Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III OCH HERTIG KARL.
193
Hertig Karl, som vid denna tid började röja sina stora
egenskaper, var i mycket en skarp motsats till sin broder. Sträf och
hård till lynnet, häftig och befallande i umgänget, var han dock den
af konung Gustafs söner, som mest bråddes på sin fader. Med sin
skarpa blick, sin kraftiga vilja, sin rastlösa verksamhet och sitt
oförfärade mod var han främst en handlingens man och danad att föra
styret i stormiga tider.
Johan hade lofvat Karl att med honom dela makten; men han
bröt löftet och lät hylla sig ensam. Han understöddes dervid af
de förnäma slägterna, hvilkas fördelar han sedan till gengäld
befrämjade. Två dagar före sin kröning utfärdade han adliga privilegier,
genom hvilka en ärftlig adel egentligen grundlades i Sverige.
Russtjensten upphörde nämligen att vara oeftergiftigt vilkor för adliga
rättigheters åtnjutande. Domareämbeten förbehöllos för framtiden
åt adelsmän, i sammanhang hvarmed Erik XIV:s nämnd upphäfdes.
Kriget med Ryssland.
Osämjan med Polen upphörde efter Johans tronbestigning af
sig sjelf, och med Danmark slöts (1570) en ofördelaktig fred. I
stället upplågade ett så mycket häftigare krig med Ryssland.
De svenska sändebud, som Johan, sedan han blifvit konung,
affärdat till Ryssland, blefvo fängslade i Novgorod samt ledo en
grym och ovänlig behandling. Vid samma tid tog tsaren hertig
Magnus af Ösel i sitt skydd, förmälde honom med sin brorsdotter
och lät utropa honom till konung af Lifland. Genom att locka en
af de svenske höfvidsmännen till förräderi sökte den nye konungen
sätta sig i besittning af Revals slott, men försöket misslyckades och
slottet förblef sedan ständigt i Sveriges ego.
Kriget tog nu genast sin början. Redan på hösten 1570
belägrade Magnus i spetsen för en talrik rysk här Reval, hvilket af
sina svenska befälbafvare tappert försvarades. Under de följande
tre åren inbröto ryssarne gång på gång i stora, men vilda och
oordnade härmassor. De fåtaliga svenska trupperna drogo sig då
vanligen inom landets fästningar, och de i belägringskonsten okunniga
fienderna förmådde föga mot befästa platser, men foro fram med
ohygglig grymhet mot det värnlösa landtfolket. Då ryssarne eröfrat
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
