Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
SAGANS TIDEHVARF.
i
han gerna ristade sig med spjutspets, geirsudd, då han kände sitt
slut nalkas.
Då våren kom, utrustade gerna bragdlystna stormän sina här.
skepp och foro ut på härfärder, vikingatåg, till främmande land,
åtföljda af en mängd ringare kämpar. Framdrifvet både med segel
och åror, ilade vikingaskeppet snabbt framåt. Längs sidorna voro
sköldar uppfästa, och i fören höjde sig ofta ett sirligt utskuret
drakhufvud eller någon annan bild.
Rakt fram öfver det vida skummande hafvet seglade vikingen
hän. Utan tvekan landsteg han på den kust, dit vind och våg fört
hans skuta. Hårdt och blodigt for han der fram, brännande,
sköflande och mördande. Med sitt tunga slagsvärd högg han väldigt
in bland samlade fiendeskaror. Många vikingar fingo i främmande
land sin bane, många stannade ock qvar i eröfrad bygd, der sålunda
nordens lifskraftiga anda ingöts; ibland kom ock vikingen, segersäll
och rik på plundrade skatter, tillbaka till sitt hem igen.
Folkets flertal stan nade dock qvar i hemmet, der de odlade
sin jord samt vårdade lag och rätt. Under strid mot sjelfsvåld och
tygellöshet utvecklade sig tidigt i Sverige en fast samhällsordning.
Verkan deraf röjer sig till och med i de svenska kämparnes utfärder
i främmande land. De utländska krönikornas berättelser om
vikingarnes blodsdåd gälla nämligen i sjelfva verket mindre svenskarne än
norrmännen och danskarne, hvilka med sina härjningsfärder på ett
förfärligt sätt hemsökte vestra Europa. Svenskarne åter foro mest
»i österväg». Det berättas, hurusom Rurik och hans bröder med sina
följesmän på inbjudning af slaverua, hvilka bodde på andra sidan
Östersjön, kommo för att bland dem stadga lag och samhälle (omkr.
860); så skola de hafva stiftat Gårdariket, hvilket blef det ryska
väldets första begynnelse. Svenske kämpar drogo ock bort till
Konstantinopel, der de under namnet varäger tjenade i den grekiske
kejsarens lifvakt och länge genom sitt mannamod bidrogo att
upprätthålla ett sjunkande samhälle.
I kämpalifvets vilda seder blandade sig många sköna drag af
sjelfuppoffring och trohet. Det hände ibland, att två kämpar
ingingo fostbrödralag, då de »blandade blod» med hvar andra: de
förbundo sig dervid att städse dela gemensamma öden, och att den
öfverlefvande skulle bämnas sin fosterbroders död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
