Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSEKRIGET.
137
staden, skyndade nu genast till sitt folk och bröt fram i det hetaste
vapenskiftet. Dalkarlarne trängde segrande in i staden, på hvars
gator läuge fördes en bäftig strid; till slut måste danskarne äfven
här vika. Besättningen på slottet sköt då eld på husen, så att
många af dem råkade i brand. En del af Gustafs folk, som spridt
sig i staden för att släcka elden, började nu äfven plundra
salubodarne samt vinkällrarne och visthusen. Kring de stora vinfaten
satte de sig ned, började dricka och gjorde sig lustiga. Danskarne,
som åter samlat sig, ryckte då plötsligt in i staden och skulle
kanske hafva vändt segero i nederlag, om ej Gustaf, ständigt vaksam,
hållit i beredskap utanför staden en härafdelning, hvilken anfördes
af Lars Olsson. Denne kastade sig genast in efter danskarne och
dref dem efter en het dust på flykten. Gustaf gick nu in i staden,
och då han såg, hvilket lefverne bär fördes af krigsfolket, slog han
sjelf bottnarne ur vinfaten och befalde sina tjenare göra det samma,
»ty han ville hellre se mjöd och vin rinna på marken än sina mäns
blod.»
Gustaf delade nu sin här i flere afdelningar, dem han sände ut
för att belägra slotten i de särskilda landskapen. Sedan dalkarlarne
till största delen blifvit hemförlofvade för såningens skull, lät han i
stället samla upländingarne. Dessa tågade genast mot det
ärkebiskopliga slottet i Upsala, medan Gustaf Trolle för tillfället
uppehöll sig i Helsingland. Ärkebiskopens fogde, Bengt Bjugg, lät, för
att visa, huru litet han brydde sig om sådana fiender, anrätta ett
gästabud uti trädgården mellan stora och lilla biskopshuset. Här
dracks vin, sjöngs och dansades vid pipor och trummor med
skriande och braskande ända till öfver midnatt. Men den glädjen tog
en ömkelig ände, ty vid klockan 2 på morgonen kommo
upländingarne, anförde af Lars Olsson och Lars Eriksson, kringrände
huset på alla sidor och började sönderhugga portarne. Då
slottsknektarne omsider, tunga af ruset, vaknade, sökte de i början genom
ifrigt skjutande bana sig en utväg, »men de kunde icke göra någon
ett finger sår.» De ämnade derpå tränga ut genom en täckt gång,
som förenade biskopshuset med domkyrkan; men bönderna antände
gången, som var af trä, och sköto afven brandpilar mot
biskopshusets tak, så att inom kort hela byggnaden stod i ljus låga. Bengt
Bjugg lät då i sin ordning skjuta staden i brand, och medan
bönderna spredo sig för att släcka elden, lyckades han med några af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
