Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SENARE SKEDE.
Sigismunds andra besök och afsättning.
På sommaren 1598 begaf sig Sigismund, åtföljd af de svenske
Hyktingarne samt en polsk bär af 5000 man, på några i beslag
tagna köpmansfartyg till Sverige och landsteg vid Kalmar. Som
han ännu var Sveriges laglige konung, fick han, synnerligen i
Götaland, ett talrikt anhang. Karl derimot hade sitt förnämsta stöd i
mellersta Sverige: dalkarlarne hade rest sig för honom; upländin.
garne hade också, anförda af Nicolaus Bothniensis, samlat sig och
tillintetgjort ett landstigningsförsök af Arvid Stålarm, hvilken bedrift
fick namnet »korftåget». Af dessa och andra skaror förstärktes nu
hertigens här.
I Ostergötland sammanstötte de stridande. En månad förnöttes
med underhandlingar, som dock ej ledde till någon påföljd.
Hertigen drog imellertid mot Stegeborg, i hvars närhet den kungliga
hären befann sig. Tidigt en septembermorgon, medan höstdimman
ännu låg öfver nejden, ryckte Karl fram och lät besätta några
välbelägna höjder i slottets närhet; men utan att han visste deraf,
hade under tiden det polska rytteriet lyckats kringgå honom. Då
dimman skingrades, såg han sig derför med häpnad omringad och
blef snart anfallen från flere sidor. Om striden fortsatts, hade efter
all sannolikhet bondehären blifvit upprifven och Karl sjel. nedgjord
eller fången. Men de svenska herrarne i polska hären ville
ingalunda, att konungen skulle vinna en fullständig seger och dermed
ökad makt, huru litet de än önskade hertigen framgång. En af
dem, Göran Posse, vände sig med ifver till konungen och bad honom
besinna, att det vore hans egna undersåtar, som föllo å båda sidor.
Orden gingo konungen till hjertat: han lät gifva befallning att
afbryta striden och tillsäga hertigen fritt aftåg, hvilket denne också
ej dröjde att genast anställa. Djupt gripen af denna händelse och
af konungens huldhet, förklarade Karl inför sina krigsöfverstar, att
han med hustru och barn ville gå ur riket, på det de andre sedan
måtte försona sig med konungen. Underhandlingar inleddes, men
utan att leda till någon uppgörelse, hvarför hertigen beslöt sig för
att fortsätta striden.
Kort derpå bröt konungen upp och tågade till Linköping;
hertigen med sitt folk följde efter. Då hölls utanför staden (den 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
