- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
52

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52
KYRKANS GRUNDLÄGGNING OCH BEFÄSTANDE.
Jord och himmel,
stjernevimmel
höje lof och pris åt Gud,
som i vådan
gaf en sådan
tolk utaf sin frälsnings bud.
1
1
Svear bringe
sång, som klinge
på den dag tacknämmelig,
då den klara
helgonskara
tog gudsmannen upp till sig.
Stefan sändes af ärkebiskop Adalbert i Bremen att förkunna
evangelium för de hedningar, som bodde högt upp mot norden.
Han verkade först en tid i Sigtuna. Derefter uppirädde han i sjelfva
Upsala och predikade om hvite Krist» vid foten af
Valhallsgudarnes gamla helgedom. Han kastades då i fängelse, men kom med
knapp nöd undan; drog sedan än längre norrut till Helsingland,
bland hvars vilda inbyggare han predikade ordet.
Stefan var en hurtig och oförskräckt man. Det går en sägen,
att han en gång i veckan for omkring och höll tillsyn öfver de
församlingar, han upprättat, med den raskhet, att han red från Norrala
(pära n. v. Söderhamn) om morgonen till Arbro (ungefär 10 mil
derifrån, vid Ljusnan) dit han anlände om aftonen, då han hvilade
der öfver natten; följande dagen fortsatte han färden än vidare och
red slutligen tillbaka till Norrala. Han förde på sina resor med sig
fem hästar för att, så fort en tröttnade, genast kunna byta om.
Dristeligen for han fram, nedbrytande hedna altaren och
nedhuggande offerlundar. Men derigenom uppväckte han ock deras
förbittring, hvilka ännu höllo fast vid de gamle gudarnes dyrkan.
Slutligen nödgades han fly, men upphans i den stora skogen Ödmorden,
som sträckte sig längs gränsen meilan Helsingland och Gestrikland;
här blef han stenad vid en bäck, som fått namnet Mordbäcken.
Den döda kroppen fastbands på en otamd fåle, hvilken icke
stannade förrän i Norrala. Der blef han af sina vänner begrafven.
Ännu visas hans graf, hvilken af folket kallas » Hille “) bror Steffans».
*) D. ä. helige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free