Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGAN OM HJALMAR OCH INGEBORG.
23
med lika antal skepp mot hvar andra; båda skarorna visade då lika
kraft och mannamod.
»Är det nycken egendom att vänta på dina skepp, Odd?» sporde
till slut Tord, en af Hjalmars män. »Nej”, svarade Odd, »vi hafva
»
ännu ej vunnit någon egendom i sommar». »Då», genmälte Tord,
»börde jag väl här talas om de oförståndigaste män, som slås endast
af öfvermod, och synes det mig bäst, att vi ingå bolag med hvar
andra.» »Väl likar det mig», sade dertill Odd, »men jag vet icke,
huru det månde synas Hjalmar. „Endast på en vikingalag vill jag
ingås, utlät sig denne, »nämligen den, som jag hitintills hållit.»
Odd sade sig då vilja höra den lagen. Hjalmar tog då till orda:
»Aldrig vill jag eller mitt folk äta rått kött eller dricka blod, ty
det är vargamat. Aldrig vill jag med våld taga något från köpmän
eller bönder, utom för nödfalls skull vid strandhugg, och då skall
fulla värdet erläggas deremot. Aldrig må våldsamhet öfvas mot
qvinna. Odd förklarade då: » Väl likar mig din lag, och jag vill
hålla den till alla delar. Så ingingo den norske kämpen och den
svenske fostbrödralag.
Under vintern dvaldes Odd och Hjalmar hos konung Yngve i
Upsala. En dag sporde Odd: „Hjalmar, hvarför begär du ej den
väna konungadottern? Jag ser, att eder hug faller väl till samman.»
Hjalmar svarade, att konungen ej ville gifta bort henne med någon,
som ej var af konungabörd. Då föreslog Odd, att de till sommaren
skulle draga samman sitt folk och då lägga konungen två vilkor
före, antingen att slås med dem eller att gifva Hjalmar Ingeborg.
Men Hjalmar svarade, att han för länge varit konungens
landvärnsman, för att han skulle kunna bryta sin tro. Dröjde de så i
Upsala vintern öfver,
Samtidigt lefde Arngrimssönerna, tolf bröder, hvilka voro
beryktade kämpar och öfvergingo andra män i styrka och vildhet.
.
Angantyr var den äldste af dem; han bar svärdet Tirfing, som af
svärd var det yppersta och, då det drogs, alltid blef någon maus
bane, Då bröderna en jul sutto hemma, gjorde Hjorvard, som var
äldst näst Angantyr, ett löfte, att han skulle ega Upsalakonungen
Yngves dotter eller sätta lifvet till. Fram på sommaren foro nu
bröderna till Upsala och stego dristeligen in i konungasalen, der
Yngve satt med sina män, bland hvilka äfven Hjalmar och Odd
voro. Hjorvard framsade för konungen sitt ärende och förtalde sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
