Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
SAGANS TIDEHVARF.
Skåne en stor här och tågade upp till Svitiod. Ingjald var på
gästning å Ränninge kungsgård, då han sporde, att Ivar var i
antågande. Han tyckte sig då icke vara stark nog till strid och
fruktade, att, om han flydde, hans fiender skulle från alla håll strömma
samman mot honom. Nu uppgjorde han derför med sin dotter Åsa
det rådet, att de gjorde sitt folk döddrucket och sedan lade eld i
salen, som genast uppbrann tillika med alla der inne varande män
samt med Ingjald och Åsa.
Då Ingjalds son Olof sporde faderns död, bröt han upp med
dem, som ville följa honom, ty Svea allmoge reste sig allmänt för
att vräka Ingjalds ätt. På skogsvägar for han vesterut till
Klarälfvens strand. Der stannade han med sina män: de röjde bygd,
brände skogar och odlade sedan. Der uppstodo snart stora härad,
af hvilka blef ett nytt landskap, Värmland. Olof kallades derför
trätälja. Hans ätt utbredde sitt välde vesterut inåt Norge. En af
hans afkomlingar var Harald hårfager, som i en följande tid blef
detta rikes en våldskonung.
Sagan om Hjalmar och Ingeborg.
1
Hjalmar, kallad den hugfulle, var en fräjdad kämpe, som hvarje
sommar for ut på sina bärskepp, men om vintrarne tjente som
landvärnsman hos konung Yngve i Upsala. Alla tyckte der väl om
honom, mest dock konungens dotter, den fagra Ingeborg. Han hade
ingått fostbrödralag med en berömd norsk kämpe, Orvar Odd. Om
deras första känning af hvar andra förtäljes sålunda:
En vinter hade Odd suttit hemma hos sin fader. Men vid
vårens ankomst, då böljorna, lekande för vinden, bjödo till hafs och
draken ryckte på sitt ankartåg, tog han farväl af sin fader och
seglade ut. I en vik anträffade han Hjalmars fartyg; men dennes folk
hade då stigit i land och var som bäst sysselsatt med att anställa
lekar. Först sökte nu Odd genom härgny skrämma de lekande,
men det lyckades ej. »Här tarfvas mera än att ropa», sade han då;
»på sådana män skall man ej stjäla sig». Följande inorgon, så snart
det blef stridsljust, härklädde sig Odd och hans folk samt gingo
fram. »Hvem råder för detta manskapet P» sporde Hjalmar. Det
»
gör Odd», fick han till svar, Þoch är jag hitkommen för att utröna,
hvilken af oss är den käckaste karlen». Derpå stredo de tre dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
