Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
RÉFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
som
bland Eriks forne drabanter, gjorde’ endast havs bevakning ännu
strängare.
Från Stockholm flyttades fången (juli 1569) till Åbo, der han
skall hafva suttit i ett litet sexkantigt tornrum, förvaradt med starka
galler och kopparbeslagna dörrar. Nära två år derefter utfördes han
till Kastelholm på Äland, emedan man befarade, att ryske tsaren
ämnade med våld befria honom. Efter ett kort vistande härstädes
fördes han till Gripsholm. Fångens behandling torde här ej varit
så omensklig, som man i senare tider förestält sig; den
tornkammare, nu plägar förevisas som Eriks fängelserum, har aldrig
varit det. På lifsmedel och betjening led den fångna familjen ingen
brist; i räkenskaperna talas till och med om »konung Eriks hof».
Men fiendskapen med Ryssland, flere anläggningar af Eriks forna
vänner i förening med misstroendet mot hertig Karl, hvilken ibland
åt sin fångne broder sökte utverka en mildare behandling,
framkallade hos den lättskrämde Johan en oro, som födde mörka planer
till fångens undanrödjande. Erik flyttades nu från Gripsholm till
Vesterås, der han sattes i hårdt fängelse och skildes från sin familj.
Väktarne erhöllo flere fullmakter att, om så behöfdes, taga honom
af daga; rådet och ärkebiskopen, som i saken tillfrågats, hade äfven
härtill lemnat sitt bifall. På Örbyhus’ slott, dit Erik slutligen
flyttades, afled han hastigt (1577) och begrofs i all tysthet: - just på
en tid, då konung Johans fruktan för inländska fiender stigit till
sin höjd. Rykten, att han blifvit förgifven, voro, åtminstone några
årtionden derefter, i svang, och äfven hertig Karl sjelf uttalade sina
misstankar derutinnan.
Johan III och hertig Karl.
Konung Johan III var en lärd herre, som kunde tala flere språk
och under sin fängelsetid ifrigt studerat teologien; han var ock
konstälskande, vitter och uppfinningsrik. Men han saknade tankedjup,
han sökte i allt blott skenet och ett tomt prål, som kunde fägna
ögat. Dristig och tilltagsen tedde han sig; men »hau låddes vara
storsint, ändock hans hjerta var räddhogadt». Dertill var han ock
obeständig och ombytlig samt fördes i ledband af sin omgifning.
Han föreföll vek och fromsint, men genom sitt beteende lade han i
dagen en kall sjelfviskhet, ett elakt lynne och en narraktig
egenkärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
