Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
derskapet, i ty att allmogen skall alltid lika göra sin årliga skatt,
gästning och dagsverke, der de ingen frihet utinnan njuta kunna.»
Reformationens lärosatser voro honom högst förhatliga: han
uppmanade Johannes Magnus, då denne ännu var påfligt sändebud, att
låta anställa kättardomare (inqvisitorer); han lät inom sitt stift vid
bannlysningsstraff förbjuda att köpa, sälja eller läsa några skrifter
till försvar för det lutherska kätteriet; af konungen yrkade han, ehuru
förgäfves, att kättarne skulle fördrifvas och införseln af Luthers skrifter
förbjudas. En gång kommo till honom några djeknar från Upland,
dem han frågade, hvad lutheranerna månde predika. Då djeknarne
svarade, att »påfven af dem kallades antikrist och prelaterna
antikrists anhang), svarade han: »Det är icke länge sedan
riksföreståndaren herr Sten Sture förde mig vid sin högra sida, och nu skall
jag utropas för antikristl» Då djeknarne på en annan fråga svarat,
att predikanterna åberopade aposteln Paulus, utbröt biskopen
harmsen: »Det vore bättre, att Paulus blifvit bränder, än att han skulle
vara af hvar man känder». I ofta förnyade skrifvelser uppmanade
han prelaterna att motsätta sig konungens fordringar och ej
efterskänka kyrkans rätt. »Nu sen I frukterna af eder efterlåtenhet»,
utbrast han förtrytsamt, då konungen 1526 fordrade 2/3 af
kyrkotionden och pålade presterskapet russtjenst; men allt motstånd var
här fåfängt.
Följande året timade en händelse, som ännu mer var egnad att
injaga skräck hos kyrkans män. De båda prelaterna Peder
Sunnanväder och mäster Knut återfordrades af konungen från Norge, der
de fått skydd. Efter åtskilliga underhandlingar utlemnades först
mäster Knut och stäldes genast till rätta inför en nämnd, som
bestod af några bland rådsherrarne, fyra biskopar samt Stockholms
borgmästare och rådmän. Konungen sjelf frambar klagomålen, dem
han styrkte med den anklagades egna bref. Knut dömdes saker till
högförräderi (1526) och insattes sedan i fängelse. Kort derpå
utlemnades äfven Peder Sunnanväder. Knut fördes då ut ur sitt
fängelse honom till mötes, och båda prelaterna måste bålla ett högst
skymfligt intåg i Stockholm. Iklädde trasiga korkåpor och sittande
bakfram på utsvultna hästar fördes de, Knut med en biskopsmössa af
näfver och herr Peder, bärande en halmkrona på hufvudet och ett
söndrigt träsvärd vid sidan, genom Stockholms gator fram till
Stortorget, omgifna af utklädde gycklare, som stojande ropade: »Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
