Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN III OCH HERTIG KARL.
199
fängelse, hvarur de ej frigåfvos, förr än konung Johan låg på sin
dödsbädd.
Rikets inre tillstånd.
Under Johans slappa och godtyckliga styrelse led rikets
välmakt betydligt afbräck. En stor del af de allmänna medlen förslösades
på den kostsamma hofhållningen; rådsherrarne tadlade derför öppet,
att det vid hofvet gick oskickligt till med spisning och förtäring
samt att på hofjunkare, lakejer, hingstridare, drabanter noch annat
löst parti» vore ingen ända. Dessa utgifter voro dock ringa i jäm-
.
förelse med de stora summor, som användes på dyrbara
byggnadsföretag i åtskilliga af rikets landsändar. Derimot saknades medel
till krigföringen och förvaltningens ordentliga skötande. Konungen
blef allt mer knarrig och omedgörlig: han bar vanligen i handen en
hammare, med hvilken han »slog sig till rätt», då han ej annorledes
fick sin vilja fram; af ogunst mot rådet envisades han att ensam
regera, bar sjelf på sig nycklarne till kungliga räntekammaren,
kallade sig »absolut konung» och stadgade som ed för nya rådsherrar,
att ingen måtte pogilla och tala mot, då konungen funne för godt
att följa sitt eget råd». Det »sekreterareregemente», som kommit
sig upp under Eriks styrelse, gjorde sig ännu mer beryktadt under
Johans, då föga aktningsvärda män, sådana som Johan Henriksson
och Olof Sverkersson, utöfvade ett betydligt inflytande. En af
konungens tjenstemän hopdiktade berättelsen om ett under Magnus Ladulás
fattadt » Helgeandsholmsbeslut», på grund af hvilket allmänningar,
obygda egor, bergverk’ m. m. skulle anses som kronans egendom.
Denna förfalskning gaf redan på Johans tid anledning till
våldsamheter och orättvisor.
I landet rådde allmän nöd. Handel och näringar afstannade.
Allmogen utsögs af snikna fogdar och plågades af sjelfrådiga
herremän; missväxt, hungersnöd och pest förorsakade ett bedröfligt elände.
Ryska kriget, som under Johans sista regeringsår börjats å nyo,
medförde ock svåra lidanden, helst som det fördes olyckligt.
Folkmängden var ansenligt minskad, städerna voro utarmade, och en stor
mängd bondehemman lågo öde. Sådant var tillståndet, när konung
Johan, missmodig och lefnadstrött, afled (1592), föga sörjd af sitt
folk, som längtade efter en bättre styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
