Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
beskyllningar; gå att konungen måtte tala så väl och blidkeligt eller
så hårdt och skarpt han ville, det blef dock illa taget och vändt till
det värsta. När han väl talade, sade de, att han ville smeka dem
med harfoten; talade han skarpt, sade de sig intet annat af honom
hafva att vänta än skatter och utlagor, bannor och hårda ord, och
att han ville förderfva dem och hela riket. Med de landskap, som
sutto stilla, var ock intet annat än skrymteri, ty de gjorde det
allenast af räddhoga, efter de hörde, huru han med väldig hand bragt
Dalarne till lydnad.
Vestgötaupproret 1529. Kristians återkomst,
Ture Jönsson, hvilken var lagman i Vestergötland och för den
skull kallade sig alla vestgötars hufvud», hörde, ehuru beslägtad
med Gustaf, - till dennes bittraste fiender. Nu harmades han äfven
öfver utgången af Vesterås riksdag och öfver en till hans men
afgjord arfstvist med konungen. I förening med biskopen i Skara
Magnus Haraldsson och andra missnöjda herrar sökte han uppvigla
Vestergötlands allmoge. Tusen uppbådade bönder utstäldes att
bevaka vägarne öfver Tiveden, på det underrättelsen om hvad som
förehades ej allt för snart måtte spridas. Under tiden afsändes till
Småland, der äfven stark jäsning rådde och uppror förbereddes, en
maning vatt allvarligen företaga, det man begynt hade». Man
afsände äfven till de öfre landsändarne upprorsbref, hvilka dock ej
framkommo, dit ämnadt var, utan i stället uppsnappades och föllo
i konungens händer.
Derpå lät Ture Jönsson sammankalla alla vestgötar till ett möte
på Larfs hed. Här steg han sjelf först upp på en stor sten och
höll ett tal till folket: han tackade för, att vestgötarne alltid hållit
honom för sitt hufvud, klagade öfver, att Gustaf affallit från
kristendomen, försäkrade, att man ej vore skyldig hålla sin trohetsed till
en sådan konung. Biskop Magnus uppträdde derefter och sade, att
påfven egde tillräcklig makt att lösa dem från den ed, de svurit
konung Gustaf. Ture Jönsson lofvade nu, att han, om de ville
försaka konung Gustaf, skulle nämpa för dem en annan herre och bad
dem att till tecken af bifall säga ja och räcka upp sina händer.
Men ingen uppräckte sin hand eller svarade; bönderna blott
hviskade sakta sins imellan. Omsider framträdde två män och svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
