengar att betala
med. Men skall jag då föreslå landsförvisning? Ty det
skullen I kanske vilja döma mig till. Starkt skulle jag sannerligen
vara begiven på att få leva, om jag vore så föga skarpsinnig, att
jag ej kunde göra denna uträkning: I, som ären mina landsmän,
han ej varit i stånd att uthärda mina sysselsättningar och
samtal, utan de ha blivit er allt för besvärliga och obehagliga,
så att I nu söken bli dem kvitt. Skola då kantänka andra med
lätthet uthärda dem? Nej, atenare, långt därifrån. Ett
härligt liv skulle det alltså bliva för mig att, sedan jag gått i
landsflykt, så gammal som jag är, nödgas leva under ett
ständigt flyttande från stad till stad och överallt bli fördriven.
Ty jag vet mycket väl, att vart jag än kommer, skola liksom här
de unga lyssna på mina samtal; och om jag visar dem ifrån
mig, skola dessa förmå, de äldre att visa ut mig, men om jag
ej visar dem ifrån mig, skola deras fäder och släktingar visa ut
mig för dessas skull.
28. Nu kanske någon vill säga: Men skall du ej, bäste
Sokrates, vara i stånd att leva i tystnad och stillhet, sedan du
gått i landsflykt? Det är just det, som det är allra
svårast att övertyga en del av eder om. Ty om jag säger, att
detta vore att vara olydig mot guden, och att det därför är mig
omöjligt att hålla mig stilla, så skolen I ej tro mig utan
mena, att jag ej talar på allvar. Säger jag återigen, att det
just är den största förmån för en människa detta, att var dag
kunna tala om dygden och allt annat, varom I ständigt hören
mig samtala, och därvid undersöka mig själv och andra, men
att ett liv utan undersökning och självprövning icke är värt att
leva för en människa, — säger jag detta, så skolen I ännu
mindre tro mig. Men det förhåller sig så, som jag säger,
atenare, fast det inte är lätt att övertyga er härom. Och därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
