Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
tjenliga. Mot aftonen skildes de åt och gingo hvar till sitt
herberge. Herr Ture lät slå på trumma framför sig, då han gick hem,
och mumlade dervid: »Trots, att de skola göra någon hedning,
Luther eller kättare af mig detta år».
Men konungen lät på slottet kalla till hopa sitt bästa
krigsfolk, i synnerhet pröfvade stridsmän, som varit med i
befrielsekriget och mången annan het dust; för dem gjorde han gästabud
och hade sin gamman af deras visor och skämt.
Följande dagen förnyades sammanträdet i klostersalen. Men
icke heller då kom man till något resultat; ty församlingen var så
förbistrad af oenighet, att hvad den ene hade fram, det sade den
andre mot. Men till slut läto bönderna höra sig och sade, att ville
man betänka sanningen rätt, så hade konung Gustaf intet oskäl
gjort dem; de tillade varnande, att derest de gode herrar och
riksens råd icke ville snarligen rådslå och fatta ett beslut, då torde
allmogemännen göra på denna saken ett slut, som ej skulle allom
båta. Stockholms borgare sade rent ut, att de under närmast
följande tre år skulle hålla sin stad konung Gustaf till handa.
Kanslern ville nu tala, men blef nedtystad af Ture Jönsson. Då
uppstod biskopen i Strängnäs Magnus Sommar, klappade ljud med
händerna och bad alla, höga och låga, att de måtte med tålamod höra,
hvad han hade att säga: Att förkasta konung Gustaf och välja en
annan konung vore ej rådligt; ett barn kunde förstå, huru detta
skulle dem bekomma, än mera gammalt folk; att lösa honom ut ur
riket vore ej heller görligt. Han tackade herr Ture för dennes
välmening och nit om kyrkan; men han sade sig frukta, att det kunde
vålla mer ondt än godt. Hans ord vunno bifall. Och huru de
sedan talade och förhandlade, så föll största hopen konung Gustaf
till. De förnämste af ridderskapet begärde då att få höra en
framställning af de olika meningarna angående de kyrkliga frågorna, för
att sedan kunna fatta ett beslut. Då uppstego Olaus Petri och
Peder Galle samt »nappades väldeligen». Den senare ville i början
endast svara på latin, men nödgades slutligen af menige man att
begagna modersmålet. Deras träta räckte långt in på aftonen, och
så blef intet mer förhandladt den dagen.
Tredje dagen gick det ännu skarpare till. Menige man ropade
nu högt, att om ridderskapet längre ville vara orsak till rikets
förderf, så ville allmogen med konung Gustafs hjelp hemsöka och straffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
