Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER JARL.
63
föräldrar bodde på gården Bjälbo i Östergötland; de hade flere barn,
af hvilka Birger var den äldste och med tiden blef den ryktbaraste.
Han hade redan flere år varit gift med konung Erik Erikssons
syster, då han 1247 blef dennes jarl.
Korståget till Finland. På kyrkomötet i Skeninge beslöts
sannolikt det korståg, som följande året företogs mot de vilda
tavasterna i Finland.
Kristendomen hade, trots många binder, utbredt sig i detta
land, och äfven tavasterna hade för en kort tid antagit den nya
Den hersklystne biskopen i Åbo, Thomas, född engelsman,
hade onekligen ej litet bidragit till denna framgång; men på samma
gång ådrog han sig genom ovist nit och öfverdrifven stränghet
folkets hat. Han lade med de kristna invånarnes samtycke, såsom
det i ett påfvebref heter, - under biskopsstolen de lundar och
offerhus, som fordom varit invigda åt afgudar; han utverkade ock en
befallning af påfven, att de kristne icke skulle hafva något umgänge
med dem, som
voro hedningar, ej heller till dem sälja några
lilsförnödenheter. Till slut afföllo tavasterna, ett uppror förestod, och
Thomas, som nu afsade sig sitt ämbete, måste undan den
allmänna förbittringen Ay till Gotland, der han dog. Hedningarne
foro nu på det grymmaste sätt fram mot de kristne. På presterna
utstungo de ögonen, afhöggo dem händer och fötter, invecklade dem
i halm och läto dem så lefvande brännas. Alla döpta barn blefvo
utan miskund mördade. På fullvuxna utskuros inelfvorna, hvarefter
de offrades åt afgudarne, eller dref man de olycklige omkring heliga
träd, tills de döende dignade ned.
Strax efter mötet i Skeninge lät konung Erik bud utgå öfver
landet till sina män, att de skulle rusta sig till härfärd österut mot
tavasterna. Birger jarl blef anförare. Om den ifver, med hvilken
man öfverallt rustade sig, berättar den gamla rimkrönikan:
Hvar redde sig då i sin stad
och gjorde gerna, hvad konungen bad,
och sköto ut snäckor och löpeskutor;
och många stora penningeknutar
vordo då löste och gifne dem,
då de skulle skiljas vid sitt hem,
och visste ej, när de skull komma åter;
vridna händer och mycken gråter
vardt då af många fruar sedder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
