Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LADULÅS.
71
friden, hvarigenom på bjöds, att 14 dagar före, under och 14 dagar
efter konungens genom bref eller budskap förkunnade närvaro i ett
landskap frid der skulle hållas och all dödlig fiendskap upphöra.
Men i synnerhet förvärfvade Magnus allmogens tacksamhet genom
sitt stränga förbud mot all våldgästning. Det hade nämligen länge
varit sed, att de mäktige drogo omkring i landet med stora
väpnade följen och af de fattigare bönderna utkräfde kostnadsfri
förtäring och skjuts. Nu påbjöd Magnus vid strängt vite, att denna
osed skulle upphöra. Det tacksamma folket gaf honom derfor
tillnamnet Ladulås, emedan man tyckte att han genom denna stadga
liksom satt lås för bondens lada.
Såsom Birger jarl sökt införa frid och rättssäkerhet i det
enskilda lifvet, så arbetade Magnus Ladulås på att lägga fasta
grundvalar till en med det kristna samhällets kraf öfverensstämmande
statsrätt. Landets ypperste män brukades till »konungens rådgifvare»,
och så utvecklades efter hand en myndighet, som längre fram skulle
blifva af stor betydelse; dessa rådsherrar utgjorde dock icke någon
fast sammansluten församling, utan bodde på sina gårdar der och
hvar i landsorterna. Till konungens rådgifvare kallades företrädesvis
biskopar och lagmän, hvilka framför andra egde stort inflytande hos
folket. Bland de högtbetrodde i konungens närmaste omgifning
började ämbetsmän, försedde med särskilda titlar och tjenster, att
göra sig bemärkta. Sådana voro drotseten, hvilken efter hand blef
högste vårdare af rättsväsendet, och marsken, hvilken förde
öfverbefalet öfver krigsmakten; kansleren, vanligen en af de andlige, hade
sedan lång tid varit den, som uppsatte konungens skrifvelser. På
tingen sköttes väl som förut lagskipningen, meu styrelseåtgärden
hade länge beslutits på möten mellan landets stormän. Genom
stadgan om herredagarne gaf Magnus åt dessa möten de första lagliga
formerna. Han förordnade nämligen, att, då konungen med sitt
rikes män höll »samtal», ingen skulle djerfvas infinna sig, som ej
vore med konungens bref och bud kallad. Vanligen plägade
konungen, när han kom till nigot landskap, sammankalla de närmast
boende stormännen (herrarne). Sådana möten voro herredagen i
Skeninge (1285), der kungsfriden stadgades, och den å Alsnö
(Adelsön i Mälaren) 1280, der våldgästning förbjöds.
Verldsliga frälset och riddarväsendet. Det egendomliga
samhällsskick, som under medeltiden kom till stånd i utlandet, började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
