Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
sina ryttare slå sig igenom; men de blefvo illa tilltygade af
böndernas skott, och Bjugg sjelf träffades af en pil i armläggen.
Tre veckor efter denna händelse kom Gustaf sjelf till Upsala.
Han gick då upp i domkapitlet, der han talade kanikerna
hårdeligen till och sporde dem, antingen de ville kallas svenske eller
danske; det vore, sade han, dem ej nog att underhålla sin fetma af
medborgarnes egendom, den de med heligt sken slagit under sig,
utan de törstade ock efter deras blod, de brukade religionen till
täckmantel för sin girighet och ärelystnad, de retade allmogen och
uppfylde landet med falska rykten. Han kräfde nu ett bestämdt
svar, om de hädanefter ville skicka sig som ärlige svenske män.
De förskräckte kanikerna bådo att, innan de afgåfvo svar, få skrifva
till sin herre ärkebiskopen; det tillstaddes dem, och äfven Gustaf
skickade honom en skriftlig uppmaning att omfatta fäderneslandets
sak. En kanik afreste med båda brefven till Stockholm, der
ärkebiskopen nu uppehöll sig. »Jag skall sjelf bringa Gustaf Eriksson
svaret», yttrade Trolle, när han läst brefven; han bröt genast upp
med 500 tyska ryttare och 3000 lansknektar samt var i sjelfva
verket nära att öfverraska Gustaf, hvilken just då hemförlofvat
största delen af sina allmogemän. Men sedan en skara uplandsbönder
å nyo uppbådats, hölls en strid, då Trolle led ett grundligt
nederlag, var nära att sjelf sätta lifvet till och undkom med möda till
Stockholm.
Gustaf följde efter och lägrade sig (midsommaren 1521) på
Brunkeberg, hvarest man kunde se fyra galgar, ännu uppfylda af
svenske mäns kroppar. Att belägra den starkt befästa hufvudstaden
var ett svårt företag, helst Gustaf var alldeles i saknad af en
duglig sjömakt, under det derimot en dansk flotta under Sören Norrby
gjordes färdig att föra lifsmedel och undsättning till de belägrade.
Från staden gjordes ett utfall, hvilket tillfogade bönderna känbar
förlust och nödgade dem att flytta sitt läger till Rotebro.
Samtidigt hade Gustaf låtit innesluta de flesta af rikets öfriga
slott och fästen. Han reste oaflåtligt mellan de på många håll
spridda lägren, öfvervakade folket och tillsåg, att förnödenheter ej
fattades. Då penningar tröto, använde han sin enskilda egendom.
Fastän olika befälhafvare verkade hvar på sitt håll, ledde han dock
sjelf med sammanhållande kraft och allt mer stigande myndighet det
hela. Under all denna verksamhet bar han inom sig djup sorg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
