Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
göra sig gällande. I den mon han under sin framfart bröt med
fornåldriga sedvanor och fäderneärfd rätt, skilde han sig dock allt
mer från de inländske män, som i början af hans bana stått honom
bi, och omgaf sig i stället med utländingar. Bland dessa vunno
i synnerhet Georg Norman och Konrad v. Pyhy en viss märkvärdighet.
Norman var född i Pommern och bade studerat i Wittenberg.
Han hitkom, försedd med hedrande vitnesbörd af Luther, såsom
lärare för konungens äldste son, prins Erik. Länge fick han dock
ej uteslutande sysselsätta sig med prinsens undervisning, emedan
Gustaf, som fann honom vara en duglig man, använde honom för
allahanda allmänna värf, men i synnerhet för att djupare nedböja den
svenska kyrkan under det kungliga väldet. Norman förordnades
nämligen af konungen att föra »inspektion» öfver biskoparne och
samtliga presterskapet, i hvilken befattning han skulle bära titeln
»superattendent». Under honom skulle i landskapen tillsättas
»seniorer», hvilka i sin ordning skulle stå under uppsigt af
»konservatorer»; båda dessa sysslor skulle förvaltas af lekmän. Men den
sålunda ordnade, nymodiga inrättningen hann aldrig genomföras och
rotfästa sig. Norman höll imellertid flere visitationer i stiften,
hvarvid konungen bemäktigade sig – ofta hårdhändt och godtyckligt - -
återstoden af kyrkornas silfver; i stället utlemnades till hvarje kyrka
ett exemplar af den 1541 på svenska fullständigt öfversatta bibeln.
Vid samma tid upphöjdes ock Norman till svenskt riksråd.
Till den svenska kyrkans förnämste män kom konungen vid
denna tid i ett synnerligen spändt förhållande. Till ärkebiskopen
Laurentius Petri skref han ett onådigt bref, deri han förebrådde
denne att längta till den forna myndigheten; han borde, skref
Gustaf, påminna sig, det han vore prest och ingen herre; han bedroge
sig, om han trodde, att biskoparne skulle återfå svärdet, det de
så länge missbrukat och hvilket man med besvär hade vridit dem
ur händerna; vidare befalde konungen, att ingen reformation utan
hans egen befallning måtte företagas, ej heller något i tryck
utgifvas, förr än han det sjelf genomsett och bifallit; ärkebiskopen
skulle se sig noga för i dessa stycken, eljest kunde konungen söka
andra utvägar. Olaus Petri förtörnade konungen genom sina fri.
modiga predikningar, och kanslern Laurentius Andreæ var under de
ändrade förhållandena ej heller gerna sedd. Båda dessa stäldes till
rätta på en herredag i Örebro 1540 derför, att de skulle vetat af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
