Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENVÅLDSPLANER.
163
ARFFÖRENINGEN.
Fejden afgjordes genom en seger,
som hertigen, sedermera
känd som konung under namnet Kristian III, vann vid Öxnebjerg på
Fyen 1536. I denna drabbning stupade Johan af Hoya och Gustaf
Trolle. Kort derpå måste Marcus Meier å nyo gifva sig fången och
blef då afrättad.
Innan Meier blifvit fängslad, gjordes genom hans bedrifvande
en djerf anläggning mot konung Gustafs lif. Man ämnade hemligen
lägga en fjerding krut under hans stol i kyrkan för att så spränga
honom i luften; derefter skulle Stockholm med der varande tyskars
hjelp lemnas i lübeckarnes våld. Planen blef dock i förtid röjd, och
tillställarne, mest tyska borgare, afrättades.
Danske konungen slöt 1536 särskild fred med Lübeck, utan
att derom meddela sig med sin bundsförvandt, oaktadt de
öfverenskommit att endast i förening ingå på fredsunderhandlingar. I följd
häraf uppstod mellan båda konungarne en kallsinnighet, hvilken
fortfor till 1541, då på ett vänskapligt möte dem imellan alla tvister
bilades.
En vigtig följd af grefvefejdens utgång blef, att Lübecks
tryckande privilegier i de tre nordiska rikena fullkomligt upphäfdes.
För Danmark medförde grefvefejden en annan följd, nämligen att
bondeståndet derstädes af de segrande herrarne bragtes i en hård
och tryckande lifegenskap: saknaden af ett fritt bondestånd lät sig
efter hand förnimmas i aftagande välmakt och lifskraft.
Envåldsplaner. Arfföreningen.
Det hörde till konung Gustafs sinnesart, att han, då det gälde
det konungsliga väldets befästande och förökande, gick fram, så långt
det bar, ända tills han stötte på ett öfvermäktigt motstånd. Han
började försigtigt och undfallande, medan han kände sig för och
samlade sina krafter; men under fortgången lade han i dagen en
stigande hänsynslöshet, som slag på slag krossade motståndaren.
Så hade han efter befrielsekrigets slut nedbrutit kyrkans starkt
befästa makt, tuktat allmogen, tyglat herremännen och tillintetgjort
Lübecks inflytelse. Då nu ingen längre stod honom i vägen, sträckte
han, liksom drifven af en omotståndlig nödvändighet, sin kungliga
myndighet öfver alla områden, der hans mäktiga herskarsnille, hans
rastlösa verksamhet och hans varma nit för rikets förkofran kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
